Del 1: Den norra kolonialismen // av Mattias Bernhardsson
Del 2: Grönland: Från danskt förtryck till hotet från Trump // av Louise Strömbäck
Del 3: Kolonial syn på Sveriges inland // av Sigbritt Herbert
Del 4: Meänkielin skulle slås ur barnen på arbetsstugorna // av Mattias Bernhardsson
Del 5: Sápmi hotas av jakten på metaller och skog // av Raymond Stokki
Del 6: Varifrån kommer rasismen mot samer? // av Mattias Bernhardsson
Del 7: Kolasamerna: Från Stalins terror till Putins fängslanden // av Mattias Bernhardsson
Del 8: Socialistiskt Alternativs program

Del 1: Den norra kolonialismen

Temperaturhöjningen i Arktis går dubbelt så snabbt som i resten av världen. För både USA och Ryssland är klimatkrisen en möjlighet – att komma åt ännu mer olja, mineraler och naturgas. De imperialistiska blocken förbereder en militarisering av Arktis. Trump och Putin diskuterar uppdelning av Ukraina och fördelning av dess kraftverk och naturfyndigheter. I det blåbruna Sverige är siktet inställt på ökad exploatering, uranbrytning och fördubblad energiproduktion.

Trumps utspel om Kanada som USA:s 51:a delstat och hotet om militära medel för att ”ta över” Grönland innebär ett nytt kapitel i de interimperialistiska motsättningarna. Inom loppet av veckor gick Danmark från att applådera USA som ”sin närmsta allierade” till att svara Trumps utspel med riksdagsbeslut om militär upprustning, tre nya krigsfartyg, nya drönare och utökad militär närvaro på Grönland.
När permafrosten släpper och somrarna blir isfria öppnas nya farleder och Arktis rikedomar lämnas oskyddade från exploatering. En tredjedel av världens totala reserver av naturgas och 13 procent av världens oljereserver bedöms finnas i Arktis (United States Geological Survey).

klimatkrisen eldar på imperialismen såväl som militära och nationella konflikter – och förstärker kapitalismens auktoritära karaktär

Idag utvinns 70 procent av de sällsynta jordartsmetallerna i Kina, följt av USA och Australien (SGU) – makten över Grönland kan tippa det förhållandet. Trump rev redan under sin förra mandatperiod upp tidigare miljölagar för att möjliggöra borrning i USA:s arktiska regioner samt i de stora nationalparkerna. Den norra kolonialismens återkomst är här.
De interimperialistiska motsättningarna och militariseringen eldar inte bara på klimatkrisen; själva klimatkrisen eldar på imperialismen såväl som militära och nationella konflikter – och förstärker kapitalismens auktoritära karaktär.
Kolonialismen är ett historiskt ämne som är välkänt och grundligt diskuterat. Dagens djupa klyfta mellan de rikare länderna i det globala Nord och det underutvecklade Syd – som det lite förenklat kallas ibland – har sin grund i hundratals år av plundring och slaveri.

Marx beskrev i Kapitalet, band I (1887) hur den ”ursprungliga ackumulationen” till kapitalismens frammarsch bottnade i 1500-1700-talens kolonialism, slavhandel, protektionism, handelskrig och statsskuldssystem. Avgörande var också att tidigare stora allmänningar privatiserades. Kolonialismen accelererade under 1800-talets andra hälft. Afrika delades upp på en konferens av europeiska stormakter i Berlin 1884-85. Det brittiska imperiet kontrollerade 24 procent av jordens yta vid sin höjdpunkt 1920.
Men hur blev de europeiska staterna så rika till att börja med? En del av svaret är: Den norra kolonialismen.

De europeiska kungamakterna konsoliderade först sin makt i Europa. Krig, allianser och intern maktcentralisering skapade rikedomar som stärkte staten. Med hårda pålagor och skatter på bönder och allmoge – den egna befolkningen – kunde sjöfart, handelsstationer, starka arméer och flottor byggas. Reformationen innebar att flertalet stater kunde berika sig på kyrkans bekostnad.
Innan USA blev en stormakt i världen koloniserades ursprungsfolkens landområden, vars exploatering lade grunden för den snabbaste kapitalistiska expansionen i historien.
Långt innan Sveriges slavkolonier i slutet av 1700-talet – de fem väldigt kortvariga besittningarna ”Nya Sverige”, Cabo Corso, Saint-Barthélemy, Guadeloupe och Porto-Novo – koloniserades det hemmavid; 1200-talets ”korståg” i Baltikum och Finland (som Sverige kontrollerade i 500 år); 1300-talets kolonisering av Bottenviken; 1600-talets kolonisering av Sápmi och övertagande av Jämtland, Skåne, Blekinge, Halland, Karelen, Baltikum samt besittningar i Pommern, Bremen och Wismar.
Stormaktstiden innebar dock inte höjd levnadsstandard för vanliga svenskar, svält och nödår avlöste varandra. Men Sveriges stormaktstid i Europa var kortvarig. I mitten av 1800-talet var Sverige ett av Europas fattigaste länder.
Det som kom att lägga grunden för Sverige som ett av världens rikaste länder var exploateringen av skogen, malmen och älvarna i det norra inlandet – koloniseringen av Sápmi. Med vattenkraften som gav världens billigaste el kunde svensk industri få ett oemotsvarat försprång i Europa.

