av Jonas Brännberg // Artikel i Offensiv
Snart två år efter att peronisten Alberto Fernández ersatte högerns Mauricio Macri som president i Argentina växer ilskan underifrån. I veckan genomfördes stora protester mot den ekonomiska krisen och arbetslösheten.
Det var i samband med firandet av ”arbetets helgon”, San Cayetano, som tiotusentals demonstranter samlades i Buenos Aires, Córdoba och Mendoza för protester mot hur arbetare drabbas av pandemin, den ekonomiska krisen, fattigdom och arbetslöshet.
Som i många länder i Latinamerika har covid slagit otroligt hårt; 108,000 har dött hittills.
Redan innan pandemin var ekonomin i recession, och med covid har situationen blivit katastrofal. Nu lever 42 procent av befolkningen under fattigdomsgränsen och 10,2 procent är arbetslösa.
Att ekonomin har vänt med viss tillväxt i år hjälper inte; många familjer kämpar för att bara överleva. Inflationen har stigit till 50 procent, vilket gör att köpkraften rasar.
Som svar på krisen organiserade lastbilschaufförer förra veckan, trots att de saknar fackförening, en strejk och blockad av hamnen Bahia Blanca, som står för en stor del av exporten av spannmål. De kräver höjda löner och ett stopp på den lag som skulle förbjuda äldre lastbilar att trafikera vägarna.
Att alla kapitalismens kriser vävs samman visas av att lastbilstransporter av spannmål har ökat dramatiskt efter att den värsta torkan på 80 år gjort att båtar inte kan ta sig upp längs Paranáfloden till hamnen i Rosario.
Liksom resten av Latinamerika är Argentina en krutdurk där de sociala protesterna mot systemets kriser är på uppåtgående.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.