Kriget i Afghanistan skördar allt fler dödsoffer, trots den USA-ledda ockupationsmaktens ständiga upptrappning. Kriget i Afghanistan är på väg att bli Barack Obamas Vietnam och motståndet mot kriget växer i USA.I måndags inleddes Afghanistanveckan med olika antikrigsarrangemang runt om i Sverige under rubriken ”Ta hem trupperna!” och i London den 24 oktober väntas tiotusentals demonstrera mot kriget.
USA:s nye president Barack Obamas enda replik på imperialismens uppenbara misslyckande i Afghanistan är att ständigt skicka fler soldater. Det finns nu närmare 68 000 amerikanska soldater i Afghanistan, en fördubbling sedan årets början. Och fler amerikanska soldater kan vara på väg.
Chefen för USA:s trupper i Afghanistan, kommandogeneralen Stanley McChrystal, har krävt ytterligare 40 000 soldater. Ett krav som har Vita husets stöd, enligt Obamas nationella säkerhetsrådgivare, den pensionerade generalen James Jones.
Om ytterligare 40 000 amerikanska soldater skickas till Afghanistan kommer det totala antalet utländska soldater i landet att överstiga de 120 000 sovjetiska soldater som fanns i Afghanistan efter inmarschen 1979 fram till det sovjetiska uttåget 1989.
Idag finns totalt över 100 000 utländska soldater i Afghanistan, varav drygt hälften tillhör den Natoledda Isafstyrkan. En svensk styrka ingår i Isaf och högerregeringen planerar för ytterligare upptrappning, utöver den upptrappning som ägt rum i år.
”Den svenska styrkan i Afghanistan är redan på väg att utökas för att uppgå till 500 soldater vid årsskiftet. Men försvarsledningen anser enligt uppgift att det inte räcker, utan man vill ha en successiv upptrappning för att ha cirka 630 soldater på plats 2011”, skrev Dagens Nyheter den 29 september.
När USA gick i krig mot Afghanistan för exakt åtta år sedan, oktober 2001, lovade den dåvarande amerikanske presidenten George Bush att den militära operationen var början till fred och ”ett nytt Afghanistan”, men liksom i Irak vann USA kriget men förlorade freden.
Efter kriget var Afghanistan ett söndersplittrat land där krigsherrar, opiumbaroner samt klanledare regerade med USA:s goda minne, samtidigt som talibanerna hade retirerat till gränstrakterna mellan Afghanistan och Pakistan.
Drygt två år efter den USA-ledda alliansens invasion av Afghanistan skrev den välkände journalisten John Pilger att: ”Under ett helt liv har jag rest genom områden där det råder politiskt kaos, men jag har aldrig sett något liknande” (Aftonbladet den 2 november 2003). Pilgers slutsats var att ”befrielsen” blev en katastrof.
Den slutsatsen är än mer giltig idag, samtidigt som Afghanistankriget allvarligt har bidragit till att destabilisera Pakistan, som nu är en kärnvapenmakt på randen till ett blodigt sönderfall.
Det finns inga uppgifter om hur många afghaner som direkt eller indirekt förlorat sina liv till följd av det stegrande våldet och den extrema fattigdomen sedan oktober 2001. Brittiska Independent on Sunday uppskat- tade i somras antalet döda till 30 000, men det var sannolikt en gissning i underkant.
Afghanistan är ett av världens fattigaste länder – medelåldern är så låg som 44 år och vart femte barn får aldrig uppleva sin femårsdag – landet är dessutom ett av världens farligaste.
Afghanistan har också blivit ett av världens tre mest korrupta länder, vilket det omfattande valfusket i det senaste ”presidentvalet” illustrerar. Mycket lite av det bistånd som Väst utlovade för att återuppbygga Afghanistan efter 2001 har omvandlats till konkreta projekt, det har mest stannat på papperet eller försnillats i Afghani-stan. USA har dessutom dragit ned sitt bistånd till Afghanistan samtidigt med sin militära upptrappning.
