Medan hämndattacken är inriktad på Gazaremsan har det på Västbanken skett en kraftig upptrappning av militärstyrkornas dödliga räder mot palestinska samhällen och antalet dödsoffer till följd av aggressionen från militärens styrkor och från beväpnade gäng från extremhögerns bosättare.
Sedan den 7 oktober har omkring 200 palestinier, däribland dussintals barn, dödats av militärstyrkorna och bosättarna (den 16 november).
Detta är en fördubbling av antalet dödsfall som har registrerats fram till dess från början av 2023, och det högsta antalet dödsfall på Västbanken sedan 2002.
Regeringen Netanyahu-Ganz-Ben Gvir har levererat tusentals vapen till bosättningarnas ”territoriella försvarsstyrkor”.
De högerextrema bosättarna utnyttjar krigsdimman för att etablera ett faktum och genomföra åtgärder för att påskynda den smygande etniska rensningen.
I slutet av oktober fördrevs 13 palestinska samhällen och 5 samhällen fördrevs delvis – cirka 850 personer. Under de två åren före kriget fördrevs 6 samhällen, med ett antal på cirka 450 personer.
Under påtryckningar från Bidenadministrationen att göra en läpparnas bekännelse uppmanades Netanyahu vid ett möte med chefer för bosättningsmyndigheter att fördöma ”en handfull som tar lagen i egna händer”, och påstods ha lovat att agera mot denna handfull, men samma dag såg han till att offentliggöra ett meddelande där han påstod sig ha sagt till Biden att ”anklagelserna mot bosättningarna är grundlösa”.
Utöver Netanyahus försök att blidka en del av basen finns det i praktiken en arbetsfördelning mellan de statliga styrkorna och bosättarstyrkorna, där den israeliska regeringens politik på ett avgörande sätt leder till fördrivning och förtryck av invånarna och främjar de högerextrema gängen, medan de senare ofta får direkt hjälp av militära styrkor, och staten kan avsäga sig det officiella ansvaret.
De militära räderna på hela Västbanken omfattar massarresteringar, och hittills har omkring 1 700 invånare arresterats (den 14 november). Det är inte omöjligt att massarresteringarna också var avsedda att användas som ”förhandlingskort” vid förhandlingar om frigivning av israelisk gisslan.
Skrämmande videor och vittnesmål avslöjar hur palestinska fångar misshandlas av såväl soldater som bosättare (som ibland själva är soldater).
Ett av fallen inkluderade brinnande cigaretter och sexuella övergrepp (den 19 november).
Tidningen Haaretz citerade en ”högt uppsatt regeringskälla” som hävdade att sedan krigets början kontrollerar de lokala myndigheterna i bosättningarna på Västbanken också arméns uppträdande.
Samtidigt har solidaritetsdemonstrationer med invånarna i Gaza som organiserats under de senaste veckorna i städer i den palestinska myndighetens territorier på hela Västbanken utsatts för kraftig polisrepression från den palestinska myndighetens regering, inklusive skarp eldgivning mot demonstranter.
Den globala och regionala protestvågen belyser möjligheterna att utveckla ett uppror i större skala, särskilt på Västbanken, för att stoppa den militära attacken mot palestinierna och blodbadet i Gaza och mot ockupationen.
Denna trend, som förtjänar internationell solidaritet, är en källa till oro för den israeliska härskande klassen och för dess allierade i hela regionen och världen. ■