Nu förbereder den blåbruna regeringen avverkning av landets sista naturskogar, att ta bort den kommunala vetorätten mot uranbrytning samt att införa ”snabbspår” och enklare miljöprövning för miljöfarlig verksamhet.
Det är populärt att säga att ”hela landet ska leva”, men politiken är den motsatta. Sveriges elit har en kolonial syn på norra Sverige och inlandet: här kan kalhyggena, vindkraftsparkerna och gruvorna förläggas – här kan vården, skolorna och servicen försvinna. Men det är inte ekologiskt hållbart i längden att ständigt växande storstäder blir än större slukhål av allt vad som produceras av en utarmad glesbygd: timret, pappersmassan, energin, metallerna och maten.
Först med en demokratiskt planerad ekonomi kommer folk i alla landsändar såväl som naturen att värderas högre än fåtalets intressen; en socialistisk framtid där tillväxtmåttet handlar om livskvalitet för alla; en framtid utan krig, klimatkris eller ekologisk kollaps, där alla folkgrupper kan leva i fred och frihet.■

IMPERIALISM
Kapitalismen i sitt högsta stadium. Lenins analys av övergången till dagens finans- och monopolkapitalism som kom att dominera världens marknader. Detta skärpte kampen mellan olika kapitalistiska block, vilket skedde inför båda världskrigen – men det sker också idag.

Del 2: Grönland: Från danskt förtryck till hotet från Trump

Varken ekonomiska eller militära medel utesluts för att säkra USA:s kontroll över Grönland. Uttalandena av USA:s president Donald Trump chockade världen och har lett till stora protester på Grönland.

Den 15 mars hölls den största demonstrationen på öns historia, under parollen ”Yankee go home”. Grönland (Kalaallit Nunaat: ”Grönländarnas land”) är idag ett autonomt territorium som tillhör Danmark. Från 1721 fram till 1953 var Grönland officiellt en dansk koloni, och övergick sedan till att bli ett danskt län. Ön blev självstyrande år 1979 och självstyret utökades 2008 efter en folkomröstning som vanns med 75 procent. Men den danska kolonialismen lever vidare.

På 1960- och 70-talen försökte Danmark stoppa befolkningstillväxten bland inuiterna på olika sätt. Bland annat genom den så kallade spiralskandalen, då tusentals flickor och unga kvinnor fick spiraler insatta, ofta utan samtycke eller ens vetskap om vad som gjordes mot dem.
Ett annat övergrepp mot inuiterna var att skicka barn till Danmark för att få en dansk uppfostran och på så sätt radera ut deras inuitidentitet. En del av dessa barn kom från barnhem, men andra stals från sina familjer. Det ledde till en utbredd känsla av rotlöshet, psykisk ohälsa och missbruk. Grönland har världens högsta suicidstatistik och alkoholmissbruk är också ett stort problem.
Danmark har ännu inte gjort upp med sin koloniala historia och idag hotas dess intressen av USA-imperialismen. Grönland har självstyre över beslut inom landets gränser, men det är Danmark som beslutar om internationella frågor som rör Grönland. Därför kan grönländare uppleva andra länders intresse av Grönland som särskilt hotfullt.

Grönlands BNP per invånare är endast två tredjedelar av den danska

Att Donald Trump vill utvidga USA:s territorium är uppenbart. Han vill också ta kontroll över Panamakanalen, som en del av maktkampen mellan USA-imperialismen och den kinesiska imperialismen. Den kinesiska regimens planer på en arktisk sidenväg, samt etableringen av kinesiska gruvbolag, har nekats av den danska regeringen av rädsla för att stöta sig med USA.
Enligt Trump handlar det om att USA behöver Grönland för sin nationella säkerhet. Mer specifikt handlar det om kontroll över regionen för att stoppa Rysslands och Kinas planer på sjöfart genom Arktisområdet.
Det gör Grönland till ett mycket viktigt strategiskt mål. År 1941 ingick USA ett avtal med Danmark om rätten att etablera militära installationer, både för att skydda Nordamerika och för att säkra transportvägar i Nordatlanten. Den fortfarande aktiva militärbasen Thule Air Base är bland annat utrustad med ett radarsystem för att upptäcka missiler.
Det handlar också om naturresurser. Av de enligt EU 35 kritiska mineralerna så står 24 att finna på Grönland, däribland litium, kobolt, grafit, koppar och mangan. Dessa mineraler och sällsynta jordartsmetaller är mycket eftertraktade då de är nödvändiga i tillverkningen av bland annat elektronik, motorer och vapen.
Grönlands BNP per invånare är endast två tredjedelar av den danska. Samtidigt är levnadskostnaderna mycket högre än i Danmark och den materiella levnadsstandarden därmed lägre.