”Situationen har ständigt förvärrats och idag råder kris i Afghanistan. Talibanerna och andra jihadrörelser vinner terräng.” Så beskrev det Londonbaserade Centre for Strategic and International Studies situationen i Afghanistan i juli i år och en brittisk general varnade för någon månad sedan att de utländska trupperna måste bli kvar ytterligare 30-40 år.
De allt våldsammare striderna i Afghanistan skördar ständigt allt fler civila offer. I år har fler dödats än någonsin tidigare. En färsk FN-rapport hävdade att drygt 1 500 civila afghaner dödats fram till september i år.
Antalet döda USA-soldater i år är redan rekordhögt och fler brittiska soldater har dött i Afghanistan än i Irakkriget.
Talibanerna, som inte är en grupp utan flera som opererar under ett gemensamt namn, finns nu i stora delar av Afghanistan. Det är imperialismen och dess marionetter som bär ansvaret för att talibanerna har kunnat göra en comeback, delvis genom att framställa sig som en rörelse som försvarar pashtunernas rättigheter.
USA har trappat upp både antalet soldater och bombkriget. Enbart i april i år fällde USA:s flygvapen fler bomber över Afghanistan än under någon månad sedan 2001.
Afghanistankriget är också på väg att bli än dyrare i dollar räknat än Irakkriget.
Det är mot den bakgrunden inte förvånande att kriget har blivit allt mer impopulärt i USA och att krigsmotståndet växer i Europa.
En majoritet i USA upplever att kriget inte kan vinnas och vill helst att de amerikanska trupperna tas hem.
Afghanistankriget har även skapat en djup spricka inom Obamaadministrationen och det styrande de- mokratiska partiet. Och allt fler i USA frågar sig om Afghanistan är på väg att bli Obamas Vietnam.
Man ska alltid vara försiktig med historiska paralleller, men det finns många likheter med Vietnamkriget. Inte minst vad gäller de styrandes respons; att vägra erkänna det uppenbara – att ockupationen och kriget saknar inhemskt stöd – och skylla alla misslyckanden på för få krigsförande trupper.
I båda fallen var och är ropet på fler trupper ett försök att dölja att imperialismen inte har någon lösning.
I Sydvietnam var USA:s marionetter hatade och totalt isolerade. I Afghanistan har USA försökt men inte kunnat byta allierade och man har inte lyckats ersätta Hamid Karzai med en ny marionett. Den nuvarande presidenten tycks sitta kvar med hjälp av valfusk och efter att lierat sig med ökända krigsherrar och brottslingar som Abdul Rashid Dostum, Ismail Khan och general Mohammed Fahim Khan, personer som USA tidigare såg som sina allierade.
Även den svenska högerregeringen har, med stöd av Socialdemokraterna, bara ett svar – öka den svenska krigsinsatsen genom fler soldater, lobby inom EU för att medlemsländerna ska öka sina militära insatser i Afghanistan och mer pengar på att bygga upp den afghanska polisen, vilket EU har ansvaret för. Detta jämsides med att den svenska regeringen använder deltagandet i Isafstyrkan som ett argument för att ta ytterligare steg mot fullt Natomedlemskap.
De utländska trupperna måste villkorslöst dras bort från Afghanistan. Det afghanska folket måste själva få bestämma sin framtid.
Per Olsson
RS / Offensiv kräver ▼
- Stoppa kriget och ockupationen av Afghanistan. Omedelbart tillbakadragande av alla utländska styrkor.
- Nej till talibanernas terror och religiös extremism.
- Det afghanska folket måste själva få bestämma sin framtid – allt stöd till varje strävan att bygga en afghansk kamprörelse och försvarsstyrka som kan förena massorna i en gemensam kamp mot alla former av förtryck, terror och våld.
- Kamp för en demokratisk och socialistisk federation i Afghanistan, Pakistan och södra Asiens länder.
