
Av Louise Strömbäck // Artikel i Offensiv
Den 31 mars går ett stort antal kollektivavtal ut för sammanlagt 2,3 miljoner anställda. Just nu pågår förhandlingar mellan facken och arbetsgivarna om nya avtal. Under hela 2025 ska 500 centrala kollektivavtal förhandlas fram – för 3,4 miljoner löntagare.
Bland årets första kollektivavtal som går ut finns avtalen för anställda inom industrin. Deras avtal går ut den 31 mars, och deras avtalade löneökningar sätter märket för resterande kollektivavtalsförhandlingar under året. Industrins märke, som i teorin borde underlätta för att alla andra ska få bra löneökningar, har istället blivit ett tak som ingen annan kan nå över eller i många fall ens uppnå.
Industrifackens krav på löneökningar är 4,2 procent på ett år. Alla LO-fack utom Transport har sedan dess ställt samma krav på 4,2 procent. Transport kräver istället 4,5 procent.
Men det är inte bara avtalen inom industrin som går ut den 31 mars. Sammanlagt ska kollektivavtal för 2,3 miljoner arbetare inom en mängd olika branscher tecknas på nytt senast den sista mars. Om arbetsgivarna och facken inte lyckas komma överens innan dess öppnas möjligheten upp för att vidta stridsåtgärder, som strejk.
För industrins del kom medlarna den 21 mars med ett förslag på en löneökning med 7,7 procent med ett treårigt avtal. Det skulle innebära en genomsnittlig löneökning på 2,6 procent. Bara i februari låg inflationen på 2,9 procent och hyrorna höjdes med i snitt 4,7 procent i år. Medlarnas förslag på 2,6 procent är ett hån och en kraftig reallönesänkning. Arbetsgivarsidan tackade ja direkt och de skulle såklart tjäna på ett sådant avtal. Facken inom industrin gick dock inte med på det.
Det är inte det enda skamlösa kravet eller förslaget som kommit under avtalsrörelsen. Arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen vill exempelvis ta bort de system för arbetstidsförkortning som de anställda inom industrin har idag.
Arbetsgivarorganisationen Svensk Handel vill sänka ob-ersättningen för handelsanställda – en ersättning som räddar de anställdas ekonomi, särskilt då en stor andel inom handeln är deltidsanställda. Det har lett till protester från tiotusentals handelsanställda.
Även fackens eget krav på 4,2 procent skulle innebära en reallönesänkning. Att facken har det som utgångskrav, med vetskapen att det kommer att landa mycket lägre, är också det ett hån mot medlemmarna. Facken borde ställa krav på minst 10 procent i löneökningar och stå fast vid att avtalet ska vara ettårigt.
Att facken än så länge inte har gått med på arbetsgivarnas och medlarnas förslag är bra, men nu är det dags att ta kamp för bra kollektivavtal med reallöneökningar.
Det behövs också en strid för en arbetstidsförkortning, som är en akut fråga för många arbetare idag. Det är dags för facken och medlemmarna att förbereda sig för strejk och andra riktiga stridsåtgärder.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.