Det finns däremot möjligheter för ett självständigt Grönland att kompensera för de danska pengarna utan att öppna upp för fler förödande gruvor

En opinionsundersökning visade nyligen att 85 procent av grönländarna inte vill bli en del av USA. 84 procent av befolkningen vill också ha självständighet från Danmark, men 45 procent skulle motsätta sig självständighet om det skulle påverka levnadsstandarden negativt.
Idag består en tredjedel av Grönlands statsbudget av ekonomiska bidrag från Danmark, vilket skulle upphöra vid självständighet. En ond cirkel av beroende till kolonialmakten som har kännetecknat kolonialismen historiskt i hela världen. Detta gör också att det finns ett ökat stöd bland de grönländska partierna till att släppa in fler utländska gruvföretag för att exploatera de stora mineraltillgångarna – även om bara smulor av vinsterna skulle hamna i den grönländska ekonomin.
Det finns däremot möjligheter för ett självständigt Grönland att kompensera för de danska pengarna utan att öppna upp för fler förödande gruvor; av Grönlands 25 största fiskeriföretag är det grönländska självstyret till 100 procent ägare av ett samt delägare i sex – de övriga 18 större fiskeriföretagen är privata eller utlandsägda. Om samtliga stora fiskeriföretag, de utländska gruvbolagen som redan är i drift (det finns två aktiva gruvor) samt den växande turismen helt övertogs i grönländsk offentlig ägo finns förutsättningar för ekonomiskt oberoende, bättre skolor och högre levnadsstandard – utan nya naturförödande exploateringar.
Det grönländska klimatet, som ligger till grund för importberoendet och begränsar det egna jordbruket, understryker också behovet av internationell socialism. Självständighet kräver socialism – och socialism förutsätter att den är internationell.■

URFOLK
Urfolk är folkgrupper som varit bosatta inom ett område sedan innan andra folkgrupper grundade en stat eller drog statsgränser inom samma område. Urfolken har en egen kultur, ett eget språk och egna sedvänjor som skiljer sig från samhället runtomkring. Ett urfolk åtnjuter ett folkrättsligt skydd genom internationella konventioner som FN och Europarådet antagit.
Sverige har vägrat att ratificera ILO 169, en konvention till skydd för samers och andra ursprungsfolks rättigheter. ILO 169 ger ursprungsfolk rätt att få förhandsinformation, bli konsulterade och vara delaktiga i beslut innan staten ger företag eller andra aktörer tillstånd att komma in på deras traditionella territorier.

INUITER
Inuiter är en grupp arktiska folk som lever i norra Kanada, Alaska och på Grönland. Inuiterna, som har en språklig gemenskap, är en av de två större folkgrupper man brukar syfta på när man talar om eskimåer; den andra är yupikerna, som lever i de arktiska delarna av Ryssland och i Alaska, och som tillhör en annan språkgrupp. Inuiterna talar flera språk, däribland grönländska och inuktitut.

Del 3: Kolonial syn på Sveriges inland

År 2045 ska Sverige producera dubbelt så mycket el som i dag, kräver regeringen. Mer storskalig vindkraft, nya kärnkraftverk, mer skog som bränsle – och fler gruvor för att komma över de mineraler som elbilarna behöver. Energin ska främst hämtas från inlandet i norr – som belönas med nedlagd service, butiker, sjukhus, skolor och välfärd.

I Norrbotten och Västerbotten ska energikonsumtionen femdubblas

Det är i inlandet som rikedomarna ska tas och energin utvinnas för att stilla kapitalets hunger. Regeringen gick nyss in och körde över Kiruna kommun – och tvingar kommunen att ta fram en detaljplan för den australiska gruvjätten Talga.
I Norrbotten och Västerbotten ska energikonsumtionen femdubblas. Enorma mängder nya utsläpp för att ’minska utsläpp’. Att vi skulle kunna exploatera oss ur klimatkrisen är falskt. Det går att ersätta fossil energi med ny vindkraft utan att förstöra landskap, skogar och livskvaliteten för de som bor där (läs mer i fördjupningstemat För en Grön socialism i Offensiv nr 1609).
Det behövs mer vindkraft för att klara klimatomställningen, men också en drastisk minskning av energianvändningen. Idag exporteras rekordmycket el och utbyggnaden sker i delar av landet där det redan finns ett kraftigt överskott på el.

Arne Müller, författaren till bland annat Norrlandsparadoxen, förklarar varför:
– Storbolag ser möjligheter att bygga projekt i jätteskala för vinstmaximering. Merparten av jobben hamnar inte i närområdet. Det saknas samhällelig styrning för att begränsa ökningen av elanvändningen. Risken är uppenbar att serverhallar, bitcointillverkning och okontrollerad elektrifiering av transporter och industrier skapar ett svart hål där efterfrågan på el skenar iväg.

