Allemansrätten vs kapitalism – naturupplevelser blir klassfråga

av Raymond Stokki // Artikel i Offensiv

Tillgång till naturen är redan begränsad på grund av höga kostnader för kollektivtrafiken, men nu debatteras även om själva allemansrätten kan ersättas med inträdesavgifter. Samtidigt har regeringen skurit ner på uppemot 66 procent av stödet som ska gå till friluftsliv och skötsel av naturområden. Den extrema högerpolitiken gör naturen till klassfråga och kommer att stänga ute folk från naturen.

Ett uttalande i SVT från vd:n på Jämtland Härjedalen Turism har väckt en nygammal debatt. Vd:n Teres Gärdin menar att allemansrätten borde ifrågasättas och jämför med att besökare vid nöjesparker får betala inträde. Anledningen sägs vara att allt fler nyttjar naturen för rekreation och med fler besökare ökar slitaget. Men i bakgrunden återfinns stora nedskärningar av statliga satsningar på friluftsliv och naturområden.
En klassisk chockdoktrin från högerpolitiken är att skära ner på sådant som är offentligt finansierat, för att sedan privatisera när verksamheten är körd i botten. Staten äger bara ungefär en sjundedel av landets marker, det vill säga att 86 procent är privatägt. Om inträdesavgifter infördes eller om allemansrätten rubbas är risken överhängande för att privata markägare antingen skor sig än mer eller helt stänger av tillgängligheten.
En total marknadsanpassning av naturen skulle med andra ord stänga ute människor från naturupplevelser, rekreation samt svamp- och bärplockning.

Att tillgängligheten till naturen är och cementeras som en klassfråga börjar med de höga avgifterna för att kunna resa med kollektivtrafiken. Entréavgift eller liknande kostnader för att få tillgång till det mest naturliga, vår natur, skulle vara spiken i kistan för många som inte skulle ha råd, speciellt med dagens ökningar på levnadskostnader.
Det är bevisat att friluftsliv och fysisk aktivitet leder till ökad hälsa. Därmed skulle en begränsning av människors möjlighet till naturupplevelser påverka folkhälsan negativt.
Regeringens vårbudget som innehöll stora nedskärningar för klimatåtgärder skar även ner på naturupplevelser och friluftslivet. Nedskärningarna som den SD-styrda regeringen redan har påbörjat tar huvudsakligen bort städning och underhåll av leder, eldstäder, vindskydd och liknande. Toaletter och ved är två saker som försvinner när det inte finns pengar till att hålla efter. Markägare efterlyser till och med mer informationskampanjer om allemansrätten, men det blir inga pengar till det.

En annan fråga gäller rennäringen, som bland annat blir lidande i Jämtland och Härjedalen. En ökning av naturturism, framför allt i och med pandemin, har lett till ytterligare undanträngning. Betande renar störs och trängs undan av exempelvis fjällvandrare som bland annat inte håller sig till utstakade leder.
Svenska turistföreningen (STF) har bland annat övervägt möjligheterna att minska sin verksamhet i Jämtlandsfjällen, vilket kan innebära stängda stugor och delar av vandringsleder. Länsstyrelsen och STF ser att turismen stör renbetet och behöver därför anpassa verksamheten.
En risk med att debatten angående avgifter är att den också kan drabba renskötseln, eftersom debatten blåses upp under utredningen av en ny renskötsellag under betänkandet av renmarkskommittén.

Hur skog och mark ska kunna nyttjas i biologisk harmoni samt gemensamt av turism, skogsnäringen och renskötseln, som behöver bevaras i sin särställning, är en fråga som inte kan lösas inom dagens system. Kapitalismen innebär fortsatta försök att hitta sätt att maximera vinsterna.
Vi måste bryta upp dagens rovgiriga system till förmån för demokratisk planering av naturens och samhällets resurser. Därför måste dagens allemansrätt försvaras – det kräver kamp mot avgifter och kamp för att ta tillbaka samt öka statliga stöd till klimat, miljö och natur. I förlängningen betyder det kamp mot högerpolitik och den SD-styrda regeringen.

Nedan ses nedskärningarna i kronor och procent jämfört med förra året:
• 575 miljoner kronor, 66 procent, i nedskärningar för länsstyrelserna, pengar som i huvudsak skulle ha gått till förvaltning och skötsel av nationalparker och naturreservat.
• Kommunerna tappar 44 miljoner kronor, 63 procent, som skulle gå till lokala naturvårdsprojekt (LONA), som har funnits sedan 2010. Nästan alla landets kommuner har använt sig av LONA-pengar till projekt som bland annat har tillgängliggjort naturen för fler personer.
• Infrastrukturstöd, under rubriken Byggnader och anläggningar, för naturreservat och nationalparker drabbades av nedskärningar på 27 miljoner kronor, vilket innebär 49 procent.
• Skydd av värdefull natur, bland annat för friluftsliv, kapas med 558 miljoner kronor, 37 procent.
• 13 miljoner kronor, 13 procent, skärs bort från friluftsliv och allemansrätt.
• Naturumverksamheter, som informerar och entusiasmerar om natur och miljö samt tipsar om utflyktsmål, kapas med 14,5 miljoner kronor, 23 procent.
• Underhållet av friluftsanläggningar påverkas även av att naturnära jobb plockas bort.
Källa: tidningen Syre