Argentina: ”Stora möjligheter för vänstern”

av Louise Strömbäck // Artikel i Offensiv

I Argentina finns det en stark tradition av kamp bland befolkningen, och vänstern i landet har stora möjligheter att få igenom förändring. Rättvisepartiet Socialisterna är medlem i den internationella organisationen International Socialist Alternative (ISA) som har medlemmar i över 30 länder, däribland Argentina. En av dessa medlemmar är Marcos Ariel, som berättar ingående för Offensiv om situationen för vänstern i Argentina.

–Efter krisen år 2001 i Argentina gick center-vänstern, den reformistiska vänstern, med i de två borgerliga allianserna som växte fram ur tvåpartisystemet. Å ena sidan Frente de Todos (allas front), som sammanfört de olika delarna av det gamla Justicialistpartiet och nyperonistiska grupper som kirchnerismen. Senare gick även kommunistpartiet, det maoistiska Revolutionära Kommunistpartiet och även olika anarkistiska organisationer med i Frente de Todos.
– Å andra sidan finns Juntos por el Cambio (tillsammans för förändring), där högerpartier som det historiskt borgerliga partiet Unión Cívica Radical och förre presidenten Mauricio Macris högerparti PRO ingår. Dessutom ingår det socialdemokratiska Socialistpartiet och andra center-vänsterorganisationer där.

När det kommer till trotskistisk vänster finns det många vänsterpartier som är en produkt av vänsterns splittring, i synnerhet partiet MAS (Movimiento al Socialismo). MAS var ett trotskistiskt parti som hade massinflytande, med tusentals medlemmar. År 1989 kom partiet in i parlamentet.
– Kombinationen av att partiets ledare och grundare Nahuel Moreno dog, Sovjetunionens fall och 1990-talets nyliberala offensiv, plus anpassningen till borgerliga demokrati efter militärdiktaturen, ledde till att MAS totalt föll isär. Av de kadrer som kom ur partiet grundades dussintals nya organisationer; några större och andra mindre, men alla präglade av en sjuklig sekterism.
– Av dessa är det fyra som idag har en nationell spridning en struktur av kadrer, tidningar och som deltar i arbetarkampen: Partido Obrero, Partido de los Trabajadores Socialistas, Movimiento Socialista de los Trabajadores, och Izquierda Socialista. Tillsammans utgör de valkoalitionen Enade vänster och arbetarfronten (Frente de Izquierda y los Trabajadores – Unidad (FIT-U).

Det är viktigt att FIT-U upphör att vara en ren valallians och blir ett verktyg för vänsterns dagliga ingripande i klasskampen.

Att Frente de Todos vid makten har tillämpat den högerpolitik som IMF kräver har lett till stort missnöje i dess sociala bas. Juntos por el Cambio är också i kris då det var de som började skuldsätta landet hos IMF.
– Därför är det viktigt att FIT-U upphör att vara en ren valallians och blir något mer permanent – ett verktyg för vänsterns dagliga ingripande i klasskampen.
– FIT-U:s program är, även om det är ofullständigt, ett framsteg för att lägga grunden för ett parti eller en politisk rörelse inom arbetarklassen. Förutom ett gemensamt program behövs en intern metod utan den gamla sekteristiska dogmatismen. En metod för full intern demokrati och demokratiska rättigheter och representation även för oppositionsgrupper som är i minoritet.
– Skulle vänstern ta de steg som vi föreslår skulle det locka inte bara övriga trotskister som inte är en del av FIT-U, utan även den folkliga vänstern: människorättsaktivister, miljöaktivister och den stora feministiska rörelsen. Det skulle tjäna till att föra vänstern närmare den arbetarbas som bryter med peronismen.
Ett kännetecken för den tid vi lever i är att massorna kämpar mycket och till och med avsätter regeringar, men inte lyckas ta makten i brist på revolutionära alternativ. Istället börjar man stödja figurer som inte ens är reformister eller som framställer sig som reformister, men som vid makten snabbt ändrar riktning.

– Tyvärr har FIT-U inte för avsikt att bygga ett stort vänsterparti, utan nöjer sig med att göra bra val. Om vänstern inte förändras kommer istället extremhögern ta över möjligheten och avancera ännu mer.
– Möjligheterna för vänstern är enorma, men samtidigt är svårigheterna också stora eftersom ”konkurrensen” är stor. Det finns vänsterpartier av ”alla färger och smaker”, och att rekrytera medlemmar som kan utvecklas till kadrer kommer att vara en mycket komplex uppgift. Därför är det viktigt att ha ett tydligt program, som vi har genom ISA. Vi har en stor fördel – vår internationalism.

Det som i Argentina kallas ”vänstern” handlar delvis om den revolutionära vänstern, mest trotskister, men även om reformister, som liknar till exempel Gabriel Boric i Chile och Pedro Castillo i Peru. De som styr i Argentina idag har en egen ideologi som kallas peronism, eller kirchnerism, som är en version av peronismen.