Berlinarna vill socialisera bostäder

av Elin Gauffin // Artikel i Offensiv

Det är inte bara i Sverige som bostadspolitiken har seglat högt upp på den politiska dagordningen. Hyresgästkampen i Berlin och Tyskland har verkligen avancerat de senaste åren. Först var det massrörelsen som lyckades stoppa marknadshyror och verkställa ett hyrestak i Berlin. Sen kom en backlash när Högsta Domstolen rev upp beslutet i efterhand. I höst kommer en folkomröstning för socialisering av de stora hyreshajarna att äga rum och en stor demonstration planeras till den 11 september.

Det är så klart otroligt intressant att Tyskland riksmobiliserar till Berlin-demonstrationen en vecka innan vi i Sverige gör samma sak, med riksmobilisering till Stockholm den 18 september. Internationella förbindelser mellan våra kamper är på väg att utvecklas så vi kan stötta varandra. Det finns även möjligheter till internationell solidaritet från fler länder under veckan emellan. Här börjar vi med att sätta oss in mer i frågorna som rör Tyskland. 
Hyresaktiva i Berlin har kommit fram till att de vanliga protestmetoderna inte räcker till. De har varit väldigt förutseende med kravet på socialisering av hyresfastigheter som fanns redan innan staten genom Högsta domstolen upphävde det politiskt fattade beslutet om hyrestak i Berlin. Kampanjen ”Expropriera Deutsche Wohnen & Co” hade redan parollen ”först frysning, sen socialisering”. Nu när det har visat sig hur den borgerliga staten går företagens ärenden och hur svårt det är att nå rättvisa inom det kapitalistiska systemet är socialiseringskravet ett perfekt svar. 
Andra ord för socialisering är nationalisering, konfiskering eller expropriering. Det är ett avancerat krav som socialister världen över alltid har stått för som en viktig väg från det privata ägandet som bygger upp kapitalismen med alla dess destruktiva följder. 
I Berlin är kravet att socialisera 240,000 hyreslägenheter (som ägs av fastighetsägare som har bestånd som överstiger 3,000), vilket är 11 procent av Berlins lägenheter. Kampanjen vill rädda dessa bostäder från den förödande bostadsspekulationen, för att skapa trygga hem utan vinstintressen.

Genom kampanjen har socialiseringsbegreppet blivit vida känt i Tyskland och debatterats i till exempel tv-program i flera år. Vänsterpartiet Die Linke stödjer kampanjen och flera federala kongresser för fackföreningen ver.di har uttalat sitt stöd. Till skillnad från S-ledningen i Sverige har delar av SPD i Tyskland pressats att erkänna att utförsäljningarna av allmännyttan i början av 2000-talet var ett stort misstag. Men det kommer inte att räcka.
Enligt artikel 15 i grundlagen kan mark- och produktionsmedel socialiseras till gemensamt ägande. Artikeln är en rest från förbundsrepublikens tidiga dagar då kapitalismen inte riktigt hade etablerat sitt ekonomiska system i Tyskland. Hyresgäströrelsen vill genomdriva en federal variant av denna förbundslag i Berlin, genom folkomröstningen – för att få största möjliga form av direktdemokrati.
Enligt grundlagen får inte socialiseringen ske utan ekonomisk ersättning till den tidigare ägaren, men ersättningen kan vara långt under marknadsvärdet. 

Kampanjen bygger på lokal organisering. Det finns 200 aktiva lokalgrupper i Berlin. Den gemensamma kampanjen erbjuder workshopar för att stärka utbildningen och organiseringen, så som hur man ordnar bra möten, hur man hittar mötesplatser, når media och tacklar hyresvärden. Var och en av de lokala grupperna har egna kampanjer vid sidan om, men går samman i de gemensamma satsningarna för att nå full kraft. 
I somras hade 350,000 underskrifter till stöd för folkomröstningen samlats in och därmed ska denna verkställas. Datumet är satt till den 26 september då det är allmänna val i Tyskland. 600 000 måste rösta för socialiseringskravet för att en sådan lag ska kunna införas. 
Det rödgröna styret i Berlin (SPD, Die Linke och De Gröna) stödjer en utökning av allmännyttan och kooperativ, men stödjer inte socialiseringskravet som de anser är för kontroversiellt. De menar att socialiseringen skulle kosta 29 till 39 miljarder euro mot kampanjen som räknar på 7,3 till 13,7 miljarder.
Senatens plan är främst att utöka det allmänna beståndet med 400,000 lägenheter genom nybyggnation och uppköp. Detta visar på vikten av fortsatt kamp underifrån, då dessa politiker måste pressas att följa folkopinionen för att stå emot kapitalets intressen.

Hyresgästkampen behöver agera internationellt så att vi blir starka tillsammans.

Den 15 april kom beskedet att Högsta domstolen river upp det demokratiskt fattade hyrestaket i Berlin. Det svarades omedelbart med tiotusen i protest på gatorna samma kväll. Rättvisepartiet Socialisternas systerorganisation i Berlin, SAV, menade att vänsterstyret i Berlin var alldeles för passivt. De borde ha kallat till massiva online-möten för hyresgäster och fackföreningar för att diskutera fram åtgärder.
Hyrestaket kom till genom mass­kampen 2019 där demonstrationer på över 40,000 fick politikerna att agera. Då hade hyrorna i Berlin höjts med 75 procent mellan åren 2008 och 2018.
Bland de bostadsbolag som främst pekas ut finns svenska Akelius som är ökända i Berlin och en av de största hyreshajarna med sina 14,026 lägenheter. Dagens Nyheter hade en längre artikel om detta i juni (i samband med regeringskrisen). Akelius var en av de första med affärsidén att köpa upp kommunala lägenheter, renovera och sälja, även mellan hyresgästbyten. 
Enligt DN:s granskning fick bolaget 75 procent högre försäljningspris än beloppet de hade lagt på inköp och renoveringar 2019. Hyresgästerna i Akelius betalar idag tre gånger så hög hyra som de gjorde när Akelius kom till Berlin 2006. 
Med hyrestaket som Berlin införde i slutet av 2019 blev det ett fem år långt stopp för hyreshöjningar och 350,000 hyresgäster fick till och med sänkt hyra. Akelius grät krokodiltårar och menade att de skulle förlora 200 miljoner kronor. Ägaren Roger Akelius lyckades dessutom väcka en folkstorm genom ett uppmärksammat mediauttalande i Tagesspiegel där han menade att de rödgröna i Berlin borde rädda svältande barn i Kambodja istället för att hålla på med hyrestak. 
Men som sagt kom Högsta domstolen godsägaren Roger Akelius & Co till undsättning. 

Hyreskampen i Berlin rymmer många viktiga erfarenheter. Hur den måste vara baserad i masskamp, men också i lokala kamporgan. Hur det inte räcker med lagförbättringar under rådande system. Hur kampen behöver formulera politiska krav och ha politiska partier som för fram dem. Och hur de behöver resa antikapitalistiska krav och strukturer för att verkställa dem.
Uppenbarligen finns våra fiender, inte bara Akelius men också exempelvis Vonovia, i andra länder och hyresgästkampen behöver också agera internationellt så att vi blir starka tillsammans. Ett internationellt samarbete med hyresgäströrelsen i Berlin och Tyskland blir en viktig uppväxling inför hyresgästernas röda höst här i Sverige.