Antifascismen i Göteborg

Offensiv 50 år: Ett viktigt kapitel i Offensivs 50-åriga historia är den antirasistiska kampen, varav vi redan skrivit om Kärrtorp 2013 och 1990-talets antinazistiska kamp med fokus på Stockholm och Sundsvall. I detta kapitelavsnitt skriver vi om vår antirasistiska historia i Göteborg och Västra Götaland, från mitten av 1990-talet och framåt med kulmen 2017 då 20 000 göteborgare stoppade nazistmarschen.

sammanställt av Mattias Bernhardsson (aktiv i Arbetarförbundet Offensiv / Rättvisepartiet Socialisterna Göteborg 1995-1998) och Joel Eriksson (Rättvisepartiet Socialisterna / Socialistiskt Alternativ Göteborg 2010-)

Vänd dom aldrig ryggen
Det nakna fascistiska våldet hade tilltagit under hela 1990-talet. 1995 uppskattade BRÅ att det begicks 15 rasistiska dåd om dagen. Göteborg var ett centra för Vit makt-musiken med en omsättning på 10 miljoner kronor årligen och var ett huvudsäte för flertalet nazistorganisationer. En nazistkonsert några mil norr om Göteborg 1994 samlade hela 600 besökare. 1995 publicerade göteborgsnazisternas tidning Werwolf en dödslista med 300 personer och nybildade nazistorganisationen Nationella Alliansen samlade 150 deltagare på ett grundningsmöte i Göteborg.

Sommaren 1996 samlades 60 000 göteborgare i en antirasistisk minnesmanifestation, ett år efter John Rhon hade torterats ihjäl av nazister i Kungälv två mil norr om Göteborg. Men ändå växte den nazistiska organiseringen – och våldsattacker på flyktingar, homosexuella, fackliga och socialister fortsatte. Arbetarförbundet Offensiv (idag Socialistiskt Alternativ) såg att det inte räckte med symboliska manifestationer, minst av allt med nedskärningspolitiker på scenen, vilka ytterst var ansvariga för den politiska situationen nazisterna kunde växa i; vad som behövdes var verkliga kampanjer som hade mål att sätta stopp för den nazistiska organiseringen i sig.

Det fanns också ett tryck från etablissemanget, inklusive Vänsterpartiet, att ”vända ryggen åt nazisterna”. De var helt blinda för vilken roll marscherna hade för nazisterna. På samma sätt som under 1930-talet utgjorde marscherna ett sätt att skrämma hela orter till tystnad och i dess spår gick ingen säker, särskilt inte med fel hudfärg.

1996: Nazisterna trycks tillbaka i Trollhättan
”Polisen saboterar tillstånd, angriper antirasister både i media och under demonstrationerna, medan de ger fullt skydd till nazistiska marscher. Politiker och kändisar säger att fascisterna inte ska ges uppmärksamhet, nonchalerar hoten om rasistiskt våld och uppmanar folk att stanna hemma”, skrev Per-Åke Westerlund, Arbetarförbundet Offensiv (AFO, idag Socialistiskt Alternativ) i boken Vänd dom aldrig ryggen 1996.

Nazisterna hade fått tillstånd att marschera rakt genom Trollhättans huvudgata den 17 augusti 1996. Medan media och partier tävlade i utspel om ”att vända ryggen till”, kampanjade AFO, Elevkampanjen och Ung Vänster på skolor och arbetsplatser för en motdemonstration, en blockad av nazistmarschen:

”Tack vare stämningen för en motdemonstration fick vi offensivare kontakt med både gymnasieelever, SAAB-arbetare och invandrarfotbollslag som lovade att komma och demonstrera. Med sammanlagt omkring tusen deltagare kunde antirasisterna se till att nazisterna inte alls kunde marschera. De fick hålla till på en bakgård nära järnvägsstationen, vilket var ett stort prestigenederlag för fascisterna.”, berättade Roland Nyman från AFO i tidningen Offensiv.  

1997: Kampen mot Midgård
Våren 1997 tog AFO och Elevkampanjen initiativ till en kampanj med målet att stänga ned nazistbutiken Midgård i Göteborg. Men sina lokaler i Frihamnen, utgjorde Midgård en viktig finansiell kassako för nazisterna såväl som rekryteringsbas för nya medlemmar in NS-grupperna i Västra Götaland (NS Göteborg, NS Alingsås m fl). I mitten av 90-talet hade NS-grupperna förvandlat Göteborg till en av Europas centrum för vit makt-konserter.

