Äntligen dags för revansch?

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Pandemikrisen och inflationschocken resulterade i ett historisk ras för reallönerna. Arbetarnas köpkraft kastades tio år tillbaka i tiden. ”Är det äntligen dags för löntagarnas revansch?”, tvingades även Dagens Nyheter fråga i söndags (den 17 november). ”I dag är svenska reallöner – trots en viss återhämtning – 14 procent lägre än vad de hade varit i en parallell verklighet utan pandemi och inflationschock.

Det är motsvarande 5 000 kronor som saknas på dagens medianlön”, skriver Dagens Nyheter. Det ger ett mått på vad krisen har kostat arbetarhushållen.

I Sverige har dessutom reallönerna sänkts mer än i andra länder. Förra året hade reallönen rasat ned till samma nivå som 2013-14. I år har det visserligen skett en vändning eftersom inflationen har sjunkit, men ännu är det långt till en verklig återhämtning. Reallönerna ligger idag på ungefär samma nivå som för åtta år sedan. För att hämta igen allt som har förlorats kommer det att krävas kamp och avtalskrav som ligger på en betydligt högre nivå än de som hittills har presenterats.

De bud som industrifacken har lagt och som alla LO-förbund, förutom Transportarbetareförbundet, har ställt sig bakom ligger på endast 4,2 procent, vilket är på tok för lågt och ger ingen möjlighet för löntagarnas revansch. Det avtal som industrifacken sluter ska i likhet med tidigare år också denna gång sätta det ”märke” (lönetak) som sedan ska gälla på alla avtalsområden.

Skälet till att Transportarbetarförbundet (Transport) inte har ställt sig bakom är att man anser att 4,2 procent ”är för lågt för våra yrkesgrupper”, enligt förbundets ordförande Tommy Wreeth. Det är bara att instämma, och nu är det upp till bevis för Transports ledning att fullt ut bryta sig loss från den tvångströja som LO-topparnas samordning utgör. I annat fall riskerar det att bli som i avtalsrörelsen 2023, då Transport stod utanför samordningen på grund av det låga budet, men ändå slöt ett avtal som låg i linje med ”märket”.

Det behövs ett lönekrav som är tvåsiffrigt – 10 procent eller mer – plus ett tydligt krav på sänkt arbetstid.

De senaste årens låga löneökningar har gjort att arbetarna fått ut en allt mindre del av ”kakan”. ”Fem år i rad har en allt större del av det värde som produceras i näringslivet gått till vinster. I fjol var vinstandelen 40,7 procent, den högsta noteringen på nästan 30 år.

Omvänt har den del som går till löner sjunkit. Svenska löntagare får en mindre del av kakan än löntagarna i jämförbara länder”, summerade LO:s tidning Arbetet den 13 juni.

Lägg därtill att kronan är rekordlåg, vilket ger inte minst exportföretagen ännu större vinster. Men för vanliga människor betyder den låga kronkursen ökade priser, särskilt på mat. Sedan hösten 2021 har maten i snitt blivit 25 procent dyrare och matpriserna jämte hyrorna fortsätter att stiga.

Nyligen larmade de butiksanställdas fackförbund Handels att för många medlemmar räcker inte lönen till det nödvändigaste. ”I detaljhandeln arbetar hela tre av tio för löner under den så kallade fattigdomsgränsen”, som en följd av ofrivillig deltid och låga löner.

Löntagarnas revansch kan inte vänta. Fackförbunden behöver förbereda för strejk och vägra att underordna sig ”märkets” diktat.

Socialistiskt Alternativ och Offensiv säger:

• Lönekrav ska sättas i kronor och ören, med ett tydligt extra påslag till lågavlönade. Inga ”märken” och lönetak. Ta kampen för reallönerna – förbered för strejk.
• Sänk arbetstiderna – mot 30 timmars arbetsvecka.

• Rätt till heltid och bort med karensdagen.

• Nej till individuella löner och sifferlösa avtal.
• Avtalen ut på omröstning.

• För demokratiska och kämpande fackföreningar, med en ny politik och ledning som inte tjänar mer än medlemmarna och som är beredda att ta den nödvändiga fajten.