Ericsson lade onsdagen den 7 november ett varsel av 1 550 anställda.Alla anställda fick informationen på avdelningsmöten samtidigt som informationen gick ut i ett pressmeddelande. Det blev förstås samtalsämnet de närmaste dagarna.
Många var med för tio år sedan när personalnedskärningar gjordes fyra gånger på tre år.
Nu vidtar en tidsödande process. Man ska förhandla inom Ericsson om hur den här siffran ska fördelas och man ska förhandla med facken om avsteg från lagturlistan. Man räknar med att det ska ta fem månader.
På torsdagen (den 8 november) hade den största fackklubben Unionen ett välbesökt möte, mest för att ta in frågor och reaktioner. Även om man har varit med förut fanns det många frågor som klubbledningen fick ta med sig till kommande förhandlingar. Tänker man flytta verksamhet utomlands? Hur många konsulter kommer att avvecklas? Från när räknas varslet? Kommer naturlig avgång att räknas in?
En snabb gallup på mötet visade att vi jobbar ungefär 10 procent övertid. Om vi slutade med det borde vi inte behöva avskeda 10 procent. Men så resonerar ju inte företagsledningen. De går ut med det här varslet för att stärka värdet på aktien. Man har inte uttalat någon klar idé om några särskilda delar av verksamheten som ska skäras bort, utan det är osthyveln som gäller.
Skär man ner personalstyrkan blir naturligtvis resultatet sämre. Men det som räknas är vad marknaden tror. Ericsson går med vinst och tanken är att det ska fortsätta så. Alla fina ord om att personalen är företagets viktigaste resurs klingar falskt just nu.
Per Eriksson
