Enad kamp enda sättet att stoppa nedskärningar

av Jonas Brännberg

Efter att ha förlorat en omröstning om hur Äldrevårdsupproret ska organiseras, organiserade journalisten Lena Strand den 24 mars en egen demonstration mot nedskärningarna i Luleå kommun. Manifestationen samlade ett 70-tal och nästan ingen äldreomsorgspersonal, jämfört med Äldrevårdsupprorets senaste demonstration med drygt 200. Det blev mycket tydligt hur splittring gynnar de som vill montera ned välfärden. Efter kommunfullmäktiges beslut hotar en välfärdsslakt i Luleå: äldrevård, skolor och förskolor. För att stoppa detta måste en inkluderande proteströrelse byggas.

Argumentet för splittringen var att protesterna skulle bli ”mycket större” om Rättvisepartiet Socialisternas (RS) medlemmar inte fick delta i nätverket, och då skulle minsann den S-lojala lokala Kommunalledningen delta (vilket de förstås inte gjorde den här gången heller). Trots att manifestationen skulle vara ”partipolitiskt obunden” inbjöds socialdemokraten Anders Segerstedt att tala, som visserligen gjorde bra poänger om bristerna i högerpolitikernas nedskärningsrapport, men samtidigt uppmanade manifestationsdeltagarna att gå med i S! 
Centerpartisten Thomas Söderlund som är aktiv i skolnätverket Hela Kommunen ska Leva och Lära talade också. Söderlund visade förtjänstfullt hur de ekonomiska kalkylerna förvreds för att få igenom ”Framtidens Skola” (vilket görs nu igen för att få igenom nya skolnedläggningar). Det blev alltså övertydligt att det handlade om att bara RS-medlemmar skulle uteslutas. 
Arrangören hade till och med gått så långt att hon ringde polisen för att hålla RS borta! Självklart deltog vi ändå, precis som vi gör i all kamp för välfärden. Med polis­eskort byggs inga starka rörelser. 

Rättvisepartiet Socialisterna menar att det är helt avgörande att många samlas i beslutsamma protester om man ska vinna. Men ska vi bygga sådana protester måste alla som vill kämpa bjudas in. Och inte bara bjudas in att tala, utan också att tillsammans diskutera och demokratiskt besluta hur vi ska kämpa och vad alternativet till nedskärningarna är. 
Att RS medlemmar kan få stöd för våra förslag i olika rörelser handlar om att vi har stor erfarenhet av att kämpa och att folk vet att vi inte bara pratar, utan hjälper till efter bästa förmåga. 

Med en eller ett fåtal som ska bestämma byggs ingen rörelse. Både Hela Kommunen ska Leva och Lära och Äldrevårdsupproret blev stora just för det välkomnande sättet: alla är välkomna att delta, oavsett partitillhörighet eller icke partitillhörighet, så länge man kämpar för samma sak. Det är till exempel så fackföreningar fungerar – alla medlemmar har inte samma politiska åsikter, men kan ändå gå samman och försvara sina gemensamma villkor.
Med historiska nedskärningar planerade är behovet av gemensamt agerande större än någonsin; att knyta samman undersköterskor med pedagoger och anhöriga i äldreomsorgen med föräldrar och elever. Att patientorganisationer samarbetar med pensionärsorganisationer och att facken oavsett om de är kopplade till välfärden eller inte deltar för att försvara välfärden vi alla behöver. 
RS kommer att arbeta för att skapa den enigheten underifrån. Det är den enigheten S och M är livrädda för, och det är är därför de applåderar all splittring av motståndet.