Sveriges välstånd kommer från våra skogsbygder. Så har det varit alltsedan medeltidens järn och koppar från Bergslagen eller pälsverk från Sápmi; 1800-talets stora boom för timmer; 1900-talets stora malmgruvexplosion och förödande vattenkraftsreglering av de stora älvarna; till 2000-talets massiva vindkraftsutbyggnad.
I sin bok Stockholm, städerna och resten visar Müller hur stora områden i inlandet förlorat all service som skolor, affärer och hälsocentraler. När affären i en by läggs ner försvinner oftast allt – då den var postombud, apoteksombud, utlämningsställe för Systembolaget och byns enda knutpunkt där folk träffades. Jobben är bortrationaliserade.
I Ragunda kommun i Jämtland ligger nio vattenkraftverk som producerar cirka tio procent av Sveriges vattenkraft – utan att det gagnar kommunen. Här planeras det också storskalig utbyggnad av vindkraften. Åker man längs Indalsälven ser man tomma butikslokaler och övergivna hus; samma sak längs de andra stora älvarna från Värmland och norrut.

De små industrierna har köpts upp av jättar och beslutsfattandet är flyttat: SCA har huvudkontoret i Sundsvall, Vattenfall i Solna, Eon i Essen (Tyskland), LKAB i Luleå och Boliden i Stockholm. Markägarna och skogsbolagen huserar i ett fåtal storstäder, de känner knappast saknaden av de bär- och svampställen som försvinner vid kalavverkningar.
De bygder som av vissa makthavare kallas ”tärande” eller ”bidragsberoende” är i själva verket källan till stora delar av Sveriges välstånd. Vad som behövs är en landsomfattande kamp för omfördelning av rikedomarna så att hela landet ska kunna leva – och kontroll över exploateringen så att våra naturlandskap består.■

Del 4: Meänkielin skulle slås ur barnen på arbetsstugorna

Långt innan den svenska staten koloniserade landet kring Bottenviken under 1300-talet bodde där finsktalande folk med egna sedvänjor. När den svenska staten år 1809 förlorade Finland till Ryssland lanserade den svenska staten en försvenskningskampanj i Tornedalen. Det mest drastiska tilltaget blev de ”arbetsstugor” som meänkielitalande barn placerades i åren 1903-1954.

På morgonen fick jag återigen spö för att jag blodat ner sängkläderna

Arbetsstugorna var internatskolor, men utan någon egentlig utbildning. Där placerades ”finsktalande” (som meänkieli kallades då) barn från sju års ålder för att lära sig svenska, hygien, hantverk, en ”känsla för nationen”, ”kulturell förfining”, moral och uppförande. Barnen togs från sina hembygder och sattes på de långväga arbetsstugorna tills de ansågs vara ”svenskar”.

Ett axplock av berättelser finns samlade av Sveriges första sannings- och försoningskommission om tornedalingar, kväner och lantalaiset (på svenska ”landsbygdsbor”), exempelvis hur barn kunde bli slagna med rotting eller käpp av föreståndaren om endast några ord av det egna språket yppades (Som om vi aldrig funnits, SOU 2023:68).

– Hon bar mig i håret och öronen till sovrummet och med en mattpiska slog hon mig blodig. På morgonen fick jag återigen spö för att jag blodat ner sängkläderna, berättade Sune Svaneblom från Leipijärvi i Haparanda (Minoritet.se den 12 januari 2022).

I kommissionens kartläggning framkommer också att rasbiologisk forskning förekom så sent som på 1950-talet. Rasbiologin såväl som ”försvenskningen” paketerades som att det var för ”deras bästa”, en välgörande insats. Men i själva verket handlade det om en rasideologi för att rättfärdiga geopolitik och territoriell kontroll för utvinning av markens rikedomar. ■

KVÄNER, LANTALAISET, TORNEDALINGAR OCH LAPPALAISET
Från 1300-talet koloniserades det som då kallades Kvänland av den svenska staten. Kväner avser i vikingatida och medeltida källor människor som levde kring den norska Finnmarkskusten, finska Lappland, delar av Österbotten och svenska Tornedalen. De försörjde sig på jakt, fiske, boskapsskötsel och jordbruk samt talade det finsk-ugriska språket meänkieli – ett språk som idag talas eller förstås av minst 150 000 personer.
Ättlingar till kvänerna har idag olika namn och identiteter; i Sverige kom den meänkielitalande befolkningen i södra Tornedalen – som främst var jordbrukare – att kallas tornedalingar; i norra Tornedalen – där folket i högre grad levde av jakt och fiske – kom de att kallas lantalaiset (”landsbygdsfolk”). I Finland används begreppet lappalaiset och i Norge kvener.