Vi började med en namninsamling på gator och torg med krav på att nazistbutiken skulle vräkas från lokalerna och dussintals ungdomar skrev upp sig att bli aktiva. Vi samlade föreningar till att vara med och bilda Koalitionen mot rasism (KMR), dit bland annat bland annat Iranska flyktingrådet, kulturföreningen Salvador Allende, Emmaus/Björkå-stiftelsen, RFSL Göteborg och enskilda fackliga aktivister anslöt sig. Men den övriga samlade vänstern, från Vänsterpartiet till AFA, avböjde inbjudan med en grundmurad pessimism mot att engagera ”vanligt folk”.

Den 7 juni samlade vi till den första demonstrationen med 200 deltagare. Demonstrationen, som var väldigt disciplinerad, uppmärksammades med en helsida i Arbetet Nyheterna, stor artikel i GP och spalter i GT och DN. Den 4 oktober samlade den andra demonstrationen 400 deltagare som marscherade till nazistbutikens entré och möttes av 100 fascister som förgäves försökte driva bort oss. 10 000 göteborgare hade skrivit under namnlistan med krav på vräkning.

Nazisterna svarar med terror
Under hösten hade nazisterna svarat vår kampanj med upptrappade våldsaktioner specifikt riktade mot medlemmar i Rättvisepartiet Socialisterna (RS, som Offensiv bildade i september 1997). Våra medlemmar hade fått en måltavla på ryggen:

6/9: 18-årig medlem på väg att organisera vår konsert ”Rock mot Midgård” attackeras av en grupp nazister i Brunnsparken, misshandlas med bollträn och järnrör och förs till akuten på Östra sjukhuset.
19/9: En 18-årig medlem [undertecknad] attackeras på Herkulesgatan av två nazister. ”De slog till Mattias Bernhardsson som i rent självförsvar skallade en av nazisterna”, rapporterade Arbetet Nyheterna.
15/11: 17-årig medlem attackeras vid nattbusstationenen i Härryda, där nazisterna väntat in i en bil. Nazisterna misshandlar, håller fast och skär in ett hakkors i hennes kind med en kniv.
16/11: En 19-årig medlem misshandlas av nazister på spårvagnen.

Alltid vänd utåt och försöka bredda motståndet
Att gå under jorden fanns inte på kartan. Dels är det det nazisterna vill; dels var vi dessutom upptagna med att organisera skolkampen. I november organiserade Elevkampanjen, RS-medlemmar och flertalet elevråd en skolstrejk mot skolnedskärningarna med 14 500 deltagare. I januari 1998 samlade vi 1000 elever som marscherade under parollen ”Stäng Midgård, inte skolan” och nedläggningshotade Lundby gymnasium ockuperades.
Att förena dessa två politiska frågor var naturligt, de hör ihop.

Kampanjen mot Midgård var en kampanj även mot allt nazistvåld. I januari 1998 stod flera nazister stod åtalade i Göteborgs tingsrätt efter ett bestialiskt mordförsök i Ytterby året innan. 17 nazister hade omringat Kyriakos Lalos som var på promenad med sin flickvän, knivhuggit honom upprepade gånger i nacken och misshandlat flickvännen. Kyriakos, som mirakulöst överlevde kontaktade oss inför rättegångarna då det stod klart att nazisterna skulle mobilisera till. RS mobiliserade ett 40-tal medlemmar och sympatisörer till de två rättegångarna och eskorterade Kyriakos till och från förhandlingarna.

1998: Efter Kyriakos-rättegångarna
Kyriakos-rättegångarna ledde till en andra våg attacker och hot mot RS. ”Nazisthoten mot dem som skyddade och stödde Kyriakos Lalos under Ytterby-rättegången fortsätter”, rapporterade Arbetet Nyheterna den 8 maj 1998:

”I förrgår fick Roland Nyman [RS dåvarande distriksordförande] en pistolkula i ett hotbrev (…) I mars fick Rolands kamrat Mattias Bernhardsson ett liknande hotbrev. Även den försändelsen innehöll en pistolkula. Den enda skillnaden är att kulan i Mattias brev var av 9 mm kaliber, medan kulan som kom till Roland är 7,65 mm. Den första passar alltså till en k-pist, den andra till en pistolmodell mindre. Roland och Mattias tillhörde även den grupp som eskorterade Kyriakos till och från rättegångshusen”.

