Antirasister fyllde Gubbängstorget

av Offensiv

Uppemot 1 500 personer slöt upp i den antifascistiska manifestationen på Gubbängstorget i södra Stockholm i lördags. Manifestationen var ett svar på nazistattacken mot en antifascistisk föreläsning ordnad av Vänsterpartiet och Miljöpartiet tillsammans med tidskriften Expo några dagar innan. Maskerade nazister stormade in i möteslokalen i teatern Moment och kastade rökbomber, använde pepparsprej och misshandlade mötesdeltagare, varav fler fick uppsöka sjukhusvård.

Med talkörer som ”Inga nazister på våra gator” och ”Vad ska vi göra? Krossa rasismen!” var samlingen ett viktigt svar på det nazistiska våldet och högerextremismens frammarsch. Medlemmar i Socialistiskt Alternativ deltog med en särskild bilaga till Offensiv om antirasismen och kampanjade om behovet av en antirasistisk rörelse och mobilisering, särskilt inför EU-valet.
Men i kontrast till de livliga talkörerna och Socialistiskt Alternativs krav på kamp var talarna, som nästan uteslutande var borgarråd eller partiledare från S, V och MP – inkluderat Magdalena Andersson, Nooshi Dadgostar och Amanda Lind – som bäst lama. För politikerna passerades gränsen i onsdags när nazister gick till attack mot pensionärer på ett öppet möte.
Men passerades inte gränsen redan en vecka tidigare när ett 20-tal medlemmar i Nordiska motståndsrörelsen (NMR), beväpnade med kofötter och kedjor, rev ner ett migrantläger i norra Stockholm? Eller när flera nazister dömdes för sprängladdningar i Göteborg eller när de attackerade en antirasistisk demonstration i Kärrtorp (innan de tvingades fly ut i skogen)?
Har inte gränsen passerats när rasismen och en inhuman flyktingpolitik har blivit allt mer normaliserade och visitationszoner har blivit en verklighet?

Attacken i onsdags är ett tydligt exempel på det konkreta hotet som högerextremisterna representerar, men att se den som gränsen är att blunda för hur den kraftigt ökade rasismen utgör ett vardagligt hot mot rasifierade, vars upplevelser i stort utelämnades för att prata om vilka som hade bakat bullar eller bryggt kaffe till mötet.
En direkt måltavla för den allvarliga nazistattacken i Gubbängen var dessutom den sedan länge kända antifascistiska aktivisten och experten Mathias Wåg. Men den organiserade antifascismen lyftes inte heller av dessa toppolitiker. Nooshi Dadgostar har sedan attacken skedde haft som främsta krav att statsminister Ulf Kristersson ska samla alla riksdagspartier för att diskutera hotet mot politiska möten. Men det är ju hans politik som gett rasismen och högerextrema en grogrund.
I sitt tal lyfte Magdalena Andersson hur den politiska debatten förflyttats högerut, hur den öppna rasismen har växt och hur klyftor och polarisering har ökat. Det är helt sant – men S har varit delaktig i den utvecklingen och dess politik under den senaste regeringsperioden bäddade vägen för dagens blåbruna regering.
S-ledaren har själv varit snabb med att skryta om hur paradigmskiftet i migrationspolitiken och upprustningen av militären påbörjades under S-regeringen, samtidigt som partiet har försökt göra allt möjligt för att visa sig vara lika hård som regeringen när det gäller dess brutala batongpolitik. För att inte nämna den roll som S har spelat i nedmonteringen av välfärdssystemet under de senaste decennierna.

Liknande appeller mot ökade klyftor och polarisering och hur vi måste hålla ihop mot rasistiska splittringar kom också från borgarråden. Men de är samma borgarråd som styr tillsammans i Stockholms stad, där rekordhöga hyreshöjningar har tvingats igenom och lärarnas kamp mot nedskärningar ignorerats.
Någon uppmaning till fortsatt kamp eller byggandet av antirasistisk rörelse kom förstås aldrig. Istället behöver polisen ta sitt ansvar och regeringen måste öppet säga sig vara beredd att försvara demokratin och fria val , menade Nooshi. Men attacken i Gubbängen var ingen isolerad händelse och risken är att sådana attacker ökar nu när extremhögern har fått medvind.
Det som behövs för att tvinga tillbaka extremhögern är kamp – både när fascisterna visar sig, men också mot de försämringar och nedskärningar som har skapat förutsättningarna för högern att växa. Manifestationen i lördags var en kraftsamling, men nu behöver vi fler protester och demonstrationer mot rasismen och fascismen.