Del 5: Sápmi hotas av jakten på metaller och skog

Sápmi slits idag itu av flera viktiga frågor. Samtidigt som en revitalisering av samisk kultur och de samiska språken går framåt så går utvecklingen för samiska näringar, främst renskötseln, snabbt baklänges i takt med ökade exploateringar. Både privata företag, EU och den svenska staten vältrar fram – backade av kapitalismens jakt på profit – och under dem krossas urfolksrätten. Samtidigt kantas tillvaron av historisk kolonialism och nutida rasism.

Renen och renskötseln är en kulturbärare lika väl som näring, från skapelseberättelser till brukskonst. Efter de historiska koloniala och rasistiska angreppen på den samiska kulturen ses renskötseln inte bara som näring, utan också som den kanske sista viktigaste pelaren som bär upp samisk kultur. Dagens nykoloniala jakt på naturresurser är det största hotet mot den traditionella renskötseln och kan därför upplevas som ett hot om raserandet av det sista av samisk kultur som är vid liv.
Exploatering av naturresurser har länge stört renbetet, och nu har den så kallade gröna industrin utökat trycket. Därtill finns vägar och järnvägar som skär genom renbetesmarker och årligen resulterar i hundra- till tusentals trafikdödade renar. På vissa platser har redan traditionella flyttvägar, där renar flyttas mellan olika områden för exempelvis bete eller kalvning, fått ersättas av att renar lastas på lastbil och fraktas mellan områden. Exploatering av naturresurser innebär ökade transporter och därmed ökade risker för renar, idag är dessutom den fossila frakten fortfarande stor vilket innebär ökat utsläpp av koldioxid, till detta kommer damm och partiklar från transporterna.

eller så skippar företaget samråd, eller så säljs skogen till mindre företag som kan avverka den utan att behöva ingå samråd

GRUVOR
Gruvor står för stora ingrepp i natur och miljö med exempelvis dagbrott och olika magasin som direkt tar bort betesmarker och skär av flyttleder, men även andra följder som inte bara drabbar renskötseln. Exempel på detta är sänkt grundvattennivå, vilket kan skada våtmarker, orsaka läckage av miljögifter som kan döda livet i ett helt vattendrag, och biologisk mångfald kan rubbas om arter i ett område försvinner på grund av ingreppet.

SKOGSBRUK
Kalhyggesbruk och plantager av snabbväxande monokulturer istället för naturskog har varit och är ett problem för såväl renskötseln som för den biologiska mångfalden, rekreation samt för sociala och kulturella traditioner. För renar innebär det förlust av viktigt bete av hänglavar samt skydd från värme och rovdjur.
Stora skogsaktörer har ofta fsc-märkning (forest stewardship council) som en kvalitetsstämpel på god skogsvård. Då ska exploatören tvingas till samråd med de som drabbas, exempelvis samebyar med renskötsel inom ett avverkningsområde. Men antingen leder samrådet inte till något verkligt inflytande för samer, eller så skippar företaget samråd, eller så säljs skogen till mindre företag som kan avverka den utan att behöva ingå samråd.

NYA INDUSTRIER
Nya industrier har vi ännu inte sett alla konsekvenser av, men redan nu påverkas renskötsel och miljö av ökade transporter och ett ökat tryck för att öppna fler gruvor. Därtill kommer elektrifieringens avigsidor med till exempel vindkraftsparker, som dels medför ökade utsläpp vid tillverkning men även att själva vindturbinerna tar stora markområden i anspråk där renar och andra djur skräms. Vi ser även nya elnät, exempelvis växelströmsledningen Aurora line mellan Finland och norra Sverige, som en del i omställningen av industrin, som innebär stora ingrepp i marker. Även nya planerade vätgasledningar skär genom markerna.

RÄTTEN TILL SJÄLVBESTÄMMANDE
Förvaltande eller äganderätt av marker och dess användning är brännande frågor i Sápmi. Från Girjasdomen och nedläggningen av Renmarkskommittén till konsultationsordningen och Sametinget. Samisk kamp handlar oftast om exploatering, men rör också reellt självbestämmande. Den koloniala historien har skapat en molotovcocktail som med en gnista av kamp kan starta nya rörelser.■

SAMER
Samerna är det enda erkända urfolket i Europa. Samer har en egen kultur, ett eget språk och egna traditioner. Innan nationalstaterna och kyrkans påtvingade administration organiserade samerna sig i sijdasamhällen. Sijdans storlek motsvarade ett effektivt jaktlag och bestod av ungefär tio familjer. Sijdorna hade bestämda gränser och inom sijdan fördelades jakt- och fiskerättigheter. Fjällsamer levde nomadiskt och följde vildrenarna över det vidsträckta betesområdena från fjällen till kusten. Skogssamer var i högre utsträckning bofasta och sjösamer levde av fisket vid atlantkusten.
Samerna lever i Ryssland, Finland, Norge och Sverige. Området där samer alltid har bott kallas ofta Sápmi. Sápmi är hela norra delen av Nordkalotten, från den ryska Kolahalvaön i öster till det svenska landskapet Dalarna i söder. Det finns ungefär 100 000 samer i de fyra länderna.
Idag finns 51 samebyar i Sverige: 33 av dessa är fjällsamebyar, vilka flyttar renhjordarna mellan sommarbeten på kalfjället till vinterbeten i skogslandet; 10 är skogssamebyar och 8 är koncessionssamebyar, där renskötsel bedrivs nedanför lappmarksgränsen.

