Argentina: Skydda liv, inte vinster

av Marcos Ariel, ISA-anhängare i Argentina // Artikel i Offensiv

Arbetsgivarna ökar trycket för att få igenom mer, trots de eftergifter som regeringen har gjort för dem. Det växande missnöjet inom arbetarklassen förebådar omfattande kamp.

Antalet smittade av covid-19 har efter karantänstarten stigit dramatiskt. I skrivande stund är över 100 000 bekräftat smittade och nästan 2 000 personer döda. Även om vi inte har den katastrofsituation som våra grannländer Brasilien och Chile står det försvagade argentinska sjukvårdssystemet (54 procent av intensivvårdsplatserna används just nu) inför en allvarlig risk att överbelastas.
När det blev uppenbart att viruset hade kommit till landet tillkännagavs snabbt och korrekt en strikt karantän, som till att börja med syftade till att dämpa smittspridningen och hålla den nere på en låg nivå. Regeringen kompenserade på det sättet för många av sina initiala misstag, som att den underskattade pandemins omfattning och misslyckades med att kontrollera inresande från länder med hög smittspridning. 
Försprånget i tid användes dock inte för att stärka sjukvårdssystemet; att köpa in utrustning och anställa mer vårdpersonal, förstatliga det privata sjukvårdssystemet som hälsovårdsministern hade lovat, med mera. 

Trots all retorik sattes inte landets alla resurser in i kampen mot viruset. Det gjordes ingen omställning till produktion av testutrustning, ansiktsmasker, sjukhussängar, respiratorer, handsprit och så vidare. Det finns också bara en tillverkare av respiratorer i hela landet.
Det genomfördes inte heller några ekonomiska och sociala åtgärder för att ge arbetare, anställda och arbetslösa, pensionerade eller egenanställda samt även småföretagare, en inkomst motsvarande kostnaden för en kasse med basmatvaror (43 000 pesos, 5 500 kronor), som garanti för att vi kan stanna hemma utan ekonomisk oro.
Regeringens ”Familjenödläges­inkomst (IFE)” på knappt 10 000 pesos (1 300 kronor), avsedd för egenanställda arbetare, under 3 månader av pandemin, är inte tillräckligt. Regeringen tillät å andra sidan stora oviktiga sektorer att fortsätta sina verksamheter, som storskalig gruvdrift, jordbruksvaruexport- och oljeföretag.

De som straffas mest av den ekonomiska krisen, och av pandemin, är de arbetslösa som mestadels lever i slummen i landets alla städer. Smittan sprider sig mer och mer varje dag bland dem. Trångboddheten i ”hus” där 4 eller 6 personer bor i ett rum, bristen på dricksvatten och basal infrastruktur som avlopp, el och asfalterade vägar gör grundläggande hygieniska åtgärder och en effektiv karantän omöjliga. 
Att be människor som lever under sådana villkor att stanna hemma visar på en total avsaknad av medkänsla. De drabbas hårt av den lamslagna ekonomin, då de inte kan göra de tillfälliga ströjobb som de vanligtvis gör för sitt uppehälle. De får ingen statlig hjälp heller.

Den pandemi som tar livet av miljontals människor, de flesta av dem från arbetarklassen, är ett uttryck för kapitalismens verkliga ansikte. 

Efter att ha kommit ut från ett möte med landets stora affärsmän tillkännagav president Alberto Fernandez att ”en kapitalism som inte längre är rättvis inte är någon bra kapitalism” och att ”vi vill ha en kapitalism där alla vinner”.
Men det finns ingen ”bra kapitalism med ett mänskligt ansikte”. Den pandemi som tar livet av miljontals människor, de flesta av dem från arbetarklassen, är ett uttryck för kapitalismens verkliga ansikte. Allt fler i hela världen börjar nu inse detta.

Det finns fortfarande tid till att förhindra smittspridningen och att rädda tusentals liv, under förutsättning att en radikal politisk förändring genomförs som går ifrån att rädda storföretagen till att verkligen prioritera folkets hälsa. 
Det finns ett brådskande behov av att återgå till fas 1 med strikt karantän, men endast på grundval av ett garanterande av hela befolkningens sociala och hälsomässiga rättigheter (inklusive mental hälsa).
Vi behöver en nationell kampplan för att förhindra att arbetarna får betala för krisen. Denna bör börja med att stödja och samordna all den kamp som äger rum. Vi måste besegra den pakt som finns mellan CGT, företagstopparna och regeringen.

För en lyckad och rättvis karantän är det nödvändigt att garantera en inkomst som täcker kostnaderna för basmatvaror till alla arbetare, anställda eller arbetslösa, pensionerade, egenanställda och kämpande småföretagare. 
Avskedanden och upphävanden av anställningskontrakt måste på ett meningsfullt sätt förhindras och företag som inte rättar sig efter det måste övertas under arbetarkontroll.
Avskaffa momsen på basmatvaror. Stopp för lönesänkningar och återställande till tidigare lönenivåer. Upphäv hyresindrivningar och inför ett beskattningsmoratorium för alla småföretagare och små familjeföretag.