Beowulf stämmer staten?

av Offensiv

Konflikten kring den planerade järnmalmsgruvan i Kallak/Gállok har skärpts ytterligare. Nu hotar Beowulf Mining, det företag som står bakom planerna, att stämma den svenska staten för att beslutet har dröjt.

I sitt pressmeddelande hänvisar de till att bolaget Aura Energy nyligen stämde den svenska staten med krav på 17 miljarder kronor på grund av det riksdagsbeslut som stängde dörren för utvinning av uran i Sverige. Att gruvbolag nu börjar använda domstolarna för att få de politiska beslut de önskar är ett tecken på faran i de regler om investerarskydd som finns inskrivna i många internationella handelsavtal.
För drygt två år sedan sa Länsstyrelsen i Norrbotten tydligt nej till planerna på en järnmalmsgruva vid Lilla luleälv mellan Jokkmokk och Kvikkjokk. Skälen var dels att gruvan skulle orsaka mycket stora problem för de två samebyar som ska flytta sina renar längs ett smalt stråk precis vid den väg där malmtransporterna skulle gå fram. 
Dels tyckte Länsstyrelsen att samhällets kostnader för att rusta upp vägar och järnväg för att klara malmtransporterna skulle bli orimligt höga. Ärendet skickades vidare till regeringen. Där har det legat sedan dess.

De flesta hade nog väntat sig ett beslut ganska snabbt efter det att den nya regeringen tillträdde i januari förra året, men så har det inte blivit. Uppenbarligen finns det motsättningar inom regeringen mellan S och MP som gör att det inte går att ta ett beslut. 
För MP skulle ett bifall till en gruva vara ett förödande nederlag. S-ledningen står till 100 procent bakom den svenska mineralstrategin som siktar på att antalet gruvor i Sverige ska mer än tredubblas till 50 stycken fram till 2030.
Men att vänta med beslutet gör inte att konflikten kring gruvan i Kallak/Gállok minskar. Tvärtom har det mer och mer blivit en symbol för motsättningen mellan gruvnäringen och dess politiska supportrar å den ena sidan och miljörörelse, samiska organisationer och delar av lokalbefolkningen å den andra. Oavsett när beslutet kommer och vad än det blir kommer striden om Kallak/Gállok att fortsätta.

När det australiska Aura Energy förra året stämde den svenska staten på 17 miljarder kronor för att riksdagen hade röstat för ett förbud mot uranbrytning i Sverige var det första gången ett gruvbolag gjorde något sådant. Bolaget stödjer sig på en internationell energiöverenskommelse där det finns vissa regler som ger företag möjlighet att få skadestånd för politiska beslut som hindrar deras verksamhet. 
Det belopp som bolaget kräver är naturligtvis helt orimligt. Fyndigheten i Oviken, söder om Storsjön i Jämtland, skulle knappast ha varit möjlig att börja bryta med dagens uranpriser om företaget mot förmodan kommit så långt som till ett tillstånd. 
Det fanns även tidigare en möjlighet för kommuner att säga nej till uranbrytning. I all tysthet pågår nu den juridiska processen kring detta fall. Det farliga med denna stämning är att det kan göra att fler bolag startar domstolsprocesser mot den svenska staten när det tas beslut som inte ligger i linje med deras planer. Beowulfs hot om stämning pekar i den riktningen.

Flera av de internationella handelsavtal som slutits eller som det har pågått förhandlingar kring under de senaste åren innehåller regler som öppnar för stämningar av det här slaget. 
Ett uppmärksammat tidigare exempel är stämningen på 4,4 miljarder dollar (42,5 miljarder kronor) som det kanadensiska gruvbolaget Gabriel Resources riktade mot den rumänska staten 2015. Bakgrunden var att bolagets planer på den stora guld- och silvergruvan Rosia Montana mötte omfattande protester på grund av miljöriskerna med den cyanidlakning som skulle användas. Under detta tryck backade regeringen och stoppade planerna på gruvan. Rättsprocessen pågår fortfarande.
Exempel som dessa visar risken för att de internationella handelsavtalen används som ett vapen av multinationella bolag för att få regeringar att anpassa sig till deras krav.