SAMISKT MOTSTÅND
Det finns en röd tråd av samiskt motstånd: från organiseringen för representation i början av 1900-talet, som leddes av den samiska aktivisten och feministen Elsa Laura, till Altakampen med omfattande civil olydnad mot älvfördämningen 1979-1982 (då Norge satte in 600 poliser), till dagens proteströrelser mot utländska gruvbolag och avverkningar. Även om Altastriden inte ledde till seger i sakfrågan, skapades ett opinionsskifte som stärkte samerna som grupp.

Del 6: Varifrån kommer rasismen mot samer?

Rasismen mot samer idag bottnar i statens förtryck av det samiska folket under hundratals år. Det handlar om kapitalets vinsthunger.

trotsiga samer skulle kastas i älven

Två av tre samer har utsatts för rasism, visar rapporten ”Kartläggning av rasism mot samer i Sverige” (Centrum för samisk forskning i Umeå 2018). Enkätdelen visar att utsattheten ökar ju mer öppna samer är med sin identitet, från 30 procent av de som ”inte alls” är öppna till 78 procent för de som är ”mycket öppna”; nio av tio renskötare uppger att de har upplevt rasism.
I en annan avhandling, ”Ung same i Sverige” (Omma 2013), uppgav 41 procent av de tillfrågade att de har blivit kallade för ”lappjävel” och många uppgav också att de har blivit misshandlade, bespottade eller fått stenar kastade efter sig. Med Tidöregeringens rasistiska hets har samers situation blivit än mer utsatt.

”En del av hatbrotten som drabbar rennäringen tar avstamp i konflikter med markägare, skogsägare och bönder som inte vill att renar vistas på markerna. Andra konfliktsituationer handlar om jägare och skoteråkare som anser sig begränsade av renskötselrätten”, skriver Brottsförebyggande rådet (2024:5).

Svenska statens syn på samerna har skiftat genom historien utifrån de härskandes intressen. Under den tidiga medeltiden, 1200-talet, när feodalismen och Sverige som nationalstat tog sin början, förhandlade kungamakten med samerna om jakt och fiske, inledde pälshandel och gav direktiv till nybyggare att inte störa samernas verksamheter.
Men när silver hittades i Nasafjäll i början av 1630-talet ändrades den svenska statens förhållningssätt till tvångsförflyttningar och slavarbete i de nya gruvorna. Samer som flydde gruvorna eller inte lydde gruvföreståndarna torterades, redogör Lennart Lundmark i sin bok Stulet land: Svensk makt på samisk mark (2008). I ett brev daterat till den 10 juli 1660 vittnas det om att ”trotsiga samer” skulle kastas i älven.
Borta var talet om att skydda samernas näringar, nu skulle ”svenskar” flytta in och odla upp mark. Det tidigare missionsarbetet blev ett tvångskristnande, det samiska språket förbjöds, ceremoniella trummor beslagtogs, seiter (heliga kultobjekt i sten eller trä) revs och shamaner dödades.
Ett av få dokumenterade övergrepp berättar om samen Lars Nilsson, som 1691 upptäcktes av sju män utsända av kyrkan, när han knäböjd slog på sin trumma och jojkade (samisk sång) för att väcka sin drunknade sexårige sonson till livet igen (”Prästerliga pionjärinsatser i Lappmarken”, Hammarén 1991). Han dömdes till döden för trolldom och brändes på bål.

Under 1700-talet togs åtgärder för att göra fler samer bofasta, beroende och kontrollerbara. År 1720 kom en kunglig förordning som sade att samerna skulle tvångsflyttas tillbaka till det staten ansåg vara ”Lappmarkerna” (”Sockenlappar”, Ljungdal 2019). Bara samer som gick med på att anställas av en socken fick stanna. De kallades ”sockenlappar” och diversearbetade med slakt, jakt, hantverk eller som drängar. Andra samer, som tvingades stryka omkring som tiggare i kustbebyggelsen, kallades ”fattiglappar”, ansågs sakna ”laga försvar” och kunde därmed tvångsinskrivas i armén.

LKAB:s disponent Hjalmar Lundbohm studerade hur Japan och USA underkuvade sina ursprungsbefolkningar och drev på för det som kom att bli Sveriges samepolitik

Under 1800-talet, när Sverige genomgick en industriell omvandling till kapitalism med ett ännu större behov av järnmalm och timmer, accelererade statens landrofferi till förmån för den oinskränkbara ”privata äganderätten”. Det skedde genom ”avvittringar” till nybyggarna och vilade på den borgerliga upplysningsidén om ”kulturstadier” – att de som tillhörde det högsta stadiet (odlande bofasta) hade en större rätt till marken än de som tillhörde de lägre stadierna (jägarfolk och nomader).
Det var under denna kapitalistiska övergångsperiod som de första rasbiologerna skickades för att mäta samers skallar, fotografera dem nakna och ideologiskt propagera om samerna som en lägre stående ras – och som därför ’inte kunde utvecklas till högre stadier’.

