foto: Lars Bjersing
Jimmy Renlund.
Den 22 oktober var det dags för Äldrevårdsupprorets demonstration i Luleå. Känslan hos deltagarna efteråt är att kampen bara har börjat.
Som Offensiv flera gånger tidigare har rapporterat pyr det bland personalen och de anhöriga vid äldreboenden och inom hemtjänsten i Luleå. Under en och en halv månad har personal och anhöriga drivit Äldrevårdsupproret med krav på nedskärningsstopp och en rad förbättringar av personaltätheten och arbetsmiljön, och lyckats samla in nära 2 000 underskrifter.
Omkring 100 personer samlades vid Gula Paviljongen på Storgatan i centrala Luleå för demonstrationen den 22 oktober, en uppslutning som upprorets arbetsgrupp var nöjda med givet att det var mitt i arbetsdagen för de allra flesta. Konferencieren Gun-Britt Thornéus, initiativtagare till Äldrevårdsupproret, berättade om upprorets krav. Flera av de aktiva i Äldrevårdsupproret, såväl personal som anhöriga, höll tal om hur de upplever situationen.
– Vi jobbar ständigt övertid för att vi inte kan eller vågar lämna en vårdtagare ensam. Vi upplever att skulden ligger på oss om vårdtagaren eldar ner sitt eget hem, går vilse mitt i natten eller tar sitt liv. Vi lider fruktansvärt mycket av att inte kunna ge dessa vårdtagare den tid de behöver, det känns som att vi överger dem, och det skadar även oss och våra själar, berättade William Larsson, undersköterska i hemtjänsten, i sitt tal, och sa vidare att ”Allt detta är en enda stor avvikelse!”.
Talens vittnesmål berörde många åhörare starkt. Det gavs också svar på tal till Luleås socialchef, som sagt sig inte känna till missnöjet, av anhöriga som påtalat missförhållanden under flera år. Stämningen var laddad med allvar och det stora mod som har krävts för att börja göra uppror.
Efter talen marscherade demonstrationen i samlad trupp och under slagrop som ”Vi ger allt, varje dag – låt oss få vara vårt bästa jag” och ”Äldrevården – måste få kosta!” längs Storgatan. Målet var stadshuset där mandatperiodens första kommunfullmäktige strax skulle sammanträda.
Namnlistorna lämnades till Socialnämndens ordförande Fredrik Hansson (S), som lovade att möta Äldrevårdsupprorets företrädare den 29 oktober för att diskutera kraven vidare.
Demonstrationen avslutades med en känsla av att kampen bara har börjat.
Under dagen passade Offensiv på att ställa frågor till några av deltagarna.
Varför är du här idag?
– Detta är viktigt att stötta, vården måste få kosta pengar och personalen idag räcker inte till. Vi hinner inte med allt som behövs göras, berättade Annette Holmvall, nattarbetande undersköterska.
– Cheferna ändrar ingenting, vi måste höja våran röst.
Upplever du smärta, värk eller utmattning i ditt jobb?
– Jag är ofta helt slut. De flesta känner så. Nästa steg måste vara att få politikerna att lyssna. Och att få ha medbestämmande på jobbet, avslutar Annette.
Varför är ni här idag, varför är det viktigt med folkliga protester?
– Att prata med chefer verkar inte räcka, det blir ingen handling, sa Siv Nilsson och Mariana Hansson, anhöriga till vårdtagare, och fortsatte:
– Nästa steg blir att upprepa den här sortens handlingar. Att vara enträgen. Politikerna måste få upp ögonen och ta ansvar för sina beslut, anser Siv och Mariana.
Varför är du här idag, varför är det viktigt med folkliga protester?
– Vi måste vara många, 2016 försökte vi med samtal med chefer och det funkade inte. Nu är den sidan uttömd, berättade Ulla, anhörig, och menar att:
– Vi måste kämpa vidare. Slutmålet måste vara mer personal – personalen måste kunna ta hand om vårdtagarna. Äkta omsorg.
Varför är du här idag?
– Det behövs ”mer” äldrevård, anser Jimmy Renlund, även han anhörig, som svarar på frågan om varför protester behövs säger:
– För att visa upp att det finns ett brett stöd, och att sätta mer tryck bakom.
Vad är nästa steg?
– Bygga opinion mot hur det ser ut, med slutmålet bättre vård och arbetsmiljö, ökad bemanning samt bättre villkor för personalen.
