Fördjupning: Kärnvapen
Fem artiklar på temat i Offensiv #1647:
- 80 ÅR SEDAN ATOMBOMBERNA ÖVER JAPAN av Per Johansson
- KAMPEN MOT DEN BLÅGULA BOMBEN av Per Johansson
- KOREAKRIGET, VIETNAMKRIGET OCH KÄRNVAPENHOT av Anders Wemmert
- DCA-AVTALET OCH KÄRNVAPEN av Anders Wemmert
- DEN FARLIGASTE KAPPRUSTNINGEN I MÄNSKLIGHETENS HISTORIA av Per Olsson
Med illustrationer av Vilhelm Rosenström Domeij.
Del 5: DEN FARLIGASTE KAPPRUSTNINGEN I MÄNSKLIGHETENS HISTORIA
Av Per Olsson
De stadigt ökade kärnvapenarsenalerna sätter planetens framtid på spel. Den gamla socialistiska parollen ”Om folket ska överleva måste militarismen dö” har bara blivit mer sann och aktuell. Det finns idag över 12 000 kärnvapen i världen.
Även om antalet kärnvapen idag är färre än under 1960- och 70-talet så kan dagens kärnvapen förgöra planeten flera gånger om.
Exempelvis har stridsspetsarna i en enda amerikansk kärnvapenbestyckad ubåt sju gånger så stor förstörelsekraft som alla bomber som fälldes under det andra världskriget, inklusive de två atombomber som fälldes över Japan för 80 år sedan.
Idag är det nio länder (se faktaruta) som har kärnvapen. Vidare är 32 länder, däribland Sverige, samlade under kärnvapenalliansen Natos radioaktiva paraply. Allt fler regimer öppnar dessutom för att utveckla egna kärnvapen. Samtidigt genomför de stora imperialistiska kärnvapenmakterna – USA, Ryssland och Kina – en kvantitativ och kvalitativ modernisering av sina kärnvapenarsenaler. Med dagens vansinniga takt kommer exempelvis Kinas kärnvapenarsenal att ha fördubblats redan år 2030.
”Det är en utbredd uppfattning i Washington att framtiden kräver inte bara modernare kärnvapen, utan även flera”, skrev nyhetssajten Vox i februari och varnade för att ”de nukleära skyddsvallarna håller på att falla sönder”.
Sammantaget utgör detta den farligaste kapprustningen i mänsklighetens historia.
Som en följd av militarismen och Trump står allt fler länder beredda att skaffa egna kärnvapen, inte minst i Europa men också på andra håll i världen. Enligt Financial Times i mars i år pekar den nuvarande alarmerande utvecklingen mot att antalet länder med kärnvapen snart kan vara uppe i 25, kanske till och med 30.
Militarism i kombination med en allt mer auktoritär kapitalism sänker tröskeln mot att såväl skaffa som att använda dessa förintelsevapen samt att kärnvapenmakterna blir allt mindre benägna att sluta avtal som begränsar kapprustningen.
Med Armageddon som insats involveras dessutom kärnvapen allt mer i de imperialistiska makternas krigsplaner. I dessa domedagsplaner reduceras taktiska kärnvapen, som har en mindre räckvidd än strategiska kärnvapen, till ett vapen bland alla andra. Samtidigt odlas på nytt illusionen om att ett kärnvapenkrig kan ”begränsas”.
”Idag talas det om små, taktiska vapen och begränsade attacker. Men idén att kärnvapen kan användas utan att allt spårar ur är en farlig illusion”, säger Tytti Erästö vid Stockholms internationella fredsinstitut, Sipri, till Forskning och Framsteg den 10 april.
I augusti förra året rapporterade New York Times att den dåvarande Bidenadministrationen antagit en ny kärnvapenstrategi som ”beordrar USA:s stridskrafter att börja förbereda sig för möjlig nukleär konfrontation med Kina, Nordkorea och Ryssland”. Den ryska imperialismen, särskilt expresidenten Dmitrij Medvedev, som idag är vice ordförande i Rysslands säkerhetsråd, har vid ett flertal tillfällen hotat med att använda kärnvapen mot Ukraina.
”Vi har inte sett kärnvapen spela en så framträdande roll i internationella relationer sedan det kalla kriget [1945-91, då världen var uppdelad i ett kapitalistiskt block under USA:s ledning och ett stalinistiskt block under Sovjetunionens ledning]. Vi är nu inne i en av de farligaste perioderna i mänsklighetens historia. Det finns flera källor till instabiliteten, som politisk rivalitet, ekonomisk ojämlikhet, ekologiskt sönderfall och en accelererande kapprustning”, larmade forskare vid Sipri i juni förra året.
Under årtiondena som följde efter andra världskriget växte antalet kärnvapen snabbt. Det fanns tillfällen då mänskligheten höll andan inför ett hotande kärnvapenkrig mellan de båda supermakterna USA och Sovjetunionen. Kubakrisen 1962 var ett sådant skrämmande tillfälle. Under 13 dagar var världen ytterst nära ett kärnvapenkrig.
