av Elin Gauffin // Artikel i Offensiv
De som har hört Zahra Hosseyni tala, och det är många vid det här laget, kommer inte att glömma det. Få kan formulera sig med sådan energi och insikt. Hon är en av de aktiva i Liv utan Gränser. Trots de svåra bakslag som hon och många vänner har drabbats av fortsätter hon att kämpa och höjer sin röst outtröttligt för flyktingarna, ungdomarna och barnen.
Hur har flyktingar och papperslösa drabbats under coronakrisen?
– Vi var isolerade i hemmet innan och vi har blivit ännu mer isolerade nu. Många ensamkommande har förlorat sin bostad eftersom det inte var ovanligt att de bodde hemma hos en äldre person som nu måste sättas i säkerhet.
– För oss barnfamiljer har det blivit en ännu större oro för hur framtiden ska se ut då det inte har kommit några nya åtgärder för oss.
Hur har Migrationsverket agerat under pandemin?
– Migrationsverket är väldigt aktivt och kommer med fler avslag. Jag har kontakt med många ensamkommande och barnfamiljer. Många har fått sina andra avslag den här våren. Efter avslagen blir vi av med bostäderna. Till exempel en liten familj på en dotter och pappa. Hon har fyllt 18 år. Då blir de av med bostaden. Migrationsverket tar ingen hänsyn till att gränserna är stängda, att flygplanen inte lyfter och att Afghanistan inte heller tar emot flyktingar.
Blev det ingen förbättring för er när barnkonventionen blev lag i Sverige?
– När vi ordnade demonstrationer i november över hela Sverige inför att barnkonventionen skulle bli lag försökte vi höja våra röster för att det även ska gälla barnen till flyktingar som också finns här. Men den 19 december gick Migrationsverket ut med ett tydligt uttalande om att barnkonventionen som lag inte kommer att göra att fler barn har rätt att stanna. Flyktingar räknas helt enkelt inte i Sverige.
Vad tycker du om det nya förslaget att flyktingar som har fått nej måste vänta tio år istället för som idag fyra år för att få söka på nytt?
– Det är orimligt. Om det hade varit Iran hade jag inte blivit förvånad, men Sverige är ett land som säger sig stå för mänskliga rättigheter. När vi flyktingar tar oss från landet vi flyr ifrån är det ett sista ryck som vi använder för livet. Vi ger oss ut på en väldigt farlig resa i flera månader för att vi inte har något annat val. De som nu är i Sverige kan inte åka tillbaka. Det här förslaget kommer att göra situationen ännu farligare. Papperslösa är också människor, men kan nu bli helt förstörda.
Hur har läget i Afghanistan och Iran förändrats under coronakrisen?
– Det har blivit värre. Afghaner i Iran har inga rättigheter och får ingen vård under krisen. För tre dagar sedan hittades 18 döda kroppar i en flod mellan Iran och Afghanistan. Afghanska myndigheter menar att migranterna har torterats av iranska militärer.
– Mänskliga rättigheter i Afghanistan förvärras för varje dag som går. Självmordsbombningar ökar och talibanerna sprider sig till fler och fler regioner.
– Efter 40 år av krig finns det sex miljoner afghanska flyktingar i världen. Jag tillhör själv den tredje generationen flyktingar. Jag förlorade min egen barndom på grund av vår situation och min kamp handlar om att nästa generation, mina egna barn, inte ska bli den fjärde generationen.
– Det spelar ingen roll för barnen om deras föräldrar har flytt från afrikanska länder eller Irak. Barnen vill bara leva i det samhälle de befinner sig i. Det är som när en växt har rotat sig efter fem år och dras upp med rötterna. Det här är helt omänskligt.
Känner du till några planer för den fortsatta flyktingkampen?
– Vi hade många planer på upprop, konferenser, filmvisningar och stafetter som nu har blivit uppskjutna. Det känns ganska tungt. Men vi får mycket stöd också. Det borde gå att samla till en ny rörelse. Exempelvis att gå från kommun till kommun och samla alla organisationer som håller med bakom ett och samma upprop.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.