foto: Public Domain
Personalen går på knäna och brukarna drabbas – därför behövs Äldrevårdsupproret.
Det kokar bland personalen inom äldrevården och -omsorgen i Luleå. #Äldrevårdsupproret är ett initiativ för mer resurser – nedan publicerar vi deras kungörelse.
”Vi som arbetar inom äldrevård och -omsorg har fått nog. Nog av att gå sönder av en trasig arbetsmiljö. För många av oss säger kropp och själ ifrån – en efter en ’går in i väggen’ och blir långtidssjukskrivna. Andra räddar sig genom att lämna arbetet. Kvar blir en ännu mer ohållbar situation för oss, för människorna vi vårdar och för de anhöriga. Nu säger vi stopp. Vi startar Äldrevårdsupproret för att kräva att vården av våra gamla måste få kosta. Vi är undersköterskor och vårdare i Luleås äldrevård med stöd från anhöriga. Vi sträcker även ut händerna till personal, brukare och anhöriga i hemtjänsten för vi vet att vi har gemensam sak. Vi behöver kämpa tillsammans!
Vi som arbetar i vården har valt det för att vi vill ge en värdig vård, göra de gamlas sista år i livet fina, finnas för de anhöriga. I verkligheten ges vi inte förutsättningar för det. Vi är för få, vi räcker inte till, trots att vi springer på knäna tills vi kraschar. Och vi blir allt färre. Luleå kommuns sparkrav på en procent per år har betytt att antalet tjänster på vård- och omsorgsboenden har skurits ned.
Till exempel kan vi på ett vård- och omsorgsboende nu vara två personal per morgonpass, på nio boende på en avdelning. Två personer ska väcka nio boende, genomföra toalett, dusch, morgonhygien, påklädnad, frukost, ge mediciner och ta prover, lägga om sår, rycka ut vid eventuella kriser, till exempel täcka upp på andra avdelningar, beställa matvaror, måltider, förbrukningsvaror, tvätta kläder, städa, dokumentera på dator och på papper, i teorin även dokumentera på ytterligare dataprogram som vi i praktiken aldrig hinner med, handleda eventuella vikarier, möta anhöriga… och så var det ju det där med att se och ha tid för människorna vi vårdar. Verkligheten är att när det är som värst klarar vi inte mycket mer än ”förvaring” av de gamla. Det är ovärdigt för de gamla och det bryter ned oss i personalen.
Förutom att pussla ihop en ohanterlig mängd måsten förväntas vi leva som livegna. Ett exempel är en undersköterska som nyligen lämnat yrket på grund av att det inte går ihop med ett rimligt liv som ensamstående småbarnsförälder – ’jag kan jobba ena dagen kl 12-21.15 och kl 7-16 dagen efter, då måste jag ha barnen på förskolan/nattis 29 timmar, från 11.30 till 16.30 dagen efter’. Schemaläggningen genom det dyra TimeCare-systemet fungerar inte. När behoven är som minst är vi som mest personal, och tvärtom. Förslag på förbättringar från oss tas inte tillvara. Toppstyre på arbetsplatsen dödar motivation och energi. Vi kräver respekt och verkligt inflytande!
Efter en sommar med vikariekaos fortsätter sparandet nu. De som går i pension, räddar sig genom att sluta eller blir långtidssjukskrivna ersätts inte. Vi som arbetar på vård- och omsorgsboenden ser hur det snålas på maten till de boende, trots att de betalar dyra pengar. Ju mindre personal vi är, desto mer lugnande mediciner får de gamla. Nu hotar nya stora nedskärningar och indragna tjänster. Vad vi istället behöver är mycket mer resurser, fler anställda, verkliga möjligheter till utveckling, utbildning och inflytande.
Vi sträcker ut handen till alla som arbetar i eller berörs av äldrevården för att kämpa tillsammans med oss. Inför valet frågar vi de politiska partierna i Luleå kommun: stöder ni våra krav? Vad är ni beredda att göra för att de ska bli verklighet?
Äldrevårdsupproret kräver för Luleås vård- och omsorgboenden och hemtjänst:
• Totalstopp för nedskärningar! Överskrid budget om det är vad som behövs för en värdig vård – eller se till att budgeten stämmer med behoven!
• Mer personal på bättre villkor – minst en undersköterska per tre boende på alla dagspass, minst en per avdelning på nattpass, ge hemtjänstbesöken den tid de behöver!
• Sex timmars arbetsdag med bibehållen lön – satsa på personalen så att vi orkar!
• Långsiktigt arbete för att få, behålla och utbilda vikarier – fast anställd vikariepool, längre utbildning och handledning, vårdsvenska och datautbildning vid behov!
• Schemaläggning i personalens händer – bort med TimeCare, låt personalen på golvet lägga scheman efter varje arbetsplats/-grupps samlade behov! Schemaläggning på arbetstid! Nej till ofrivilliga långpass och ofrivilliga delade turer!
• Respekt, lagarbete och verkligt inflytande för oss på golvet, inte toppstyre!
• Avsatt tid för att dokumentera och administrera!
• Högre löner och en rättvis lönetrappa – mer erfarenhet, högre lön!
Underskrivet av totalt 40 undersköterskor och tio vårdbiträden anställda på tre vård- och omsorgsboenden (Älvgården, Solbacken, Örnen) samt inom hemsjukvården i Luleå kommun, med stöd av 20 anhöriga och fjorton övriga berörda lulebor – varav några:
Gun-Britt Thornéus, undersköterska (usk); Susann Kummu, usk; Gemma Vesterlund, usk; Anette Wigren, usk; Jenny Larsson, usk; Britt Sandlund, usk; Anette Holmvall, usk; Karin Wikström, usk; Filippa Larsson, vårdbiträde (vb); Anneli Rosén, vb; Sofia Larsson, anhörig (anh); Kjell-Arne Johansson, anh; Marita Johansson, anh; Jeanette Lumio, anh; Håkan Wikström, anh; Liv Shange Moyo, Rättvisepartiet Socialisterna; Åsa Segerlund, Monica Gottnersson, Kristina Rämö, Ulla Drugge, Birgitta Buska, Elin Andersson.”