Det var inte ovanligt att våra lördagsaktiviteter i Nordstan attackerades. Utöver att försvara sig var nyckeln att uppmärksamma alla förbipasserande om att det är nazister, vilket alltid leder till att folk sluter upp och hjälper till. Efter en attack av åtta nazister mot en tidningsförsäljning i Nordstan den 4 februari 1998 skrev vi i Offensiv:

”Under några få sekunder hade de [nazisterna] övertaget efter det överraskande anfallet. När det stod klart för förbipasserande att det var ett gäng nazister som oprovocerat gav sig på antirasister strömmade många till undsättning. Oddsen som redan hade börjat utjämnas kom efter en knapp minut att bli alltför dåliga för de då ganska tilltufsade nazisterna. Långsamt började de avvika ut från Nordstan förföljda av ett femtiotal tillkomna antirasister.”

Säkerhet var en central fråga på alla partiaktiviteter. Det gick inte samlas till en utåtriktad aktivitet utan att packa med käppar och bollträn tillsammans med politiskt material. Och det gick inte att vara färre än sju deltagare, då ställdes aktiviteten in.

Utöver att organisera sina egna grannar som försvar mot nazistattacker, provade vi att även föra striden till nazisternas egna grannar, med ”hemma-hos-demonstration”

Organisera grannar
När Roland Nyman fick hembesök av fyra nazister en onsdagskväll svarade vi med att organisera grannarna:

”Men istället för att passiviseras och tystas av hoten, kontrade vi med att organisera grannarna på min gård i ett nätverk. Under loppet av två dagar hade 60 familjer skrivit på nätverkets ringlista. Det bästa man kan göra, om man blir utsatt för fascisternas hot och våld, är att organisera sin direkta omgivning. Kommer fascisterna tillbaka kan alla i nätverket på kort varsel ställa sig på gården utanför huset och visa att här har de ingenting att hämta”, berättade Roland Nyman i Offensiv.

Utöver att organisera sina egna grannar som försvar mot nazistattacker, provade vi att även föra striden till nazisternas egna grannar, med ”hemma-hos-demonstration”. I mars 1998 samlade vi 40 antifascister med plakat, banderoller och ljud utanför nazistbröderna Törnlund, vilka hade varit pådrivande i våldsattackerna på RS-medlemmar och den brutala misshandeln av Kyriakos Lalos i Ytterby. Under demonstrationen uppmärksammades alla boende på gatan att de hade två nazistgrannar och om deras stora våldsregister.

Seger när Midgård stängs
Rond två mot Midgård utkämpades 1999, då Göteborgs nätverk mot rasism (GNMR) byggdes upp och bestod av RS, Elevkampanjen, Göteborgs LS av SAC, AFA samt några till. Ett upprop med krav på omedelbar vräkning av Midgård fick stöd av Handikappades riksförbund, Hyresgästföreningen i Angered, ordförandena för ett flertal riksdagspartier som pressades att ta ställning samt flertal kändisar som Claes Malmborg, Sven Wolter, Alexandra Pascalidou med flera.

Den 30 november 1999 samlade nätverket 1500 antifascister som marscherade fram till nazistbutiken. Efter flera uppvaktningar av fastighetsägaren och fastighetsnämnden (samt polisanmälningar om medhjälp till hets mot folkgrupp) utlovade till slut fastighetsnämndens ordförande rättsliga åtgärder mot fastighetsägaren om inte kontraktet revs. Och det blev en seger: Kontraktet revs till slut och under 2000-talet har Midgård tvingats vara enbart webbaserade.

Nazistledaren Per-Anders ”Pajen” Johansson åtalades även för skattebrott då det visade sig att han hade använt någon annan som målvakt, eftersom ”Afa (anti-fascistisk aktion) till exempel och rättvisepartiet socialisterna är några som Per-Anders haft bekymmer med”. (GP den 23 november 2000).

2000-tal: Kamp mot ND och SMR
RS spelade en ledande roll i 2000-talets fortsatta motstånd mot nazismen i Göteborg:

Mars 2004: RS mobiliserade 500 antirasister på kort tid att stoppa Nationaldemokraternas marsch i Göteborg. På plats uppmanades förbipasserande att stanna och delta i protesten: tills slut stod 1800 göteborgare mot 150 nazister tvingades avstå att marschera och istället överröstas av antirasistiska talkörer.
Maj 2004: Elevkampanjen och RS organiserade en skolstrejk och demonstration med 300 elever i Alingsås mot att ND delat flygblad på skolan.
Maj 2004: Elevkampanjen och RS organiserade en skolstrejk och demonstration med 400 elever i Floda efter att elever på skolan blivit misshandlade av nazister.
September 2008: Nazistiska SMR (Svenska motståndsrörelsen) blockerades i Brunnsparken i centrala Göteborg.

