Argentina: Bygg ett socialistiskt alternativ för kampen

uttalande av Committee of a Workers’ International // ur veckotidningen Offensiv

Latinamerika upplever en fördjupad ekonomisk, politisk och social kris. En ny motståndsfas mot imperialismens, storkapitalets och dess lokala kumpaners attacker har påbörjats i regionen.

Ursprungsfolkets och arbetarnas uppror i Ecuador, som tvingade Morenoregeringen att backa från att införa IMF:s planer, är ett tydligt exempel på allvaret i krisen, villigheten att kämpa och styrkan hos de förtryckta och utsugna i regionen. Kriser och enorma mobiliseringar har ägt rum i länder som Haiti, Honduras och Puerto Rico. Allt tyder på att det kommer mer i den kommande perioden.

I detta scenario är valet i Argentina den 27 oktober och exemplen på folkets och arbetares motstånd mot Macriregeringens attacker av avgörande vikt. Alla medvetna arbetare och den internationella socialistiska vänstern måste ha en tydlig åsikt om dessa processer.

Allvaret i krisen i detta nyckelland i regionen kan ha en stark påverkan på utvecklingen i hela latinamerika och internationellt. Den argentinska krisen är en del av kapitalismens internationella kris, men det är också en potentiell utlösare för nya kriser bortom dess gränser. Macris överenskommelse med IMF (Internationella valutafonden) ifjol om ett megalån på 56 miljarder USA-dollar har inte mildrat situationen.

Lånen som redan har getts har bara fyllt spekulanternas och långivarnas fickor på de fattigas och arbetares bekostnad. Men den nyliberala politiken som Macri för (med direkt inblandning från IMF i regeringsbeslut) har bara tjänat till att fördjupa den ekonomiska och sociala krisen.

Cocktailen av recession och hög inflation har enorma sociala kostnader. Arbetslöshet, otrygga jobb, fallande familjeinkomster och förvärrad levnadsstandard kännetecknar landet efter nästan fyra år av Macris administration. 35,4 procent av befolkningen lever officiellt lever i fattigdom, 8 procent fler än för ett år sedan. Över 15 miljoner (25,4 procent av familjerna) kan inte betala för basvaror. Fattigdomen påverkar 51 procent av Argentinas barn.

Arbetslöshet, otrygga jobb, fallande familjeinkomster och förvärrad levnadsstandard kännetecknar landet efter nästan fyra år av Macris administration.

Detta läge liknar mycket det som i december 2001 resulterade i den sociala explosionen av ”Argentinazo”, när den dåvarande presidenten Fernando De La Rua tvingades avgå och fly i en helikopter från Casa Rosada (officiella residenset för Argentinas president), som var omringat av demonstranter.

Argentina är nu världens största gäldenär till IMF. Det är symptomatiskt att den andra platsen på listan är just Ecuador, ett land som just sett ett folkligt, ursprungsfolks- och arbetaruppror detonera på grund av just den nyliberala politiken som påtvingas av IMF.

I fallet Argentina har många viktiga strider redan ägt rum, däribland fem generalstrejker under Macris tid vid makten och den stora konfrontationen i december 2017 framför kongressen i kampen mot försämringarna av den sociala tryggheten.

Kvinnorörelsen, såväl Ni Una Menos som den mäktiga aborträttskampen, har också varit en inspiration internationellt. Offentligarbetares strejk i Chubut i Patagonien (södra Argentina) hade landsomspännande efterverkningar och visar på potentialen för att sprida kampen över hela landet.

Ur ett valperspektiv har krisen gjort Macris omvalschanser extremt osannolika. Hans stora primärvalsnederlag i augusti förebådar ett ännu värre resultat den 27 oktober.

Macri kom till makten efter valet i december 2015, där han byggde sig en bild som en modern förvaltare, inte nedtyngd av påstådd ideologisk ”kirchnerism” hos sin motståndare från peronistpartiet, den dåvarande presidenten Cristina Kirchner..

Hans valseger var en återkomst till malten av den uttalade nyliberala högern efter flera år av Peronistregeringar som föredragit en klassförsoningspolitik och ofta tvingades göra eftergifter till arbetarklassen.

