Offensiv
offensiv@socialisterna.org

Batteritillverkaren Northvolt är i djup kris. Planer på tillverkning av fartygsbränsle i Örnsköldsvik och flygbränsle i Sollefteå har stoppats. Vad är det som händer med det som brukar kallas för ”den gröna omställningen”?

Tänk hur det lät för bara några år sedan. Rader av stora nya industriprojekt med koppling till klimatomställningen presenterades. De flesta av de nya industrierna skulle byggas i norra Sverige, där det finns ett överskott på billig el. Handelskammaren i Norrbotten gjorde en sammanställning som visade att det skulle investeras 1 400 miljarder kronor fram till 2040 bara i Norrbotten och Västerbotten. De politiska hyllningarna kom från alltifrån Vänsterpartiet till Moderaterna.

Att tillverkningen av batterierna och bilarna orsakar stora utsläpp och att flera av de nya teknologierna kräver helt orimliga mängder el om de ska införas i stor skala sades det inte mycket om.

Nu är dock bilden av ”den gröna omställningen” förändrats. Northvolt har haft stora problem med att få igång produktionen vid sin fabrik i Skellefteå. Under 2023 gjorde företaget en förlust på mer än 12 miljarder kronor. I år har krisen snabbt fördjupats. Närmare 2 000 personer har varslats om uppsägning och företaget kämpar för att få in mer kapital för att undvika en konkurs. Dessutom har omfattande brister i arbetsmiljön avslöjats. I augusti stoppades planerna på en metanolfabrik i Örnsköldsvik. Metanolen skulle användas som ett fartygsbränsle med betydligt lägre koldioxidutsläpp än konventionellt fartygsbränsle. I början på oktober backade energibolaget Uniper från planerna på en flygbränslefabrik utanför Sollefteå. Tidigare i år stoppade Vattenfall och Shell en planerad tillverkning av alternativt flygbränsle i Forsmark.

För att förstå de senaste årens utveckling är det helt avgörande att ha klart för sig vad som är drivkrafterna bakom de ”gröna” industriprojekten: privata vinstdrivande företag har inte som sitt mål att rädda världen från en klimatkatastrof. Det är att få maximal avkastning på det satsade kapitalet som är målet för verksamheten.

För Northvolt betydde detta att företaget satsade på att i ett rasande tempo gå från ett nystartat företag med några få anställda till att bli en av de stora batteritillverkarna i världen. Detta i ett läge när tillverkare i Kina, Sydkorea och Tesla i USA redan hade kommit igång med produktionen. Den första fabriken i Skellefteå byggdes i ett mycket högt tempo. En razzia som flera myndigheter genomförde visade att de många underleverantörerna bröt mot arbetstidsregler och säkerhetsföreskrifter. Efter detta har avslöjanden om brister i arbetsmiljön varit återkommande.

Den första battericellen tillverkades dagarna före nyårsafton 2021. Företaget räknade med att steg för steg öka produktionen under de följande 18 månaderna. Men så blev det inte. I år har produktionen kommit igång, men är ännu inte i närheten av full kapacitet. Det har lett fram till de enorma förlusterna och att företaget nu balanserar på randen till konkurs.

Insynen i Northvolts verksamhet är begränsad. Enligt en artikel i DN (den 13 oktober 2024) som hänvisar till källor med insyn i verksamheten är orsakerna till problemen flera. Det är svårt att tillverka batterier i stor skala, tidsplanerna har varit orealistiska, det har inte funnits tillräcklig kompetens och en del av de maskiner som har köpts från Kina har inte hållit måttet.

Men det grundläggande problemet är att det oundvikligen måste finnas förlorare i kampen om den globala batterimarknaden. Många företag har lockats av den snabbt växande efterfrågan på batterier. Enbart i Europa fanns det som mest planer på att 30-40 batterifabriker skulle byggas under detta årtionde. Detta har lett fram till att det just nu finns ett stort överskott på batterier och en del batterimetaller. Nu ser det ut som om Northvolt blir en av de stora förlorarna i denna kapitalismens variant av Hela havet stormar. Krisen för Northvolt visar också på vilket försprång särskilt den kinesiska industrin har när det gäller batteritillverkning. Det skulle krävas stora och långsiktiga satsningar från samhällets sida för att kunna hänga med i den snabba utvecklingen.

Det finns också en annan sida av historien om Northvolt som visar hur en grön omställning som drivs av vinstintressen alltid måste bli halvhjärtad. Northvolt kunde visa att de batterier som företaget tillverkar kommer att orsaka små koldioxidutsläpp. Men samtidigt var några av företagets stora kunder företag som Audi, Porsche och Volvo. Företag som tillverkar extremt stora tunga bilar som därför också kräver orimligt stora batterier.

Krisen för dessa projekt får förödande konsekvenser för tusentals människor och flera kommuner. I Borlänge hade kommunen satsat stort på etableringen av en av Northvolts fabriker som skulle ge 1 000 jobb. I Sollefteå hoppades kommunen på totalt mer än 500 jobb i området där flygbränslefabriken skulle byggas. I Skellefteå bor idag många människor från hela världen som har lämnat allt för att ta jobb vid batterifabriken. Kommunen har investerat många miljarder kronor i att bygga ut det mesta av kommunal verksamhet. En konkurs för Northvolt skulle vara ett ekonomiskt dråpslag.

Ännu har inte de projekt som kräver mycket el kommit igång. De största projekten i Norrbotten och Västerbotten behöver uppemot 100 TWh el. Det kan jämföras med att hela Sveriges elanvändning ligger på omkring 140 TWh. Även här syns kapitalismens brist på planering tydligt. Många bolag kastade lystna blickar på det överskott på billig el som finns i både norra Sverige och norra Norge. Det är en viktig förklaring till att så många elkrävande industriprojekt sjösattes under kort tid. Men summan av alla planer gör att det överskott av el som finns i norra Sverige äts upp flera gånger om.

Av nyhetsrapporteringen den senaste tiden kan man få intrycket att det som kallas för ”den gröna omställningen” har stannat av. Så är det inte. Bygget av stålverket i Boden fortsätter. LKAB arbetar vidare med sina planer på vätgasbaserad järnsvampstillverkning och utvinning av sällsynta jordartsmetaller. Detsamma gäller för spanska Fertiberias planer på en konstgödselfabrik i Luleå. Även i dessa projekt finns det förstås risker.

Det är även mycket tydligt att det kommer att finnas ett starkt tryck för att starta nya gruvor för de ämnen som är särskilt viktiga för de nya industrierna. EU:s nya mineralpolitik – Critical Raw Material Act – siktar på att fler gruvor för dessa ämnen ska öppnas i Europa. Även Tidöregeringen vill se fler gruvor och kommer att se till att förbudet mot uranbrytning hävs. Det finns all anledning att varna för miljökonsekvenserna av denna utveckling.

Det är ingen tvekan om att en teknologisk omställning är en nödvändig del av klimatomställningen. Bilar måste drivas med el från batterier istället för med bensin och diesel. Stål måste tillverkas utan användning av fossila bränslen. Dagens fartygs- och flygbränsle måste ersättas. Men de senaste årens uppgång och kris för de industrier som är en del i denna omställning visar att kapitalismen är oförmögen att kombinera denna omställning med en effektiv hushållning med resurser och att jakten på vinster kommer att leda till en osäker utveckling, kantad av återkommande kriser.■

I Europa fanns det som mest planer på 30-40 batterifabriker.