
Bygget av Northvolts batterifabrik väckte förhoppningar om en ljus framtid hos många skelleftebor. Nu är konkursen ett faktum och framtiden för de anställda och kommunen ser mörk ut.
Historien om Northvolts uppgång och fall följer logiken i den kapitalistiska ekonomin. Både den tidigare S-regeringen och den nuvarande blåbruna regeringen har överlämnat den gröna omställningen till ”marknaden”, samma kapitalistiska marknad som knäckte Northvolt och står i vägen för en grön omställning.
Nu behöver Northvolt förstatligas.
Uttalande från Socialistiskt Alternativ och Offensiv
Den 12 mars kom det väntade beskedet. Northvolts ledning lämnade in en ansökan om konkurs till Stockholms tingsrätt. Mycket återstår att reda ut, men de uppgifter som finns idag pekar mot att skulderna uppgår till 60 miljarder kronor. 5 000 anställda riskerar att förlora sina jobb. Det är den största konkursen i Sverige i modern tid.
Men från den blåbruna regeringen kommer inga besked om konkreta åtgärder som dämpar krisen och på nytt avvisar man kravet på ett förstatligande. Sverigedemokraterna vill överhuvudtaget inte ens diskutera några stödinsatser, utan vill göra Northvolt till ett fängelse. ”Att Northvolt går från battericeller till fängelseceller”, som SD:s Tobias Andersson, sade i SVT:s Aktuellt den 12 mars. Tobias Andersson är ordförande i riksdagens näringsutskott. På nätet gläds SD-trollen över Northvolts konkurs, att tusentals jobb samt människors och kommunens framtid slås i spillror struntar man fullständigt i.
Företaget Northvolt grundades för bara tio år sedan. Ansiktet utåt för företaget var Peter Carlsson, som kunde visa upp en bakgrund som chef hos elbilstillverkaren Tesla. I bolaget fanns också några andra personer med kunskap om batteritillverkning. Däremot hade företaget i princip inga ekonomiska resurser utöver lite stöd från Energimyndigheten. Det var visionen av en storskalig europeisk batteritillverkning som var den stora tillgången.
Den europeiska bilindustrin hade länge bromsat klimatomställningen. Det gjorde att man kommit kraftigt på efterkälken när det gäller elbilsutvecklingen jämfört med biltillverkare i Kina, Sydkorea och amerikanska Tesla. Ungefär samtidigt som Tesla etablerades kom en omsvängning. Stora bilföretag som VW, BMW, Volvo och Scania insåg att teknikskiftet till eldrift kommer att ske och att de var tvungna att haka på om de skulle överleva. Den riktigt svåra delen med att bygga elbilar är batteriet och på det området fanns det ingen stor europeisk tillverkare av elbilsbatterier.
Det var denna förutsättning som möjliggjorde att ett litet nystartat företag som Northvolt kunde teckna långsiktiga avtal om framtida leveranser av batterier för hundratals miljarder kronor. Detta i sin tur gjorde att privata investerare, Europeiska utvecklingsbanken och pensionsfonder satsade de enorma belopp som krävdes för att dra igång bygget av batterifabriker. Enligt Aftonbladet fick Northvolt ihop 150 miljarder kronor i lån och lånelöften.
Planerna växte i ett rasande tempo. Medan bygget av fabriken redan påbörjats fördubblades målet för hur mycket den skulle producera när den var fullt utbyggd. Samarbeten startades med Volvo och VW om byggen av batterifabriker i Göteborg och Tyskland. Med ett stort offentligt stöd inleddes planeringen för en batterifabrik i Quebec. Detta följer marknadens logik. Batteritillverkning är en bransch med stordriftsfördelar. För att locka investerare var det viktigt för Northvolt att visa att man hade ambitionen att snabbt bli ett av de stora företagen i branschen.
Att tillverka elbilsbatterier är komplicerat. Det är hundratals steg i tillverkningsprocessen som måste fungera perfekt för att det till slut ska komma ut ett fungerande batteri. Northvolt har uppenbart saknat tillräcklig kunskap om centrala delar av batteritillverkningen eftersom de varit beroende av personal från Kina för att använda viktig produktionsutrustning. En kartläggning av det tyska Fraunhoferinstitutet har visat att alla batterifabriker har inkörningsproblem och att det tar längre tid än beräknat att komma upp i full produktion. För Northvolt fanns samtidigt pressen från investerarna att snabbt komma igång med produktionen i Skellefteå så att de kunde börja få avkastning på kapitalet de satsat. En komplicerad produktion, begränsad av tidigare erfarenhet och extrem tidspress var en kombination som bäddade för problem.
Det har kommit avslöjanden i tät följd om allvarliga missförhållanden vid bygget av Northvolts fabrik. Facken larmade tidigt om usla arbetsförhållanden hos många av de företag som var inblandade i bygget. De kontroller som Arbetsmiljöverket och andra myndigheter gjorde avslöjade att arbetstidsregler och säkerhetsbestämmelser inte följdes. SVT kunde visa att det inträffade 47 kemikalieolyckor under de två första åren som verksamheten var igång. Bristen på bostäder gjorde att många Northvoltanställda tvingades bo i de områden med några tusen baracker som byggts i utkanten av Skellefteå.