Rasbiologin föddes ur kapitalets behov att rättfärdiga det tidiga 1900-talets exploatering av Malmfälten och kraftregleringarna av älvarna (och användes sen för att för att berättiga europeisk kolonialism runt hela världen). Rasismen gjorde samerna till syndabockar – utpekades som ”motståndare till framsteg” – och splittrade kampen underifrån.
Både den mäktiga Wallenbergfamiljen såväl som LKAB iscensatte ett massivt politiskt påverkansarbete. LKAB:s disponent Hjalmar Lundbohm studerade hur Japan och USA underkuvade sina ursprungsbefolkningar och drev på för det som kom att bli Sveriges samepolitik: Lapp-ska-valapp; de renägande samerna skulle bevaras eller ”räddas från det moderna samhället”, inte beblanda sig med de svenska arbetarna, medan de icke renägande samerna skulle assimileras och förlora sina rättigheter – exempelvis rätten till jakt och fiske i 1928 års renbeteslag – en splittring som består än idag (Stölden av Sápmi, UR 2017).

Än idag, i de multinationella gruvbolagens rättstvister med samebyar, åberopas rättsfall från denna tid. I dagens blåbruna läger kommer argument om att renskötsel är ett ”privilegium” för bara vissa av samerna, som ett argument för att ytterligare krympa rättigheterna till förmån för den kapitalistiska exploateringen.
Dagens makthavare använder samma resonemang och splittring som gårdagens rasbiologer. Socialister kräver istället självbestämmande och rätt till mark av historisk hävd för alla samer, såväl som bevarad natur för alla folk och kommande generationer.■

Del 7: Kolasamerna: Från Stalins terror till Putins fängslanden

av Mattias Bernhardsson

I Lovozero, Sápmis östra utpost på Kolahalvön i Ryssland, står fallfärdiga trähus och gråa betonghus från Sovjets miljonprogram på 1960-talet. Hit tvångsförflyttades många samer när militären tog över renbeteslanden under Stalins skräckvälde. Idag bor 90 procent av Kolahalvöns samer här och det är den enda orten där de är i majoritet.

Även idag under Putins kapitalistiska regim förvägras samerna sin kultur, sitt språk, sina fiskevatten och renbetesland. Deras laxfiske i älvarna har förbjudits, istället har utländska turistföretag arrenderat upp större delar av älvsträckorna. Under renbeteslanden gömmer sig mängder av mineraler som gruvbolagen köar för att få spränga och borra upp.
Över hälften av kolasamerna är arbetslösa. Problemen med alkoholism och suicid är stora:

– Jag förstår varför de gav upp, därför de hade inget att leva för, berättar Valentina Sovkina om sina två bröder som tog sina liv i sin ungdom i programmet ”Stölden av Sápmi” (UR 2017).

Valentina blev också föräldralös som 15-åring efter att både pappan och mamman supit sig till döds. I hennes berättelse, som i så många andras, finns känslan av rotlöshet och förlust av sammanhang. Bakom detta finns en historia av både stalinistisk diktatur och dagens auktoritära kapitalism under Putin.

Det har funnits ljusglimtar. Den ryska revolutionen 1917 gav samerna på Kolahalvön ökat självstyre, det byggdes samiska skolor och ett samiskt skriftspråk togs fram. Bolsjevikerna förde upp begrepp som kulturella och språkliga rättigheter på dagordningen, införde världens första lagstiftning mot rasism och skyddade stora arealer av skogar från exploatering. Men under stalinismen förändrades allt.
En byråkrati – varav flera ur den gamla störtade tsarbyråkratin – hade växt sig stark under det unga Sovjets första decennium och i partiets generalsekreterare Stalin hittat en garant för sina intressen, sin makt och sina privilegier. En diktatur växte fram, med den egna makten istället för samhällsförändring som främsta drivkraft. All genuin politik som kännetecknade bolsjevikerna under Lenin – rättvisa, jämställdhet, ekologi, antirasism, arbetarkontroll, självbestämmande och frihet – dog i denna process. Nästan alla reformer från revolutionen rullades tillbaka och ledande bolsjeviker som genomfört revolutionen rensades ut. Detta kom att påverka samerna såväl som andra minoriteter.

