Äldre ska tvingas jobba ”ända ner i graven”

av Stefan Lundqvist

När moderaten Fredrik Reinfeldt efter valförlusten 2014 avgick som statsminister såg han till att under ett år få en full fallskärm laddad med 150 000 kronor i månaden trots att han redan gjorde miljonintäkter på föreläsningar i sitt privata företag Fredrik Reinfeldt AB.
Att S-MP-regeringen anlitat just denne miljonär och politiska motståndare till att skriva en rapport i syfte att underbygga regeringens förslag om fortsatt höjd pensionsålder säger en hel del om regeringens snabba högerkurs.

Regeringstillsatta Delegationen för senior arbetskraft gav uppdraget till Reinfeldt som i förra veckan presenterade sina visioner i rapporten Att arbeta till 75 – en bra början.
Delegationens utgångspunkt är att ta fram förlag till att minska åldersdiskriminering, men vad är åldersdiskriminering om inte att senarelägga pensionsåldern och tvinga äldre att ”jobba ända ner i graven”.
Den förre partiledaren lägger ut texten om att barnafödandet är lågt, men att ”vi” samtidigt lever allt längre. Utifrån detta drar han slutsatserna: pengarna kommer inte att räcka till godtagbara pensionsnivåer i framtiden och bästa sättet att lösa den ekvationen är att ”vi” jobbar längre. Men ”vi” är inte ”vi” i ett klassamhälle där klyftorna blivit djupare och djupare. 

Dagens pensionssystem förändrades under 1990-talet från ett förmånssystem som garanterade dig en pensionsnivå till dagens avgiftssystem som är baserat på din livsinkomst och är även till viss del marknadsanknutet, villkorat till den ekonomiska tillväxten och din premiepensions utveckling på börsen. 
Bakom pensionsreformen stod alla dåvarande riksdagspartier utom Vänsterpartiet. Partierna utlovade att det nya pensionssystemet skulle vara stabilt och kunna sörja för bra pensioner under förutsägbar framtid. Men kritikerna från då har fått rätt då 1990-talets pensionsreform snabbt har ökat antalet fattigpensionärer från 120 000 år 2000 till 231 000 idag.
”Dagens 70-åringar har samma kapacitet som 50-åringar hade i början av 70-talet. Det måste leda till någon slutsats”, menar Reinfeldt. Detta kanske stämmer inom hans synomfång – människor i manschettyrken i det privata näringslivet, akademiker och andra i självvalda, kreativa arbeten i hälsosamma arbetsmiljöer. Rika som numera får sin markservice fixad av flera olika skattefinansierade RUT-tjänster.

LO har visat att majoriteten av arbetarna i medlemsförbunden, personalen i vården, byggnadsarbetare, industriarbetare, målare med flera måste gå före 65 års ålder då de är utslitna i kroppen och mentalt är utmattade. Från flera fackförbund kommer därför spontant reaktionen att Reinfeldts förslag är ett hån mot deras medlemmar. 
Samtidigt för nu facken fram motkrav som kräver stora satsningar på en bättre arbetsmiljö för att det överhuvudtaget ska vara möjligt att orka arbeta fram till dagens pensionsålder på 65 år.
Reinfeldt svarar på kritiken om att alla inte orkar jobba till 75 års ålder med att föreslå att de då byter till ett annat jobb. ”Byter karriär”, som han uttrycker det. Men hur lätt är det att byta arbete efter 60 års ålder? Skaffa sig en ny utbildning och sedan konkurrera om jobben med yngre arbetskraft?
Vilka möjligheter finns eller vilka resurser skulle regeringen och arbetsmarknaden behöva satsa för att göra detta möjligt? Om detta nämns inget, förmodligen för att ambitionen inte ens finns.

Rapporten argumenterar också för behovet av en ökad befolkningstillväxt och varnar därför för effekterna av en stram invandringspolitik. Reinfeldt argumenterar för att minskat barnafödande och strypt invandring i slutändan leder till befolkningsminskning och arbetskraftsbrist, vilket i förlängningen skadar även pensionssystemet.
Att arbeta till 75 – en bra början vore lätt att skratta åt och ta med en klackspark för sin inskränkta okunnighet om man inte visste att beställaren är Sveriges regering och att alla riksdagspartier utom Vänsterpartiet stödjer tankegångarna om höjd pensionsålder.
Något som inte nämns i rapporten är att medellivslängden för kvinnor med låg utbildning sjunker idag. Det om inte annat borde vara en tillräcklig signal för att kampen för en bättre arbetsmiljö, mot höjda pensionsåldrar och för höjda pensioner ska vara en viktig del i dagens välfärdskamp.