– Frige de fängslade arbetarledarna i Iran. Drygt 150 personer, de flesta från olika iranska organisationer, demonstrerade på Sergels torg fredag den 20 april. Per-Åke Westerlund från Rättvisepartiet Socialisterna var en av talarna. Han intervjuades också för Komalas TV-kanal. Här är ett utdrag ur hans appell:”Den 9 april, för 11 dagar sedan, arresterades arbetarledaren Mahmoud Salehi, när han under förevändningen att myndigheterna ville diskutera om 1 maj, inställde sig hos polisen.
Mahmoud Salehi är känd som arrangören av 1 maj-demonstrationerna 2004. Han dömdes då till fyra års fängelse, en dom vars överklagan behandlades nu i mars.
Mahmoud Salehi greps som en varning till andra arbetare inför 1 maj – men också för att regimen ville skada, eller kanske till och med döda, en viktig arbetarledare. Salehi är njursjuk och behöver vård.
Varför gör regimen detta? Svaret är att regimen i Teheran, med president Ahmadinejad och ayatollah Khamenei i spetsen, fruktar arbetarkampen, som ökat de senaste åren.
Lärarnas kamp har nu pågått i tre månader. Den 4 februari samlades ett massmöte i Teheran med krav på löneökningar för lärarna. Regimen fick två veckor på sig att svara – men istället arresterades 100 lärare. Då inleddes strejkerna.
Regimen har arresterat lärare och deras fackliga företrädare, hundratals har gripits, en del säger att det är över tusen. Men kampen har fortsatt. När lärarnas fackordförande Ali Akbar Baghani greps den 16 april, svarade lärarna med strejk i 80 procent av skolorna i Teheran.
Regimen har även gripit studentaktivister den senaste tiden. Gemensamt för de gripna är att det är omöjligt att få information. Familj och släktingar får ingen information eller kontakt med de arresterade. När bussförarnas ledare Mansour Ossanlou ställdes inför rätta förbjöds även hans advokat att ens berätta vad Ossanlou anklagades för.
Att i det läget ändå gå ut i kamp visar dels på arbetarnas situation, dels på att många arbetare trots allt känner att kamp idag är möjlig, att en del av rädslan försvunnit.
Den islamistiska regimen lanserade Ahmadinejad som sin president. Han lovade fler jobb, lägre priser och oljepengar till vanliga familjer. Nu har inget av detta genomförts – som socialister förutsåg.
Idag är Ahmadinejads enda möjlighet att söka stöd hoten från Bush och USA-imperialismen. Men att se något progressivt hos Ahmadinejad p g a Bushs hot är ett svek mot de kämpande arbetarna i Iran.
Rättvisepartiet Socialisterna fördömer USA:s hot, samtidigt som vi stödjer kampen mot den islamistiska regimen i Iran. Det handlar också om att visa vilken roll som spelas av den svenska regeringen och de svenska storföretagen, som gärna exporterar till Iran för att öka sina vinster. Det är bara arbetarklassen som kan störta regimen och visa en väg framåt i Iran
och Mellanöstern.”
