Avtalsrörelsen 2024: Jämställdhetskrav vinns med kamp

av Louise Strömbäck // Artikel i Offensiv

Just nu pågår avtalsrörelsen för 2024 för att förhandla fram nya kollektivavtal för 1,2 miljoner anställda. Det gäller framför allt välfärdsanställda, där de viktigaste kraven handlar om löner, arbetstid och arbetsmiljö. Samtidigt ställer arbetsgivarsidan krav på att arbetarna ska ta hela ansvaret för den ekonomiska krisen och personalbristen. 56 kollektivavtal går ut i år och nya avtal ska förhandlas. Av de 56 avtal som går ut i år är det hela 45 som går ut den 31 mars.

I år handlar fackens avtalskrav mycket om arbetstid och arbetsmiljö, förutom löner. Ett exempel är vårdanställda, som slet oerhört hårt under pandemin och som aldrig fått en riktig återhämtning. Redan innan pandemin var det personalbrist inom vården och efteråt har det inte blivit bättre.
Kommunal kräver för första gången en arbetstidsförkortning, efter att kongressen beslutat att man ska kräva en 30 timmars arbetsvecka. Det är ett viktigt krav och en fråga som allt fler tar upp. Ett annat viktigt krav från Kommunal är att tjänster med delade turer ska regleras så att det max får vara en timme mellan passen. Idag är genomsnittet fyra timmar, vilket gör att en arbetsdag kan bli 12-13 timmar, trots att man bara får lön för åtta timmar.

Vårdförbundet kräver nu arbetstidsförkortning för att deras medlemmar ska orka arbeta heltid. Varannan barnmorska och var tredje sjuksköterska och biomedicinsk analytiker jobbar deltid – annars hinner de inte återhämta sig från jobbet. Stressen och arbetsbelastningen är för hög, därför behövs en sänkning av vad som räknas som heltid. Vårdförbundet menar att deras krav på löneökningar är en jämställdhetssatsning, då deras yrken är kvinnodominerade. Och de är inte ensamma om att ställa jämställdhetskrav. Sveriges Läkarförbund kräver en högre gravidpenning, och Akademikerförbundet SSR och Vision kräver särskilda lönesatsningar på kvinnodominerade yrken.
Akademikerförbundet SSR och Vision har tillsammans 200 000 medlemmar som berörs av årets avtalsrörelse. De organiserar bland annat anställda inom socialtjänsten och annan social verksamhet, men även en mängd andra yrken. De ställer gemensamt krav på löneökningar enligt industrins märke, och ett annat viktigt krav är en arbetstidsförkortning, antingen genom en förkortad veckoarbetstid eller individuella arbetstidskonton. De kräver även att det nya avtalet bara ska vara på ett år.

Sveriges Lärares krav på bättre arbetsmiljö kommer mycket lägligt. De kräver en reglering av tid för planering och förberedelse av undervisningen, vilket skulle leda till minskad stress som idag är ett stort arbetsmiljöproblem. I höstas uppgav Arbetsmiljöverket och Försäkringskassan att hälften av alla lärare rapporterar arbetsrelaterade besvär, och den vanligaste orsaken är för hög arbetsbelastning.
Under nuvarande avtalsperiod hade både Vårdförbundet, Sveriges Lärare och Vision sifferlösa avtal, alltså där ingen procent eller siffra har angetts för löneökningarna. Det ledde till att alla tre fick lägre löneökningar än industrins märke. I år satsar både Vision och Sveriges Lärare på löneökningar enligt märket, men Vårdförbundet fortsätter att kräva sifferlösa avtal. De hoppas genom detta att få upp lönerna högre än märket, som i år ligger på låga 3,3 procent. Risken finns att Vårdförbundet återigen får låga löneökningar om de inte ställer krav i siffror.

Lönekraven i årets avtalsrörelse borde vara mycket högre med tanke på den reallönesänkning vi fått uppleva under inflationen. Det blir bara mer och mer viktigt att ställa krav på löner man kan leva på och en bättre arbetsmiljö. De olika kraven på arbetstidsförkortning är jätteviktiga när våra liv bara blir stressigare, samtidigt som arbetsbördan ökar. Kapitalismens vinster ökar också hela tiden, så det finns gott om pengar för en värdig löneökning och en god arbetsmiljö.
Arbetsgivarorganisationerna försöker få oss att tro att det inte finns pengar och att det är vi som måste ta ansvaret för den ekonomiska krisen och för personalbristen inom den offentliga sektorn. Facken behöver se igenom det och inte gå med på mindre än de kräver, utan ställa högre krav. Löneökningar som motsvarar inflationen, en 30 timmars arbetsvecka och en tillräckligt god arbetsmiljö vore en bra start.