Allmännyttan under attack

av Sigbritt Herbert // Artikel i Offensiv

På 1930-talet diskuterades bostadsfrågan mycket. Ett problem då var att många stora familjer saknade en bra bostad. Rymliga bostäder var i regel för dyra för en flerbarnsfamilj. Trots motstånd från Högern och Folkpartiet beslöt riksdagen 1935 att bygga så kallade barnrikehus. Efter andra världskriget utvecklades barnrikehusen och förvaltningen av dem till allmännyttan. Nu ser vi hur allmännyttan är under attack.

Malmö universitet publicerade nyligen en rapport om social bostadsförsörjning i kommuner utan allmännytta. 14 svenska kommuner saknar allmännytta. Av dessa finns sex i Storstockholm och två i Stormalmö. Övriga sex är spridda över landet.
De flesta av de kommunerna har sålt sitt tidigare allmännyttiga bostadsbestånd. Det rör sig främst om välmående kommuner i Storstockholm och Stormalmö.
Anledningen till försäljningen är främst ideologisk. ”Kommuner ska inte äga fastigheter,” sa kommunchefen i Bräcke kommun i ett annat sammanhang. Principen är densamma oavsett om det rör sig om bostadshus eller något annat.

Spelar det någon roll om en kommun har allmännyttiga bostäder eller inte? Det viktiga måste väl ändå vara att kommunen ser till att alla dess invånare har någonstans att bo, något de enligt lagen måste se till.
Enligt rapporten från Malmö universitet spelar det roll. Man har funnit att andelen fattiga hushåll är högre i den privata hyresrätten i kommuner utan allmännytta. Andelen utlandsfödda är också högre i den privata hyresrätten i dessa kommuner. Det är också betydligt vanligare med sociala kontrakt i de kommunerna.
Det verkar alltså som om det är en högre segregering i kommuner utan allmännytta.
Alla partier, speciellt de på högerkanten, talar om behovet av integration. Det är samma partier som fattar besluten i kommuner som Nacka och Danderyd, två kommuner som har avvecklat sin allmännytta.

Det verkar alltså som om det är en högre segregering i kommuner utan allmännytta.

I Sverige har kommunerna enligt lag skyldighet att se till att invånarna har goda bostäder. Lagen preciserar inte vad som menas. Allmännyttan anses vara ett av de viktigaste verktygen för kommunerna att klara sitt ansvar.
En del kommuner har alltså valt att sälja ut sitt bostadsbestånd och har på så sätt minskat sin möjlighet att påverka.
Ett sätt för välbärgade kommuner att ”ta sitt ansvar” för att fattiga familjer ska få en bostad är det som kallas social dumpning. Det innebär att fattiga familjer på olika sätt förmås flytta till mindre kommuner där det finns tomma lägenheter.
För några år sedan hade Jämtlandstidningarna artiklar om en familj som hade satts i en taxi och körts till Ragunda utan att de hade någon aning om var de hamnat. Kommunerna dit familjerna flyttas har protesterat och regeringen har lovat att göra något.

Bostadsfrågan är nu, som på 1930-talet, viktig. Alla behöver en god bostad, det vill säga en bostad som är stor nog och som har värme, vatten och inte är mögelangripen. Allmännyttan skapades för att tillgodose det.
Som rapporten från Malmö universitet visar innebär frånvaron av allmännytta en ökad segregering, något inget parti säger sig vilja ha.
Det är dags att kämpa för allmännyttan. Den behövs för en god bostadsförsörjning runt om i våra kommuner.