Stalins minoritetspolitik var motsatsen till Lenins

När Norra flottan skulle etableras under 1930-talet skickades 12 000 flottister och soldater till Kolahalvön – som dessförinnan bara hade bebotts av de cirka 2 000 samerna samt några enklaver av andra finskugriskt härstammande folkslag. Renbetesmarker blev plötsligt ett militariserat högsäkerhetsområde. Stalins minoritetspolitik var motsatsen till Lenins. Nu konfiskerades de samiska böckerna och den samiska livsstilen sågs som ”antisovjetisk” – istället skulle samerna förvandlas till vanliga ryska medborgare genom påtvingad bofasthet, med tvångsförstatligande av renskötseln och assimilation.
Säkerhetspolisen NKVD började 1937 övervaka och rensa ut ”västerländska minoriteter”. NKVD fabricerade fram att samerna var med i en underjordisk rebellorganisation, som spionerade för Finlands räkning. Det räckte med att någon hade hämtat sina renar på den finska sidan om gränsen, eftersom renarna rörde sig ovetandes om gränser.

– 1937 grep de min far. Först grep de farbror Vanja, sen tog de farbror Pjotr och hämtade pappa. Sen såg vi aldrig pappa mer, berättar Pelageja Tjaporova, som då var 12 år (UR 2017).

Idag sker en återupprepning under Putins kapitalistiska styre. Sedan Ryssland invaderade Ukraina 2022 har alla protester slagits ned. När samiska företrädare tog ställning mot kriget inleddes en period av fängslanden och de samiska organisationerna har satts upp på samma terrorlista som al-Qaida, rapporterade SVT (Stenberg Partapuoli 2024). Samiska aktivister kallas återigen för ”terrorister” och ”separatister” – det är priset för att protestera mot nationalstaten i dagens era av imperialism och nykolonialism.■

Del 8: Socialistiskt Alternativs program

SOCIALISTISKT ALTERNATIV STÅR FÖR
• Nej till militarism, imperialism, rasism, nationellt förtryck och kapitalets plundring av jordens naturresurser. För internationell socialism, fred och frihet för alla folk.
• Allt stöd till urfolksorganisering, antikrigsrörelser, facklig kamp och motstånd underifrån mot Trump och Putin samt alla auktoritära och krigiska regeringar.
• Skydda Arktis obebodda landområden samt Arktiska oceanens havsbotten som naturområde samt demilitariserad zon, i likhet med Antarktis.
• Ut med imperialismens makter ur Arktiska rådet – beslutsfattande till boende, urfolk, miljöorganisationer och fack. Gränslöst solidariskt samarbete mellan urfolk istället för imperialismens krigiska tävlan om makt och rikedomar.
• Grönlands rätt till självständighet – utan inblandning eller krav från Danmark eller USA. För ett ekonomiskt oberoende och socialistiskt Grönland genom övertagande av de privata och utländska företagen under demokratisk kontroll.
• Stoppa militariseringen i Sverige. Riv upp de senaste årens militära upprustning samt Natomedlemskapet. Inget svenskt stöd till något imperialistiskt block eller krig.
• Sverige måste ratificera ILO:s konvention 169 om urfolks rättigheter – verkligt samiskt medbestämmande i alla beslut som berör samerna och marker de nyttjar.
• Samebyrätt även för icke renägande samer. Samisk kontroll över jakt och fiske i fjällen.
• Utvidga diskrimineringslagen för att stärka minoritetsspråkens ställning och stoppa kommuner från att neka elever samiska, meänkieli eller andra minoritetsspråk.
• Enad kamp mot nedmonteringen av jobb, välfärd och service i glesbygden och inlandet. Höjda och indexreglerade statsbidrag som utgår från behoven.
• Överta de privata skogs- och gruvbolagen i offentlig ägo. Ersätt dagens stat som bara gynnar den rika eliten med en arbetarstat. Demokratisk kontroll av Sveaskog och LKAB – med anställda, fack, miljöorganisationer och samebyar.
• Totalförbud mot kalhyggesbruk – inför ett ekosystembaserat skogsbruk.
• Stopp för privata och utländska gruvbolag och stopp för nya gruvexploateringar. Ställ om till återbruk av mineraler och anpassa mineralproduktionen efter verkliga behov istället för lyxkonsumtion och ”slit-och-släng”.
• Skrota planerna på ny kärnkraft och uranbrytning.
• Massiv satsning på förnyelsebar energi, som solenergi och den nya generationens mer hållbara vindkraft, ytterhavsvindkraft samt forskning som inte är kopplad till storföretagen. Freda fjällen, skärgårdsmiljö och skogar med höga naturvärden från ingrepp.
Plan för massiv utökning av naturreservat i samråd med lokalbefolkning, samebyar och miljöorganisationer. Stärk strandskyddet. Demokratisk stads- och markplanering, inför omvänd planprocess med samråd först.
• Statlig jobbgaranti för alla som jobbar inom fossil-, skogs- och gruvindustrin, med en plan för nya gröna jobb inom återbruk, återvinning, hållbart skogsbruk etcetera.
• Förstatliga bankerna och storföretagen under demokratisk kontroll. Omställning av all produktion, transport och distribution av varor, energi, service och tjänster för att massivt minska utsläppen av växthusgaser.