Allt värre för Luleås välfärdspersonal

av Ann-Christin Holmström

Luleå kommun har Time care som schemaläggningsprogram. Det förvärrar personalens arbetsmiljö. 

Personalen lägger in ”önske­schema” och efter nån vecka ska personalen ”diffa” – det betyder att man ska gå in och kolla sina arbetspass och ändra eller ta bort pass om det behövs. Har man dagar då man inte kan jobba eller vill vara ledig ska det vara möjligt att få igenom detta, sen låser schemastödsenheten schemat och gör en sista kontroll och ser att alla pass är täckta för just den verksamheten.
För att ”hjälpa och förenkla” för schemastöd har chefen gjort färdiga helgpass som personalen ska lägga. Tanken bakom Time care – att personalen ska lägga sina scheman själva och kunna ha en fritid – försvinner därmed alltmer. Det kommer färdiga pass som ska läggas in och det styrs mer och mer uppifrån. 
I hemtjänsten finns det ingen tid utsatt för att lägga sitt schema, utan det ska göras på ”övrig tid”. Resultatet blir att en del gör schemaläggningen på sin fritid och de som inte kan får ett färdigt schema i handen. 

För många känns det svårt att kunna påverka schemat för att få en dräglig fritid. Pressen att behöva arbeta över eller komma in på ledig dag är stor. Just inom hemtjänsten är vikariebehovet stort och få vill arbeta där. Arbetsmiljön är inte optimal: många besök, cykla eller gå om man inte har körkort, stressen att hitta och hinna till ”kunderna” är stor.
Vid sjukfrånvaro får hemtjänsten inte alltid in vikarier och då måste ordinarie personal stanna kvar eller komma in på ledig dag och täcka upp. Får de ingen vikarie kortas besöken ner och personalen gör det mest nödvändiga, men problemet är att de äldre då inte får den hjälp som de behöver. De har en tid för sitt besök av en anledning. Kommunen har gjort en prioriteringslista som ska användas vid personalbrist. Städ, tvätt och dusch tas bort. Utevistelse är också ett moment som plockas bort vid personalbrist. Detta händer regelbundet inom hemtjänsten.

”På sex veckors schemaperiod är 40 timmar obetalda”, säger en kommunanställd. Sådana slavvillkor är något Kommunal måste ta strid mot omedelbart!

Som personal är man tvungen att springa fortare, tänka flera steg framåt och hjälpa kollegor eller timvikarier som är där för första gången. Att hinna tanka bilar, bilvård, lägga schema, dokumentera med mera är arbetsuppgifter som ska göras på tid som ”blir över” under dagen. Men det finns inte tid; ofta står bilar otankade fredag eftermiddag.
Arbetstiden kan variera, men när helgen kommer jobbar personalen från fredag-måndag eftermiddag uppåt 38 timmar. Det kan bli 10 timmars pass varje dag hela helgen. Personalen är trött, det är hög sjukfrånvaro på vissa grupper och personal uttrycker att de inte orkar arbeta så mycket. ”Man orkar inget när man kommer hem”, är en vanlig kommentar.

Även i omsorgen (av funktionsnedsatta och missbrukare) kan de jobba över 40 timmar på en jobbhelg. De har även journätter i sin verksamhet, vilket innebär att vissa timmar är obetalda under natten. Även om personalen måste arbeta under dessa timmar får de ingen ersättning. ”På sex veckors schemaperiod är 40 timmar obetalda”, säger en kommunanställd. Sådana slavvillkor är något Kommunal måste ta strid mot omedelbart!
Inom äldreomsorgen arbetar man varannan helg och om man vill ha semester under andra tider på året än under juni, juli eller augusti ska personalen täcka upp för varandra. För att hålla kostnaderna nere ska vikarier inte tas in. Om semester beviljas åker man på att arbeta flera helger på rad innan eller efter sin semester. Många känner att det inte är värt att ta semester för man får slita hårt innan eller efteråt. 
När behovet ökar på en enhet tas det inte alltid in extra personal, utan det ska först lösas med befintlig personalstyrka. Personal ombeds att hjälpa andra avdelningar och det resulterar i att avdelningar enbart har en personal vissa tider. 
Personalen upplever att stressrelaterade anmälningar har ökat. Mindre antal personal ska utföra fler och fler arbetsuppgifter, och känslan av otillräcklighet är stor. 

Det måste till en bättre arbetsmiljö där stressrelaterade arbetsuppgifter plockas bort eller ändras. Kommunal borde kräva och vara beredd att strejka för en minimibemanning som inte kan ändras i besparingssyfte. Då kan man inte dra ner på personal för att göra besparingar. 
Det måste finnas rätt möjligheter till att ge en bra omvårdnad. Personalen måste få tillbaka schemaplaneringen till grupperna, det behövs 6 timmars arbetsdag för att minska sjukfrånvaron. 

Besparingarna inom äldreomsorgen måste upphöra. Det måste till mer pengar till äldreomsorgen från staten. Det finns pengar – förstatliga banker och storföretag. Bort med privata aktörer som tar ut vinst på bekostnad på våra barn och gamla.