Av LOUISE STRÖMBÄCK // Artikel i Offensiv
Stress, sjukdomar och psykisk ohälsa genom arbetet drabbar främst kvinnor och borde vara självklara stridsfrågor i avtalsrörelsen. Strax innan internationella kvinnodagen den 8 mars, sviker dock LO-ledningen en av de viktigaste frågorna för arbetarkvinnorna: Arbetstidsförkortning.
När LO-ledningen i höstas beslutade om LO-samordningens krav inför avtalsrörelsen så fanns det inga krav om arbetstidsförkortning. I stället beslutades det att LO skulle tillsätta en gemensam utredning om frågan. Den ska vara klar senast den 15 maj 2025. Detta trots (eller på grund av) att majoriteten av kollektivavtalen löper ut innan dess – för kommuner och regioner löper avtalen ut den 31 mars.
Om LO var beredd att ta kampen i avtalsrörelsen skulle medlemmarna kunna få en omedelbar arbetstidsförkortning. Men i stället för att ta den självklara kampfrågan under avtalsrörelsen väljer LO-ledningen att skjuta upp frågan till strax efter avtalsrörelsen.
De ger alltså arbetsgivarna en utmärkt chans att skriva kollektivavtal som inte innehåller någon arbetstidsförkortning alls innan dess. LO:s förhållningssätt leder också till att enskilda förbund inte kan eller vill ta kamp i frågan.
Arbetsgivarorganisationen Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har öppet uttryckt att ”det är positivt att LO inte gör arbetstidsförkortningen till en stridsfråga i kommande avtalsrörelse” (skr.se den 23 oktober 2024).
Störst behov av en arbetstidsförkortning har välfärdsarbetare, särskilt inom kvinnodominerade yrken som vård, skola och omsorg, vilka också är några av de mest stressutsatta branscherna. Av de som blir sjukskrivna på grund av stress är fyra av fem kvinnor i välfärdsyrken. Stress och psykisk ohälsa är den främsta orsaken till sjukskrivning, och för långtidssjukskrivna är den vanligaste diagnosen utmattningssyndrom.
LO-ledningens svek mot sina medlemmar stannar inte vid frågan om arbetstidsförkortning.
LO-tidningen Arbetet skriver om hur en typisk arbetarfamilj går back 1 000 kronor varje månad i genomsnitt. Ensamstående föräldrar går back 3 000 kronor i månaden. Men trots de senaste årens inflation och oskäliga hyreshöjningar kräver LO en löneökning på endast 4,2 procent.
Arbetare på gräsrotsnivå inom facken måste bli aktiva och börja ta tillbaka makten från byråkratin inom förbunden. Bara genom masskamp kan våra rättigheter vinnas och bibehållas. LO:s svek får inte stå oemotsagt, utan kampen för en arbetstidsförkortning måste tas i den här avtalsrörelsen.■
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.