foto: Natalia Medina
Ska posten försvinna helt från glesbygden?
I byn Härbergsdalen i norra Jämtland bor det folk. De betalar skatt precis som andra invånare i landet. De förväntar sig inte samma service som folk i Stockholms innerstad, men man tycker i alla fall att de borde kunna få post några dagar i veckan.
När postväsendet infördes i Sverige på 1600-talet sågs det som en viktig del av infrastrukturen i landet. Nu vill posten sluta dela ut post till invånarna i Härbergsdalen. De har två alternativ för att få sin post och sina paket; att två dagar i veckan åka två mil enkel resa och hämta posten vid ett vägskäl eller att åka fyra mil enkel resa fem dagar i veckan.
I byn bor det i huvudsak renägande samer. Många kombinerar renskötseln med andra sysselsättningar, till exempel turism. Kontakten med yttervärlden är viktig för dem. I en tid när Telia vill skrota fast telefonuppkoppling och ersätta det med mobil telefoni är postservicen viktig.
I våra glesbygder kan man inte nödvändigtvis lita på mobiltäckningen.
Nu anses posten inte vara en del av infrastrukturen utan den ska gå med vinst. Vilka blir lidande? Ja, inte blir det de som fattar besluten, utan det blir de som befinner sig långt från maktens korridorer. Postservicen är alltför viktig för att den ska lyda under marknadsekonomins tvångströja. ■
