Argentina: Historisk seger för aborträtten

av Marcos Ariel, ISA-sympatisör i Argentina // Artikel i Offensiv

Den 30 december blev en historisk dag i Argentina. Efter en 12 timmar lång debatt i senaten antogs lagen om frivilligt avbrytande av graviditeten fram till den 14:e graviditetsveckan. 38 av senatsmedlemmarna röstade för den nya lagen och 29 emot.

När resultatet av omröstningen kom brast de tusentals gröna våg-aktivisterna – den feministiska massrörelse som har kämpat i fyra år för rätten till abort – som vakat utanför kongressen och på mer än 120 torg landet runt ut i en glädjefylld kör: ”det [rätten till abort] är lagen!”
Årtionden av den feministiska rörelsens kamp för erkännandet av den grundläggande mänskliga rättigheten att besluta över sin egen kropp var koncentrerade till detta ögonblick. Kampen för rätten till abort passerade en viktig milstolpe år 2005, med bildandet av den landsomfattande kampanjen för säkra och fria lagliga aborter (La Campaña). Men den verkliga explosionen kom 2018, när frågan debatterades i kongressen och hela samhället. Då klev en hel generation av unga kvinnor in på scenen: ”Pibas”, som blev kamprörelsens nya drivkraft.
Att bära den gröna scarfen blev en symbol för såväl kampen för rätten till abort som en hyllning till de sjalar och näsdukar som ”Plaza de Mayos mödrar” använder i sin långa kamp för att få veta sanningen om vad som hände med de 30 000 som ”försvann” under militärdiktaturen.

Att abort legaliseras i Argentina är en följd av tre feministiska generationers kollektiva kamp. Rörelsen kommer att fortsätta eftersom det fortfarande finns begränsningar av aborträtten i lagtexten och för att bekämpa de reaktionära abortmotståndarnas alla försök att begränsa kvinnors rätt till sina egna kroppar. 
Segern i Argentina kommer också att få stora återverkningar i resten av Latinamerika. I Chile har exempelvis parlamentet tillsatt en kommission som ska diskutera ändringar av den lag som kriminaliserar abort. 
I hela Latinamerika har religionen – och särskilt i Argentina den katolska kyrkan, som är starkt knuten till staten – stor makt. Kyrkan mottar miljonbelopp i statliga anslag. Skattepengar går till prästernas löner och subventionerar deras privata skolor. Allt medan de själva är skattebefriade! 
Denna kyrka har historiskt gått emot alla rättigheter. Den var emot den lag som förbjöd slaveriet, emot lagen om skolplikt, emot lagen om kvinnlig rösträtt, emot rätt till skilsmässa, emot rätt till samkönade äktenskap, emot sexualundervisning – och nu är alla dess delar, från de mest reaktionära till de progressiva ”präster för de fattiga”, emot legalisering av abort. 
De bedrev en intensiv lobbyverksamhet med stöd av den argentinska påven Franciskus mot laglig aborträtt, men besegrades.

Men inte bara den katolska kyrkan besegrades, utan också exempelvis den evangeliska. De evangeliska kyrkorna har efter alla skandaler som har avslöjats inom den katolska kyrkan och särskilt de pedofila övergreppen utförda av katolska präster vunnit fler anhängare bland de fattiga. Denna seger stärker oss inför vår nästa kamp: att kyrkan skiljs från staten.
Texten till den nya lagen är dock inte skriven av kamprörelsen, utan har formulerats av president Alberto Fernández, som sent och under den ”gröna vågens” press kände sig tvungen att lova att försöka driva igenom en legalisering av abort om han vann presidentvalet 2019. Detta var ett löfte som han försökte bryta hela vägen fram till år 2020. Han förkastade först det lagförslag som lades fram av ”La Campaña” och la fram sitt eget lagförslag.
Samtidigt med att han föreslog en lag som legaliserade abort försökte han också lugna reaktionärerna genom att presentera en lag till ”skydd av moderskapet”, som innebär att staten ger bidrag till de som beslutar sig för att föda sitt barn.

Denna seger stärker oss inför vår nästa kamp: att kyrkan skiljs från staten. 

Han använde även pandemin som ursäkt för att undvika en diskussion om lagförslaget i kongressen och menade att det fanns andra viktigare frågor att diskutera. 
I mitten av förra året och när restriktionerna mildrades var hans nya ursäkt att sjuk- och hälsovårdssystemet inte var förberett för att slutligen hävda att det inte finns tid nog under år 2020 för att genomföra lagändringen. Men när året led mot sitt slut och frågan om de förändringar i pensionssystemet som Internationella valutafonden (IMF) krävt skulle avgöras, beslutade han att tillåta att abortlagen kom upp samtidigt med pensionerna. 
Så fort lagförslaget hade lagts fram gjordes flera negativa modifieringar, varav den allvarligaste är de ”samvetsbaserade invändningar”, vilka tillåter vårdpersonal att vägra utföra abort med hänvisning till ”religiösa skäl”. Detta är väldigt allvarligt, särskilt i byar i landets inre där det råder stor brist på vårdpersonal och kliniker. Denna klausul används redan av abortmotståndare som vägrar att hålla sig till lagen.
San Juan-provinsen uppgav nyligen att de två största offentliga sjukhusen inte skulle kunna avbryta graviditeter eftersom alla deras gynekologer är samvetsbaserade abortvägrare. ”La Campañas” ursprungskrav var att det inte skulle vara tillåtet att vägra utföra abort av ”samvetsskäl”.

Den nya lagen bestraffar också varje gravid, med fängelse från 3 månader till ett år, som genomför en abort efter 14:e graviditetsveckan, vilket ”La Campaña” ursprungligen var emot.
Ledningen för ”La Campaña”, som är politiskt knuten till den styrande alliansen Frente de Todos, lät dessvärre alla dessa bakslag passera utan uppmaning till massivt motstånd. Det gav regeringen en möjlighet att ursäkta sina eftergifter med att de var nödvändiga för att få majoritet i senaten.
Detta var ett falskt argument, då Frente de Todos har majoritet i senaten.

Den ”gröna vågens” aktivister är medvetna om att denna seger inte är en gåva från regeringen, utan ett resultat av kampens mobilisering och att striden för ett effektivt genomförande av rätten till lagliga, säkra och fria aborter måste fortsätta. Vi måste kämpa varenda gång som ett sjukhus vägrar genomföra en abort och varenda gång som domstolen vill döma någon till fängelsestraff för en abort genomförd efter 14:e graviditetsveckan.
Det är också nödvändigt att organisera en feministisk rörelse som är politiskt självständig gentemot såväl den tradition av peronism och opportunism som presidenten representerar som den sekteristiska småborgerliga feminism som inte ser behovet av masskamp. Även om dessa strömningar ännu har stort inflytande har kampen format ett nytt skikt av aktivister som förenats med oss inom arbetarrörelsen.

Denna nya generation av unga aktivister går med i kampen utan politiska fördomar, fria från den peronistiska och andra byråkratiers påtvingade disciplin. De vänder sig snabbt vänsterut och deltar i fler kamprörelser som exempelvis miljörörelsen. 
De kommer också att som arbetarklassens och den allt mer utarmade medelklassens döttrar kämpa på gatorna för att försäkra sig om att arbetarna inte ska behöva betala för den ekonomiska krisen samt för att bygga stora feministiska och socialistiska organisationer i Argentina och i resten av världen.