Kostnaderna för LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) ökar mer än övriga kommunala kostnaderna.
LSS tillkom år 1994 för att hjälpa människor till bättre livskvalitet. År 1998 kostade LSS 14 miljarder kronor – 2014 hade kostnaderna ökat till 43 miljarder.
Kostnaderna för kommunerna är påverkningsbara eftersom det finns ett utjämningssystem.
I praktiken blir effekten att den kommun som ökar kostnaderna mer än de andra kommunerna får betalt av de andra kommunerna och ”då finns det ju ingen anledning att hålla tillbaka kostnaderna”, säger Peter Sjöquist, ekonom och LSS-expert på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) till Dagens Samhälle, om utges av SKL.
Han säger också att kommuner har starka ekonomiska skäl till att välja vissa biståndsbeslut framför andra även om de är dyrare. De största kostnaderna inom LSS ligger på boendena. Alla kommuner har inte riktigt koll på detta ”utjämningssystem”. Kommunerna får mer stöd av andra kommuner om de har en funktionshindrad person som skulle kunna bo hemma med någon form av stöd på någon form av omsorgsboende, även om det är dyrare. Ett beslut om boende ger enligt LSS kommunen 824 000 kronor.
SoL-insatsen, det vill säga hemmaboende med visst stöd, ingår inte alls i utjämningssystemet och ger då ingenting.
Detta är helt absurt. Som funktionshindrad vet jag själv att jag aldrig ens skulle komma på tanken att ansöka om någon form av boende, och eftersom jag alltid har haft eget boende tror jag inte ens att det skulle beviljas. Kommunerna har inte ens överdrivet många boenden. De borde inte kunna ”sätta in” personer i onödan.
Det spenderas inte alls för mycket pengar på oss funktionsnedsatta – det sker besparingar med stort B på den gruppen också.
Det är heller ingen slump att det är just funktionsnedsatta som i allmänhet hör till gruppen med lägst disponibel inkomst. ■