Att Macri kom till makten var en mindre traumatisk process än den som ägde rum i exempelvis Brasilien. I detta grannland har den uttalade nyliberala högern återtagit full kontroll över regeringen genom en institutionell kupp 2016. De fick vända sig till Bolsonaro, en extremhögerkandidat med förfascistiska drag, i valet 2018.

Det absoluta fiaskot för Macris administration och dess förmodade valfiasko är ett allvarligt nederlag för den nya högern som har kommit till makten i flera länder i Latinamerika, efter de utslitna center-vänsterregeringar som styrde på grundval av klassförsoning och aldrig bröt med kapitalismen.

Det absoluta fiaskot för Macris administration och dess förmodade valfiasko är ett allvarligt nederlag för den nya högern som har kommit till makten i flera länder i Latinamerika, efter de utslitna center-vänsterregeringar som styrde på grundval av klassförsoning och aldrig bröt med kapitalismen.

Det är förståeligt att miljontals argentinska arbetare idag ser det som sitt prioriterade mål att besegra Macri i valet. Många verkar anse att en röst på den gemensamma vallistan för Alberto Fernandez och Cristina Fernandez de Kirchner är den lättaste vägen att uppnå detta.

Men kandidatlistan Fernandez-Fernandez är inte en effektiv brytning med Macris politik och erbjuder ingen verklig väg ut ur krisen ur arbetares och fattigas perspektiv. Fernandez insisterar på försoningspolitiken och sociala pakter mellan arbetare och borgarklassen, och intygade på nytt att han kommer fortsätta upprätthålla överenskommelsen med IMF.

Dessutom kommer Argentina de kommande åren inte att gynnas av en internationell ekonomisk tillväxt, som under åren efter 2001 års konkurs (då till stor del baserat på boomen från råvaror och skuldnedskrivningar). Idén om att dessa år av ekonomisk tillväxt och relativ stabilitet ska komma tillbaka har ingen grund i verkligheten.

Den breda enigheten i handling och kamp mot Macris attacker och attacker på arbetare eliminerar inte behovet av att bygga ett oberoende, socialistisk och massvänsterpolitiskt projekt. I valet i Argentina är den grundläggande uppgiften att samla styrkorna för de strider som oundvikligen kommer. En röst på kandidaterna från Frente de Izquierda y de los Trabajadores – Unidad (FIT-U) är, i vårt tycke, en del av denna process.

Ju fler röster som kandidatlistan Nicolás del Caño och Romina del Plá får och ju fler medlemmar ur FIT-U som väljs, desto bättre för den kommande kampen.

I valet i Argentina är den grundläggande uppgiften att samla styrkorna för de strider som oundvikligen kommer. En röst på kandidaterna från Frente de Izquierda y de los Trabajadores – Unidad (FIT-U) är, i vårt tycke, en del av denna process.

FIT-U försvarar klassoberoendet hos arbetare och ger inga illusioner i klassernas försoning. De pekar åt rätt håll genom att vilja bryta med IMF och stoppa skuldbetalningen så att folkets behov kan mötas istället.

Vi ser också positivt på ansträngningarna att bredda FIT-U till andra delar av vänstern, som MST (Movimiento Socialista de los Trabajadores) och andra grupper med gräsrotskämpar. Vi förstår dock att uppgiften att bygga en massförankrad politisk referenspunkt för den socialistiska vänstern fortfarande är en uppgift som måste uppnås av vänstern och arbetarrörelsen i Argentina.

Denna uppgift måste utföras i de sociala striderna som kommer växa på grund av den fördjupade krisen. De konkreta erfarenheterna hos breda skikt av högerns fiasko vid makten och Kirchnerismens begränsningar kan bereda väg för detta vänsteralternativ. Det är nödvändigt att möta utmaningen och förbereda för den. Committee for a Workers’ International (CWI) står i denna kampens tjänst här och nu!

CWI är en revolutionär socialistisk organisation som är organiserade i över 30 länder på alla kontinenter och kämpar för att ena arbetare och alla förtryckta runt ett kampprogram för världssocialism. Vi stödjer alla arbetare och unga i kamp i Argentina och bjuder in alla att läsa våra analyser och kommentarer på worldsocialist.net.