av Anders Wemmert // Artikel i Offensiv
Om cirka ett år börjar avtalsrörelsen för drygt 2,2 miljoner arbetare och tjänstemän. Över 170 kollektivavtal löper ut och redan nu vässar arbetsgivarna och deras påhejare sina klor.
I flera tidningsartiklar, i radio och TV samt i sociala medier pumpar man ut budskapet att fackföreningarna måste acceptera reallönesänkningar, hög inflation och prisökningar på mat, dyrare boendekostnader, höjda energipriser med mera.
Representanter för Svensk Näringsliv och allehanda så kallade ekonomiska experter uttalar sig om att arbetare och tjänstemän nog måste acceptera reallönesänkningar framöver.
Dessutom har LO-ledningen och ledningen för några fackförbund redan innan någon avtalsrörelse ens har påbörjats gått ut i media och talat om hur komplicerad den kommande avtalsrörelsen kan komma att bli.
LO-ledningen anser att det är viktigt att ta ansvar, att inte äventyra den svenska ekonomin, med dyra avtal. Man hoppas på att riksbankens inflationsmål på 2 procent ska nås, trots att alla tecken pekar på att inflationen kommer att bli mycket högre än 2 procent.
Inflationstakten är nu 4,5 procent och prisökningarna på mat och energi rusar. Stora reallönesänkningar för arbetare och tjänstemän väntar om fackföreningsledningarna väljer att inte ta kamp i den kommande avtalsrörelsen.
En indikation på att LO-ledningen och olika förbundsledningar väljer att lägga sig platta i den kommande avtalsrörelsen och ännu en gång låta det så kallade märket, det vill säga industriavtalet, styra nivån på det kommande avtalet, får man om man läser Medlingsinstutets årsrapport. I den kan man läsa att antalet förlorade arbetsdagar på grund av strejker och lockouter 2021 var 11 dagar, inklusive ”olovliga strejker ”. År 2020 var siffran noll.
I samma rapport kan man också läsa att arbetarnas organiseringsgrad har minskat betydligt sedan 2006 fram till 2021. Allra störst är minskningen inom byggbranchen där minskningen är 23 procent, från 81 procent fackanslutna 2006 till 58 procent 2021. Detta betyder att fackföreningarnas styrka minskar, vilket gynnar arbetsgivarna.
För att bryta trenden och stärka fackföreningarna inför kommande avtalsrörelse och för framtiden behövs en radikalt förändrad riktning. Fackföreningarna måste återigen bli kamporganisationer som är demokratiskt styrda av medlemmarna.
Om inte kommande avtalsrörelse ska resultera i reallönesänkningar och försämringar av arbetsvillkoren måste förändringen börja nu!
Full kompensation för prisökningarna. Indexreglerade löner och 1-åriga avtal.
6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.
Avtalen ut på omröstning.
Återinför strejkrätten.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.