Mindre känt är det hot som uppstod drygt 20 år senare i samband med Natoövningen Able Archer med kärnvapen, som den sovjetiska underrättelsetjänsten tolkade som inledningen till en Natoattack med kärnvapenmissiler. I sista stund insåg Kreml att det rörde sig om feltolkning. Men att en återkommande Natoövning kunde ses som starten på en kärnvapenattack berodde också på att det skedde i en tid av snabb upprustning och att USA beslutat att placera ut nya missiler i Västeuropa samt planerade för ett ”Stjärnornas krig” – krig från rymden. Allt detta möttes av jättelika demonstrationer runt om i Europa.
Mellan 1980-83 deltog miljoner människor i de många fredsmarscher som hölls i dåvarande Västtyskland. År 1981 demonstrerade en halv miljon människor i nederländska Amsterdam och i Italiens huvudstad Rom mot kärnvapen. År 1982 tågade över 100 000 mot kärnvapen i Göteborg.
Fredsmarscherna i början av 1980-talet formade sig till en av de största massrörelserna någonsin.
Även dagens militarism, kärnvapenkapprustning och krig kommer att föda motstånd och en ny våg av antimilitarism, vilket den globala proteströrelsen mot folkmordskriget mot Gaza har gett en glimt av.
Trots de antagonistiska motsättningarna förenades det kapitalistiska och det stalinistiska blocket i fruktan för massrevolter och i en gemensam strävan att inte rubba den världsordning som byggts upp på ruinerna av det andra världskriget. Det tillsammans med insikten att ett kärnvapenkrig skulle innebära undergång skapade vad som på engelska förkortades till MAD – den ömsesidigt garanterade förintelsens terrorbalans.
Den världsordningen tillhör sedan länge det förgångna. De hopp och löften om att stalinismens kollaps skulle bli början till en fredligare värld har grusats av den härskande klassen. Idag klyvs världen av tilltagande rivalitet mellan imperialistiska makter, särskilt mellan USA och Kina. De imperialistiska maktstriderna har resulterat i ny militär kapprustning och tagit världen in i en ny kärnvapenålder, som är mer riskfylld och farligare än tidigare.
Kärnvapen blir inte bara fler utan allt fler regimer öppnar för att skaffa sig egna kärnvapen. I år har i all hast flera röda linjer passerats och i krigshetsen har kärnvapen fått en allt mer framskjuten plats.
Frankrikes regering vill utvidga sitt kärnvapenparaply till resten av Europa. Polens regering öppnar för att själva utveckla kärnvapen och den nya tyska regeringen – en koalition mellan högerpartiet CDU/CSU och socialdemokratiska SPD – är positiv till fler kärnvapen i Europa samtidigt som Frankrike står berett. Istället för att Norden ska bli en kärnvapenfri zon höjs nu röster för att Norden ska bli en kärnvapenunion och till och med att Sverige bör skaffa sig egna kärnvapen.
”Idag, 2025, skulle egna kärnvapen sätta trovärdighet bakom Sveriges utfästelser om stöd till Ukraina och Nato-allierade. En ’blågul bomb’ kan med fördel till och med utvecklas tillsammans med Ukraina, så sent som på 1990-talet världens tredje största kärnvapennation. Sverige besitter stora uranfyndigheter och tekniskt kunnande, och Ukraina har den erfarenhet av att förvara kärnvapen på det egna territoriet som vi saknar”, skrev Johan Wennström, gästforskare vid Försvarshögskolan i en debattartikel i Expressen i mars.
Om mindre än två månader är det presidentval i Sydkorea och oavsett utgången kommer planerna på att landet ska utveckla egna kärnvapen att finnas kvar.
”Sydkoreas avsatte president Yoon öppnade för kärnvapen, men hans sannolika efterträdare Lee Jae-myung, som leder det största oppositionspartierna Demokratiska partiet – som tidigare var en stark motståndare till kärnvapen – utesluter inte heller att landet utvecklar egna kärnvapen” (Politico den 10 april). Enligt uppskattningar skulle det ta mindre än ett år för Sydkorea att utveckla egna kärnvapen.
För Nordkoreas diktatoriska regim har kärnvapen blivit en livförsäkring, som ska förhindra såväl en utländsk invasion som skrämma invånarna till underkastelse. Den iranska regimen är heller inte ensam om att försöka sitta kvar genom att skaffa kärnvapen. Det saudiska kungahusets kärnkraftsprogram rymmer också planer på att utveckla kärnvapen och i Erdoğans stormaktsplaner finns också kärnvapen.