En medlem i RS Göteborg rapporterade i Offensiv: ”Det var kl 13.00 som ett tjugotal nazister med fanor dök upp i centrala Göteborg. Medlemmar i Rättvisepartiet Socialisterna som sålde Offensiv en bit bort agerade direkt och började samla allmänheten för en protest (…) Som mest deltog över 800 personer samtidigt och över tusen om man ska räkna alla som deltog någon gång under den över fyra timmar långa protesten (…) Vid flera tillfällen förekom det att enstaka poliser attackerade fredliga antirasister och demonstrationen fick försvara sig. Men de kunde inte gå så hårt fram som de brukar då protesten bestod av ’vanligt folk’, vilket var styrkan i protesten. Efter en timmes blockad där över 400 personer deltog valde polisen, efter misslyckade försök att stoppa antirasisterna, att bussa iväg nazisterna. (…) Detta var en stor seger för antirasismen och visar att nazisterna kan stoppas, om man mobiliserar så många som möjligt”.

SMR:s terror
SMR svarade med våld. Under en enda dag i september 2008 misshandlades sex personer av SMR-nazister i centrala Göteborg. Fyra av dem var medlemmar i RS. Bara ett fåtal av de inblandade nazisterna dömdes för vissa av attackerna. I ett filmklipp som nazisterna själva lade ut på nätet kan man höra hur de ropar ”döda honom” medan de misshandlar Johannes Lundberg, RS. Trots detta valde åklagaren att inte väcka åtal.

I oktober 2008 misshandlades tio personer på en dag i Göteborg. ”Det räckte med att man inte ville ta emot ett flygblad”, konstaterade Göteborgspolisen”.

I boken ”Från Kungsan till Kärrtorp”, i kapitlen om Göteborg, förklarar Per-Åke Westerlund varför det var viktigt att samla till motdemonstrationer: ”Det nazistiska våldet är inte frikopplat från övriga aktiviteter, utan ett direkt resultat av manifestationer, propagandaspridning och flygbladsutdelning.

SD i nazismens periferi
November 2008: ”Motdemonstranter från framförallt Rättvisepartiet socialisterna lyckades avbryta Sverigedemokraternas möte” rapporterade SR. ”Motdemonstranterna kom framför allt från Rättvisepartiet socialisterna” skriver GP. I själva verket deltog flera andra organisationer genom det gemensamma nätverket Göteborgs nätverk mot rasism (GNMR).

– Detta är demokrati i praktiken. Det är de som värnar om demokratin som har en skyldighet att stoppa sd, förklarade Kristofer Lundberg, dåvarande distriktsordförande för RS i Västsverige.

En granskning visade att bara SD:s ersättare i Göteborgs kommunfullmäktige vid inte mindre än 21 tillfällen under 2008 hade gett ekonomiska bidrag till nazistiska SMR. Att protestera mot SD är lika självklart som mot öppna nazister, särskilt när de öppna nazisterna var välkomna på SD-torgmötena.

2011: Med ungdomarna eller med polisen?
”Idag var det inte den organiserade vänstern eller den antirasistiska rörelsen, utan förortens unga som målmedvetet agerade för att slutföra det som de kom dit för – att stoppa nazisterna”, skrev RS efter den 21 maj 2011 då 3500 antirasister hade slutit upp för att stoppa ND:s marsch mot Moskén vid Ramberget.

När otåliga demonstranter började röra sig från GNMR:s (Göteborgs nätverk mot rasism, som RS var drivande i) samlingsplats på Kvilleplatsen för att ta sig närmre nazisterna, valde RS att haka på och ta med sig resten av demonstrationen. Att inte splittras upp var centralt.

Vid moskén försökte funktionärer från Vänsterpartiet, Kommunistiska Partiet och Socialistiska Partiet (som ingick i ett annat antirasistiskt nätverk, Göteborg mot rasism, GMR) stoppa demonstranterna tillsammans med polisen (!), vilket misslyckades.

GMR tog bort alla GNMR-talare från talarlistan. När GMR sedan började med ett böneutrop från scenen, där en rad personer ställde sig på knä för att be, blev det uppenbart för alla att det från GMR-ledningens sida inte fanns någon vilja att stoppa nazisterna. När talen från högtalarna inte gav någon ledning om vad som skulle hända härnäst sökte sig hundratals, framförallt ungdomar, runt för att försöka stoppa nazisterna. De kom nästan ända fram till den lilla skaran nazister som tvingades avbryta och hoppa in i sin buss. Polisen gick till attack mot antirasisterna som tagit sig förbi avspärrningarna: Fyra personer greps och 35 omhändertogs.

