Bara rösta stoppar inte Bolsonarohögern

av Marcus Kollbrunner // Artikel i Offensiv

Det är två veckor kvar till valet i Brasilien. Valrörelsen präglas av en polarisering mellan Arbetarpartiets (PT) kandidat Lula och den nuvarande presidenten, den reaktionäre Bolsonaro. Lula leder i opinionsmätningarna, men ett valnederlag för Bolsonaro kommer inte att räcka för att stoppa hotet från extremhögern.

Varje dag ser vi nya skäl till varför det är brådskande att besegra Bolsonaro. Stigande matpriser och hunger, arbetslöshet, korruption inom utbildningsväsendet, sabotage av covidvaccinationen, nya fall av rasism och polisvåld, privatisering, sociala nedskärningar och miljöförstöring genom avverkning, spridning av bekämpningsmedel, gruvdrift och attacker mot ursprungsbefolkningar.
Samtidigt ser vi ständiga attacker mot fackföreningar och demokratiska rättigheter samt kupphotet, vilket underblåser en auktoritär, sexistisk, rasistisk och hbtq+-fobisk agenda.
Bolsonaros regering samlar det värsta som finns i det brasilianska samhället. Reaktionärer som föraktar demokratiska rättigheter tillsammans med de korrupta partierna inom den ”Stora Centern”, som angriper våra rättigheter, genomför privatiseringar och gynnar storföretagen.
Att besegra Bolsonaro är en central uppgift, men det handlar inte bara om att rösta. Bolsonaro har redan gjort klart att han inte kommer att respektera valresultatet. Även utan att räkna med det uttryckliga stödet från större delen av den härskande klassen och imperialismen för en kupp idag har Bolsonaro för avsikt att skapa de politiska förutsättningarna för att hans högerextrema rörelse ska förbli levande och aktiv under den kommande perioden.
Det innebär inte att han har gett upp att försöka vinna valet. Det kan man se i en rad populistiska manövrar den senaste perioden.

Innan Bolsonaro valdes till president var han emot PT:s bidragspolitik riktad till de fattigaste. Nu gör han stor affär av att ha ökat bidragen, och hoppades att det skulle öka hans stöd bland de fattigaste, där Lula dominerar. Effekten har varit mindre än vad Bolsonaro hoppades på, men var troligtvis tillräckligt för att undvika att Lula skulle få över hälften av rösterna och vinna valet redan i första valomgången.
Bolsonaro försöker sig nu även på en charmoffensiv för att vinna röster bland kvinnor och har till och med beklagat tidigare kontroversiella uttalande, som när kan svarade på frågan om hur han kommenterade dödsfallen i början av pandemin med att säga ”Än sen då, jag är inte dödgrävare”.
Bolsonaro tonade också ned attackerna mot Högsta domstolen under de stora manifestationerna som högern organiserade den 7 september, den brasilianska nationaldagen, då tiotusentals gick ut på gatorna i Brasília, Rio de Janeiro och São Paulo.

Bolsonaro hade lyckats krympa avståndet till Lula, men den tendensen har dock brutits i de senaste undersökningarna. Nya uppgifter om familjen Bolsonaros fastighetsaffärer har legat honom i fatet. Familjen har sedan 1990-talet gjort 107 fastighetsaffärer, inklusive 51 fastigheter som har betalats kontant. Detta av en familj som inte har andra inkomster, officiellt, än politikerlöner.
De senaste dagarna har det också framhävts hur regeringen har genomfört stora nedskärningar i programmen som tillhandahåller gratis eller billig medicin och andra sociala projekt, för att ha tillräckligt med pengar till den ”hemliga budgeten”. Det är en del av den federala budgeten där pengarna delas ut till lokala projekt som bestäms av och gynnar politiker som stödjer regeringen, utan någon insyn. Det var ett krav från det korrupta parti­blocket ”Stora Centern” för att stödja Bolsonaros regering.
Bolsonaro kommer dock inte att stillatigande acceptera en valförlust. Även utan större chans att lyckas kan ett kuppförsök hämta inspiration från polisupproret som inledde kuppen i Bolivia 2019 och stormningen av Kapitolium i USA 2021. I USA:s fall är det tydligt hur även det misslyckade försöket har spelat en roll för att hålla ihop Trumps bas.