Problemen med att få igång produktionen har varit enorma. Enligt företagets miljörapporter lyckades man inte få igång någon verklig produktion under de två första åren. Under 2024 har man börjat leverera batterier, men fabriken är ännu inte uppe i full kapacitet. Detta gör att förlusterna hopat sig. År 2023 visade företaget upp ett minusresultat på 12,5 miljarder kronor. BMW backade ur sitt kontrakt om batteriköp. Ett första stort varsel om uppsägningar kom i september. I november förra året sökte företaget om så kallat konkursskydd i en amerikansk domstol, som ett sätt att få lite längre tid på sig för att hitta nya finansiärer. Men för varje vecka som gick utan att denna process ledde till framgång kom konkursen närmare.
De 5 000 anställda vid Northvolt är förstås de som drabbas hårt och omedelbart. Särskilt utsatta är de över 1 700 personer som kommer från länder utanför EU. Om de förlorar sina jobb har de bara tre månader på sig att hitta ett jobb med en månadslön på minst närmare 30 000 kronor, annars riskerar de att utvisas med de nya regler som den blåbruna regeringen har infört.
För Skellefteå kommun är konkursen ett dråpslag. När regionalpolitiken till stor del har avvecklats tvingas kommuner som Skellefteå in i ”skönhetstävlingar” för att få etableringar av företag. Skellefteå blev ”vinnare” bland de 20 kommuner i Sverige och Finland som tävlade om att få Northvolts första batterifabrik. När det stod klart att fabriken skulle byggas i Skellefteå var kommunen tvungen att sätta igång stora investeringar i allt från nya skolor till en utbyggnad av hamnen. Det kommunala bostadsbolaget satte igång omfattande byggprojekt, men det var långt ifrån tillräckligt för att klara behoven av nya bostäder. Men alla dessa investeringar görs helt utan statliga skyddsnät, kommunen har själv fått bära alla risker. Det går inte att överblicka hur stora de ekonomiska konsekvenserna kommer att bli för Skellefteå kommun. Men ett varningstecken är att befolkningskurvan redan efter det första varslet i september vänt från en brant uppgång till en lika brant nedgång.
Ledningen för företaget landar mjukt efter konkursen. Den tidigare VD:n Peter Carlsson sålde aktier i företaget för 200 miljoner kronor innan krisen blev riktigt allvarlig. Flera andra i ledningen gjorde liknande försäljningar. När SVT i samband med konkursen frågade Carlsson om hur det känns att han själv tjänat 200 miljoner kronor på att sälja aktier i företaget svarade han:
– Jag tycker att det är en otroligt dum fråga.
Den viktigaste lärdomen av Northvolts uppgång och fall är att det finns stora risker med att omställningen till nya gröna teknologier ligger i händerna på privata vinstdrivande företag. Det bäddar för kortsiktiga och riskfyllda vägval. Det gäller särskilt om det handlar om företag som Northvolt, som saknar egna ekonomiska tillgångar och står under en stark press från olika investerare. Det gör att det finns en extra anledning till oro när det gäller företag som är uppbyggda enligt samma modell. Det gäller exempelvis Stegra, som bygger ett vätgasbaserat stålverk i Boden.
Närmare sex miljarder kronor av statliga pensionspengar har investerats i Northvolt. Det är inte fel att statliga pengar investeras i samhällsnyttiga projekt, men det måste vara som en del i en plan för en omställning och inte i form av spekulativa vinstjagande satsningar, som riskerar pensionerna.
Northvolt och exempelvis att pensionsspararnas pengar har gått till köp av Teslaaktier reser det absoluta behovet av demokratisk kontroll och styre av de väldiga belopp som de statliga AP-fonderna förfogar över och som ska trygga framtidens pensioner, men som nu är i händerna på börsspekulanter som äventyrar dem.
Kraschen för Northvolt visar också att de kommuner där de stora industrietableringarna görs hamnar i en helt orimlig situation. Det krävs investeringar i bostäder, infrastruktur och kommunal service som går långt utöver vad en enskild kommun klarar, särskilt med tanke på att både den nuvarande och den förra regeringen har urholkat de statliga anslagen till kommunerna.
Att ställa om till teknologier som ger kraftiga sänkningar av koldioxidutsläppen är en viktig del av klimatomställningen.
Utlämnade till kapitalismen blir alla de industrisatsningar som påstås vara gröna till högriskprojekt som snabbt kan krascha när vinster och marknader viker av nedåt.
Northvolts snabba fall är en varning som sätter fingret på det akuta behovet av en demokratiskt planerad ekonomi baserad på gemensamt, samhälleligt ägande av storföretag, banker och naturtillgångar; en socialistisk omställning av hela samhället.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.