Trots tumult och lite oroligheter var det en stor framgång att nazisterna stoppades. Ansvaret för oroligheterna vilade tungt på GMR som valde att stå med polisen istället för att ge ungdomarna ett organiserat sätt att mota bort nazisterna. Med fler funktionärer och tydligare roller hade även GNMR kunnat agerat mer proaktivt.

2012: Seger i Kortedala
Efter en tragisk misshandel i Kortedala försökte ND exploatera frågan och skuldbelägga flyktingar. En RS-medlem rapporterade i Offensiv hur ND välkomnades till Kortedala: ”Över 1 000 antirasister, enligt GT/Expressen 2 000, samlades på Kortedala torg på initiativ av Rättvisepartiet Socialisterna. Flera antirasistiska grupper och nätverk som bjudits in har deltagit i mobiliseringen under veckan. Nazisternas samling floppade totalt. Inte fler än 20 personer från hela landet dök upp (…) Dagens antirasistiska demonstration var en stor seger. Men det kommer inte av sig självt utan efter ett hårt arbete. Vi har delat tusentals flygblad och deltagit i otaliga mediaintervjuer. Vi har varit på stadsdelarnas tre ungdomsgårdar och talat med ungdomarna om vad som krävs för att stoppa våldet – och vikten av att inte låta rasister och nazister utnyttja den oro som spridits”.

Efter ND:s upplösande attackerades RS Västs dåvarande ordförande Kristofer Lundberg av två nazister som försökte köra över honom med bil: tre gånger!

2017: 20 000 stoppar nazistmarschen
Den 30 september 2017 markerade en milstolpe i den antirasistiska historien. Uppemot 20 000 göteborgare gick man ur huse och satte stopp för NMR:s (Nordiska motståndsrörelsens) nazistmarsch. Nazisterna lyckades inte ens ta sig till sin egen samlingsplats. Banderoller som ”Järnvägare mot rasism”, ”Spårvägare mot nazism”, ”Studenter mot rasism” och ”Folkmusiker mot rasism”, svajade i vinden. Här fanns också hamnarbetarna, kommunalare, hyresgästföreningar med flera.

Det var den samlade antirasistiska vänstern som mobiliserade till en stor antirasistisk samling, men tyvärr saknades samordning och diskussioner om hur man skulle agera. När rapporter kom att nazisterna var fast vid Focus-huset nära Liseberg tog RS initiativ till ett demonstrationståg med tusentals som gick från Heden mot Liseberg. När demonstrationen närmade sig nazisterna, svarade polisen för med våld mot antirasisterna. Men nazisternas samling och marsch tillintetgjordes.

Som Dagens Nyheter skrev: ”den nazistiska demonstrationen i Göteborg hann aldrig ens starta. Nordiska motståndsrörelsen stoppades redan innan de kom till sin tillståndsgivna samlingsplats. Istället för nazister tog motdemonstranter över Göteborgs avstängda gator”.
Att vi var så många, en av de största demonstrationerna mot rasism och nazism någonsin i Sverige, satte också tryck på polis och media. Alla stora nyhetsbolag sa plötsligt rakt ut att NMR är nazister, en eftergift från högermedias vanliga roll att förtäcka det nazistiska hotet med begrepp som ”högerextrem” eller ”invandringskritisk”.

Lärdomar
Massmobiliseringarna mot nazisterna i Kärrtorp 2013 och Göteborg 2017 innebar en avgrundsdjup kris för nazismen i Sverige. Varje antinazistisk mobilisering, från -80 och -90-talen och därefter har varit viktig. Om nazisterna hade tillåtits organisera och besitta gatorna utan protester hade de varit mycket större och långt farligare än vad som hittills varit fallet.

Rasismen hittar syre i välfärdssamhällets sönderfallande, massarbetslösheten och levnadskostnadskrisen; den nazistiska gatuaktiviteten drivs på av detta syre och hittar mod i högerpolitikens hets mot svaga grupper, den statliga rasismen och arbetarrörelsens svaghet (i ledarskapet). Nu växer det nazistiska hotet igen. Nu är dags att bygga antifascismen på skolor, arbetsplatser och i bostadskvarter. Det är också nödvändigt att bygga ett starkt socialistiskt alternativ till kapitalismens ohållbara kriser. ■

> Här hittar du alla Offensiv 50 år-artiklar