Årets avtalsrörelse var länge en ny sorglig manife-station av facklig svaghet och sotdöd. ”Ett, tu, tre, blev det bara vi kvar”, beklagade Pappers förbundsordförande Jan-Henrik Sandberg på det första strejkmötet vid Korsnäs i Gävle, innan han i nästa mening tillade att ”Vi är inte ensamma, det finns förbund kvar”.Sedan dess har även Elektrikerna visat att de vågar sticka ut hakan. Kanske kan de applåder dessa förbund nu får på Sveriges arbetsplatser stärka även andra och vekare förbund som Fastighets, Hotell & Restaurang och Kommunal – särskilt sedan de nu även lyckats få LO-styrelsen att uttala sitt stöd.
”Vi kan strejka tills det blir en ny istid om vi inte får ett avtalsbud som innehåller ett vettigt lönebud”, varnar Elektrikernas avtalssekreterare Ronny Wennergren, enligt LO-tidningen. Förbundet har också be- svarat Svenskt Näringslivs antifack-liga annonser med en egen helsidesannons i Metro:
”Här klättrar en av Svenskt Näringslivs mest förhatliga personer. Mattias och hans 1 800 arbetskamrater anklagas av eldirektörer och Svenskt Näringsliv för att ’ha för stor makt’. De hotar ’samhällsekonomin och industrins återhämtning’. Detta sägs av direktörer som själva aldrig darrar på manschetten när de pungslår både dig och industrin med allt dyrare elräkningar. De skäms aldrig för sina vinster… De tre eljättarna tjänade ca 60 000 miljoner förra året och själva beviljar sig styrelseledamöter, VD:ar och chefer frikostiga löner, bonusar och flotta pensionsvillkor.”
Pappers med sina 19 000 medlemmar och Elektrikerna med 26 000 hör vare sig till LO:s största förbund eller till de lägst avlönade. Ändå är det av oerhörd vikt för hela fackföreningsrörelsens framtid om de kan visa att i alla fall några svenska fack har viljan och styrkan att kämpa för sina medlemmars löner och villkor mot det alltmer kvävande arbetsgivarväldet.
Lika viktigt är det för kampen mot de otrygga jobben på hela arbetsmarknaden om de verkligen står fast vid sina tydliga krav i bemanningsfrågan, som ”de fyra enkla textrader” Pappers vill se för att stoppa inhyrning där det finns uppsagda med företrädesrätt eller som Elektrikernas krav på facklig vetorätt i frågan.
När detta skrivs är nya förhandlingar inplanerade för både Pappers (onsdag) och Elektrikerna (tisdag), sedan medlarna har dragit sig undan. Det kan när denna tidning kommer ut stå klart om Pappers strejk för 3 000 medlemmar sedan den 16 april och varsel om strejk för ytterligare 2 800 till måndagen den 26 april räcker för att uppnå ett hyggligt avtal, eller om Elektriker-na tvingas trappa upp sina hittills ”mjuka” stridsåtgärder som övertidsblockad till mer effektiva strejkvarsel.
Om Pappers och Elektrikerna står fast kan deras vägran att böja sig för alla svekavtal förhoppningsvis även sporra medlemmarna inom till exempel Fastighets, Hotell & Restaurang och Kommunal att skärpa trycket att stå på sig på sina egna förhandlare.
I lönefrågan gäller det då att se till att den jämställdhetspott som de kommer att utkräva inte, som i Handels fall, undermineras av lägre påslag för ingångslönerna och låga generella påslag, vilket oundvikligen bäddar för ökade löneskillnader. Om Pappers och Elektrikerna lyckas tillkämpa sig bättre lönepåslag än IF Metall, bör ”låglönefacken” också ta sikte på att inte göra sämre ifrån sig än dessa, i kronor, när det gäller nivålyften.
Inom Kommunal handlar kampen mot de otrygga jobben mer om den enorma omfattningen av ofrivillig deltid och allmän visstidsanställning, som tillsammans med vi- kariat, projektanställningar, behovs- och timanställningar kan pågå hur länge som helst utan att leda till fast jobb. Till otryggheten bidrar också ständiga upphandlingar och privatiseringar.
Kommunals avgående ordförande Ylva Thörn efterlyser i den senaste Kommunalarbetaren ”ett riktigt kvinnouppror” mot deltidseländet. Hon har nu en sista chans att revanschera sig för långvarig facklig passivitet och den uselt ledda fajten år 2003 och visa om hon menar allvar.
Arne Johansson