Kampen för att besegra Bolsonaro kan inte skiljas från uppbyggnaden av ett socialistiskt alternativ.

Bolsonaroanhängarna är redan ett dödligt hot. För två månader dödades en PT-medlem under sin 50-årsfest av en militärpolis som stödjer Bolsonaro. Den 7 september knivhögg en annan anhängare till Bolsonaro en kollega till döds och försökte hugga av hans huvud med en yxa!
Å andra sidan ser vi hur stora delar av vänstern satsar alla sina kort på att okritiskt stödja Lulas valkampanj. Det gör att de politiska morden, högerns demonstrationer och andra attacker inte bemöts med den nödvändiga massmobiliseringen på gatorna. De manifestationer som hållits, den 11 augusti och 10 september, har varit små.
Lula har inget intresse av massmobiliseringar och radikalisering, som kan störa hans försök att vinna mer stöd från etablerade politiker och företagare.
Bolsonarofenomenet har inte dykt upp från ingenstans, det är inte en avvikelse eller en historisk olycka. Denna reaktionära höger som har vuxit över hela världen är ett symptom på krisen i detta system, som trots en rikedom som aldrig tidigare har skådats i mänsklighetens historia inte kan lösa de mest grundläggande behoven av jobb, mat, bostäder, utbildning, hälsa och bevarande av naturen.

Den ekonomiska, sociala och miljömässiga kris som vi upplever är orsakerna till den politiska kris som ledde till Bolsonaros seger. För att konfrontera allt detta är det nödvändigt att angripa samhällets maktstrukturer. Därför kan kampen för att besegra Bolsonaro inte skiljas från uppbyggnaden av ett socialistiskt alternativ.
Vi måste förbereda oss för de stora strider som kommer att komma efter valet, även om Bolsonaro förlorar. Trots att PT-regeringarna genomförde viktiga socialpolitiska åtgärder misslyckades de med sin klassförlikningspolitik och sina allianser med högern med att ta itu med problem som har sina rötter i strukturerna i detta system, som sätter profit före liv.
Denna politik, som förhindrade strukturella förändringar och banade väg för kuppen, upprepas idag och kröns nu med överenskommelsen om att sätta den borgerliga politikern Geraldo Alckmin som Lulas vicepresident.
Tyvärr har majoriteten inom vänsterpartiet PSOL nu helt anpassat sig till en roll som stödparti åt PT och Lula. I de tre delstater där PSOL har sina starkaste fästen – São Paulo, Rio de Janeiro och Rio Grande do Sul – har partiet för första gången inte egna kandidater till guvernör eller senator och stödjer istället PT eller PSB (det ”socialistiska partiet” som Alckmin nu har gått med i).
Det gör att PSOL kraftigt tappat i profil och helt har tonat ned kritiken mot PT:s högerkurs. Det gör det troligt att PSOL kommer att delta i PT-regeringar framöver och tappa dragningskraft som en faktor för att skapa en ny socialistisk vänster.

Till skillnad från majoriteten i PSOL förespråkar vi i LSR (ISA i Brasilien) inte en röst på Lula i första valomgången. Då PSOL inte har egen kandidat kommer vi att rösta på kandidater från den socialistiska vänstern som inte sluter allianser med borgarklassen. I den andra omgången kommer vi att vara ute på gatorna och kampanja och försvara en röst på Lula för att besegra Bolsonaro, vilket vi gjorde redan 2018.
Vi betonar behovet av att mobilisera till kamp och förbereda motståndet mot Bolsonaros kuppäventyr, samtidigt som vi lyfter fram behovet av ett socialistiskt program som kan börja ta itu med de stora sociala problem som arbetare och ungdomar står inför.
En trolig PT-regering kommer inte att genomföra några djupgående förändringar och det kommer att behövas en opposition från vänstern. En situation där vänstern uppslukas av PT skulle lämna fältet fritt för Bolsonarohögern att stärkas på nytt.
Den annalkande krisen i världen kommer att slå hårt mot Brasilien, och Lula kommer inte att ha samma utrymme för samförståndspolitik som under hans första mandatperiod 2003-2010. Brasilien går en stormig period till mötes.