Sedan 2015 växer den svenska ekonomin relativt starkt. Sverige hör till en av de snabbast växande ekonomierna bland världens rika länder, menade OECD i sin nya rapport om den svenska ekonomin som presenterades den 8 februari. (OECD är västländernas samarbetsorganisation).
Men den ökade BNP-tillväxten är extremt ojämnt fördelad och sätter inga avtryck inom exempelvis vården. Välfärden och lågavlönade får knappt smulorna från den växande kakan och bostadsbristen blir allt värre.
Vidare, vilket även OECD tvingas erkänna, skenar klyftorna. Sverige är det OECD-land där klyftorna har ökat mest sedan 1990-talet. De rika drar ifrån som aldrig förr. Det går nu 54 industriarbetarlöner på en genomsnittlig vd-lön, vilket är den största inkomstskillnaden i modern tid. Förmögenhetsklyftan har sannolikt aldrig varit större. 176 superrika individer har tillsammans en förmögenhet på 2 000 miljarder kronor, vilket är mer än dubbelt så mycket som statsbudgetens utgifter och nästan hälften av landets BNP.
Det skapas fler jobb, men inte tillräckligt många. Det finns prognoser som också varnar för att arbetslösheten börjar öka igen 2018.
Även om OECD anser att de ökade klyftorna är ”en politisk utmaning” så finns det fler punkter i det åtgärdspaket man presenterar som leder till ökade klyftor. Dit hör uppmaningen till att sänka trösklarna på arbetsmarknaden för att skapa fler ”enkla jobb” och fler avregleringar på bostadsmarknaden.
OECD pekar ut den förvärrade bostadskrisen som kanske det internt största hotet mot den svenska ekonomin. Enligt OECD är den nuvarande situationen med stadigt stigande bostadspriser och hushållens växande skuldbörda ohållbar. Med hänvisning till vad som nyligen hänt i Danmark och Nederländerna varnar OECD för att prisfall på bostäder kommer att följas av kraftigt minskad konsumtion.
För att om möjligt förhindra att bobubblan slutar i en krasch föreslår OECD ett skuldkvotstak (en gräns för hur stora bolån ett hushåll får ta i förhållande till inkomsten), att ränteavdragen fasas ut och att den fastighetsskatt som även den ”tenderar att gynna högavlönade hushåll” höjs. Det är dock inte fråga om ”tendera”. Ränteavdragen är en dyr skattesubvention till rika och det är ingen hemlighet att fastighetsskatten gynnar välavlönade egnahems-
ägare i överklassområden.
Regeringen å sin sida har dock inte visat något intresse för att slopa ränteavdragen och riva upp den fastighetsskatt som Alliansregeringen införde.
Bostadsbrist och rekordlåga räntor kan ännu en tid framåt hålla uppe bostadspriserna och förhindra att skuldfällan slår igen. Men räntorna kommer sannolikt att börja stiga igen och för högt skuldsatta hushåll kan även små justeringar uppåt bli kännbara.
Bakom den nuvarande relativt höga ekonomiska tillväxten hopar sig problemen för svensk kapitalism. Systemets återvändsgränd märks i de ökade klyftorna och det växande behovet av en totalrenovering och upprustning av välfärd, infrastruktur och bostäder, men också i hushållens ökade skuldbörda. Till det ska läggas att världsekonomin växlar in på ett spår som leder rakt ut i det okända, vilket tillför ny instabilitet till den svenska uppgången som redan vilar på en alltför bräcklig grund. ■