De svenska Socialdemokraterna var också länge motståndare till kärnvapen. Men det ändrades med partiets förborgerligande. För att inte äventyra det militära samarbetet med USA och Natosamarbetet vägrade den dåvarande S-ledda regeringen att skriva under FN:s avtal för ett kärnvapenförbud år 2019. Ända fram till dess hade man stått bakom avtalet.
När Sverige blev med i Nato fanns heller inga förbehåll mot kärnvapen på svensk mark, inte heller då DCA-avtalet undertecknades.
Även Vänsterpartiets ledning, lägger efter att ha gett sitt stöd till den nu pågående exempellösa militära upprustningen, ner sitt motstånd mot kärnvapen. Enligt den förre V-ledaren Jonas Sjöstedt, som nu sitter i EU-parlamentet är det inte är läge att avskaffa Europas kärnvapen.
”Vi lever nu inte i den världen där det är möjligt med nedrustning och en värld fri från kärnvapen”, sa Sjöstedt till SVT:s 30 minuter den 20 mars.
Det är precis tvärtom. Mer än någonsin behövs kamp mot militarismen och en socialistisk vänster som drar en klar röd linje mot den militära upprustningen och kärnvapen.
Bara en massrörelse ledd av arbetarklassen kan stoppa den katastrof som den nya nukleära tidsåldern innebär.
Hotet om kärnvapenkrig jämte den accelererande klimat- och miljökrisen är damoklessvärd som fortfarande hänger över mänsklighetens och planetens fortlevnad.
Om inte en ny socialistisk och global arbetarrörelse byggs upp är risken överhängande för en utveckling bortom kontroll; att desperata, diktatoriska krisregimer, som blivit den egna krigshetsens fångar, börjar se kärnvapen som en möjlig väg att säkra makt och dominans. Washingtons värsta krigshökar gör redan nu ingen hemlighet av att krig om Taiwan kommer att ha en ”nukleär dynamik” och den ryska imperialismens hot om att använda taktiska kärnvapen i Ukrainakriget ger för handen vilka fasor som framtiden inrymmer. Krig mellan de imperialistiska stormakterna, ett nytt världskrig, är inte nära förestående. Men att kärnvapenarsenalerna växer är en del i de att allt oförsonligare imperialistiska maktstriderna och ingår i krigsförberedelserna.
Internationalismen och solidariteten som är A och O för socialister förutsätter en kompromisslös opposition mot den egna härskande klassens militära upprustning och krig. Fredskampen är en kamp för global socialism.
De många mörka moln som hopar sig över mänsklighetens och planetens framtid sprider en känsla av hopplöshet och förlamning. Utan politisk förståelse och tilltro till masskampens möjligheter är det lätt att ge upp eller driva dit de tillfälliga opinionsvindarna blåser, som Vänsterpartiets ledning har gjort.
Det finns motkrafter, och i den globala kampen gror fröet till ökad medvetenhet och en värld fri från allt förtryck och våld.
En socialistisk värld är inte bara möjlig, utan en absolut nödvändighet för att säkra fred och en utveckling i samklang med naturen.
Socialistiskt Alternativ och Offensiv säger:
• Nej till Nato och kärnvapen. Stoppa det nya militära samarbetsavtalet med USA.
• Rusta upp välfärden, inte militären.
• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under arbetarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandling av krigsindustrin till civil produktion.
• Global kamp mot imperialismens plundring och militarism. Omedelbar militär nedrustning och kärnvapenförbud.
• Bygg en massrörelse mot krig, terror och våld – för en socialistisk värld i fred och frihet.
INFO: VÄRLDENS KÄRNVAPENARSENALER
Källa: SIPRI den 17 juni 2024
Kärnvapenarsenalerna ökar i hela världen. I takt med att de imperialistiska maktstriderna blir allt hetare har antalet och typer av kärnvapen under utveckling ökat, ”eftersom länder i allt högre grad förlitar sig på nukleär avskräckning”, larmade Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) i sin senaste årsbok Yearbook 2024. Av årsboken framgår att:
• De nio kärnvapenstaterna (USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike, Kina, Indien, Pakistan, Nordkorea och Israel), fortsatte moderniseringen av sina kärnvapenarsenaler och ett flertal placerade under 2023 ut nya vapensystem som är kärnvapenbestyckade eller i stånd att bära kärnvapen.
• I januari 2024 beräknades det totala antalet stridsspetsar vara 12 121, varav 9 585 fanns i militära lager redo för användning.
• Ryssland och USA har tillsammans nästan 90 procent av alla kärnvapen.
• Indien, Pakistan och Nordkorea eftersträvar alla förmågan att placera ut flera stridsspetsar på ballistiska robotar, något som Ryssland, Frankrike, Storbritannien och USA redan gör, och som Kina helt nyligen också har gjort. Detta skulle möjliggöra en snabb potentiell ökning av utplacerade stridsspetsar och samtidigt möjliggöra för kärnvapenstater att hota med förstörelse av betydligt fler mål.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.