Arbetslösheten ökar trots stor personalbrist

av Louise Strömbäck // Artikel i Offensiv

Antalet långtidsarbetslösa i Sverige närmar sig den högsta nivån sedan 1990-talet. Arbetslösheten har ökat sedan december och ligger nu på 7,4 procent, eller 374 000 personer, enligt Arbetsförmedlingen.

Arbetsförmedlingens prognos för åren 2020–2023 förutser att antalet långtidsarbetslösa under perioden kommer att uppnå den högsta nivån sedan 1990-talet i Sverige. I slutet av december skrev drygt 29 000 personer in sig som arbetssökande på Arbetsförmedlingen, vilket höjde den totala siffran på arbetslösa personer i Sverige till 374 000, eller 7,4 procent av befolkningen.
Enligt rapporten står tre fjärdedelar av de arbetslösa långt från arbetsmarknaden; bland annat personer som saknar gymnasiebetyg och utrikes födda personer, främst kvinnor. När arbetslösheten ökar knuffas de ännu längre bort från möjligheten att få ett jobb och blir därmed också hårt drabbade.

Enligt Arbetsförmedlingen beror den ökande arbetslösheten på en ”avmattning i ekonomin” och att det finns fler som söker jobb, men att färre jobb skapas. 
Faktum är att det sker enorma nedskärningar inom den offentliga sektorn, vilket leder till att anställda förlorar jobben. Ta vårdkrisen som exempel. Tusentals undersköterskor, sjuksköterskor och läkare sägs upp med argumentet att det inte finns pengar, bland annat på Södersjukhuset i Stockholm, där 800 anställda förlorade jobben. För att sedan klara av personalbehovet hyrs dyra konsultläkare in. Man gör med andra ord ett aktivt val att betala mer pengar för mindre personal.
Sådana politiska beslut leder omedelbart till en ökad arbetslöshet, men också till ett meningslöst ökat lidande för de som behöver vård, och en ohållbar arbetsbörda för den personal som finns kvar. Ett steg för att minska arbetslösheten och lösa en mängd andra problem på köpet är att anställa fler inom vård, omsorg och skola.

Att det är personalbrist överallt samtidigt som arbetslösheten stiger är ett bevis på att systemet inte fungerar.

Dagens system där marknaden styr har diskriminering och förtryck inbyggt i sig. Ett litet exempel är arbetsmarknaden; ju fler som saknar jobb, desto längre kan företagen tänja på gränserna när det kommer till lön, anställningsvillkor med mera. Ju mer desperata människor blir, desto fler inskränkningar på deras rättigheter går de med på, bara de överlever. Det är i slutändan en kamp för överlevnad.
Därför kommer dagens system aldrig självmant lösa arbetslösheten. Men om vikten istället låg på människan och hennes välmående och rättigheter, och inte på profiten, skulle arbetslösheten enkelt kunna utplånas. Antalet anställda bara inom den offentliga sektorn skulle kunna fördubblas, vilket skulle skapa fler jobb, en bättre arbetsmiljö och en bättre miljö för elever, vårdtagare och brukare.

Om Sveriges 374 000 arbetslösa skulle ges arbete inom vård, skola, omsorg eller något annat som gör nytta för omgivningen och för dem själva skulle många problem kunna lösas på en gång. 
Att det är personalbrist överallt samtidigt som arbetslösheten stiger är ett bevis på att systemet inte fungerar. Södersjukhuset är däremot ett bevis på att det inte handlar om resursbrist; pengarna finns, men behöver omfördelas och användas på ett hållbart sätt.