Berlin: Hyrestaket avskaffat – vad händer nu?

av Sozialistische Alternative (SAV, ISA i Tyskland) // Artikel i Offensiv

Den tyska författningsdomstolen har upphävt Berlins hyrestak med motiveringen att delstaterna inte får anta lagar om hyresbegränsningar – det är bara förbundsdagen [motsvarande riksdagen] som får göra det. Partierna CDU/CSU och FDP, vars parlamentsledamöter var de som hade klagat, och de fastighetsbolag som tjänar på det, är exalterade. Vad innebär denna dom för hyresgästerna och Die Linke (Vänstern)?

Bland hyresgästerna i Berlin har domen väckt stor ilska: kvällen efter beskedet den 15 april demonstrerade över 10,000 personer i Berlin mot avskaffandet av hyrestaket. Organisatorerna av protestlistan för en folkomröstning ”Deutsche Wohnen & Co enteignen” (Expropriera Deutsche Wohen & Co) rapporterade om ett stort intresse bland deltagarna att ansluta sig till deras lokala grupper, och många nya underskrifter. 
Många hyresgäster ser expropriation som den sista chansen att stoppa hyreshöjningarna och sätta stopp för bolagens ocker. En framgång i folkomröstningen skulle vara en stark signal om att arbetarklassen inte accepterar allt. 
Men det är oklart om det verkligen skulle ske en expropriering även om omröstningen lyckas – hyrestaket har visat att i den borgerliga staten gynnar lagarna och konstitutionen i slutändan alltid kapitalet. Endast under det massiva trycket från en rörelse som behöver fortsätta även efter en lyckad folkomröstning skulle expropriationerna faktiskt kunna genomföras.

Die Linke kräver ett hyrestak på nationell nivå som en reaktion på domen. Naturligtvis vore det bra om det istället för den ineffektiva hyresregleringen skulle finnas en fast gräns i hela landet. I parti- och valprogrammet från Die Linke är kravet rätt som ett första steg mot en verklig kostnadshyra, där hyran fastställs på grundval av kostnaderna för underhåll och byggande. 
Men för att genomföra den krävs en stor hyresgäströrelse, som hittills inte är lika stark i andra städer som den är i Berlin. Utan en sådan rörelse är det svårt att föreställa sig att regeringen skulle införa ett hyrestak. 
I en regering med CDU eller FDP skulle det vara uteslutet redan från början, men även SPD och De Gröna skulle knappast vara beredda att göra det, även om de skulle bilda nästa regering. I Berlins senat gick de med på hyrestaket främst i hopp om att den skulle ta vinden ur seglen på den redan pågående exproprieringskampanjen. Här var trycket underifrån avgörande.

Det som nu behövs är att senaten i Berlin ger de kommunala bostadsbolagen i uppdrag att behålla hyresgränsen. Om det verkligen fanns en vänsterregering i Berlin skulle den omedelbart kunna sammankalla till online-konferenser i hela staden tillsammans med hyresgästinitiativ och fackföreningar för att diskutera ytterligare aktioner.
Detta skulle kunna vara en uppmaning till alla hyresgäster att vägra betala tillbaka de underbetalda hyrorna. Senaten skulle kunna försäkra dem om att de får offentlig finansiering för efterbetalningar och rättegångskostnader. 
För att stödja bojkotten av hyresskulder och öka trycket på bolagen skulle man kunna anordna stora gemensamma demonstrationer. En sådan massrörelse som är synlig på gatorna skulle också kunna förbereda verkställandet av expropriationerna efter en framgångsrik folkomröstning.
Låter en sådan åtgärd orealistisk med tanke på den röd-röd-gröna koalitionen i Berlin? Det stämmer! Enbart att godkänna den andra etappen av folkomröstningen om exproprieringen tog ett helt år för den socialdemokratiskt ledda senaten för inre frågor. 
Die Linke fortsätter att entusiastiskt ingå koalitioner på delstatsnivå för att ”äntligen kunna forma saker och ting istället för att bara kritisera dem”, bara för att konstatera att den verkliga påverkansmakten tillsammans med SPD och De Gröna är mycket liten. 

I slutändan är sådana statliga regeringars roll begränsad till att mer eller mindre effektivt hantera vardagen under kapitalismen. Att delta i detta kan skada vänsterpartiernas trovärdighet och förvandla deras ledande medlemmar från aktivister till ministrar och statssekreterare som snabbt förlorar siktet på mål som går bortom administration. 
Det bästa sättet för Die Linke att föra kampen vidare för prisvärda bostäder är att ur oppositionen lyfta kraven på ett nationellt hyrestak och expropriering av fastighetsbolagen, samt att stödja och medorganisera byggandet av en rörelse för deras genomförande.