Biologiska mångfalden i skogarna allvarligt hotad

av Julia Engström & Mattias Bernhardsson

Naturskyddsföreningens rapport visar att 39 procent av biotoperna i naturskogar påverkas negativt av avverkning.

I Naturskyddsföreningens rapport Från mångfald till enfald – en vitbok över den svenska modellen för skogsbruk lyfts flera allvarliga hot mot den biologiska mångfalden fram. Trots att mer än halva Sveriges yta är täckt av skog är den biologiska mångfalden i våra skogar allvarligt hotad. 
Det beror enligt rapporten på de senaste 20 årens skogsbrukspolitik; att man avverkar artrika ekosystem för att istället plantera betydligt mindre artrik skog för träindustrin eller som biobränsle. 

Enligt undersökningar från ansvariga myndigheter påverkas 39 procent av biotoperna i naturskogar negativt av avverkning; en stor förlust av artrikedom. Stora skogsmaskiner behöver vägar att köra på och trots att det redan finns 210 000 km skogsbilvägar som splittrar livsmiljöerna i skogarna byggs cirka 1 700 km nya vägar varje år.
Sverige har skrivit på konventionen om biologisk mångfald (CBD) och därmed förbundit sig att försöka bromsa förlusten av olika arter. Artrikedomen i skogar och grönområden minskar dock år för år och det är tydligt att Sverige inte kommer att nå vare sig nationella eller internationella miljömål rörande skogen.
Ett av de största problemen med dagens skogsbruksmetoder är att man kalavverkar stora ytor istället för att som tidigare selektivt välja ut ett antal träd och låta resten stå kvar, vilket är mycket skonsammare för den biologiska mångfalden. Skog som aldrig har kalavverkats har en enorm artrikedom, men arealen med sådan relativt orörd naturskog minskar. 

Den svenska staten äger 17 procent av Sveriges skogar och skulle kunna sköta skogen på ett betydligt mer hållbart sätt än idag. Naturskyddsföreningen pekar på att detta är möjligt dels genom att skydda den naturskog som finns kvar och dels genom att förhandla med skogsägare om att byta ut deras naturskogar mot skogar som redan används för storskalig träproduktion. Problemet med att byta marker är att det råder så stor brist på skogar i avverkningsmogen ålder – som ett resultat av decennier av kortsiktigt kalhyggesbruk och drastiskt ökad avverkningstakt – att det inte räcker för att mätta skogsbolagens vinsthunger.
Samtidigt vet vi också att kalhyggebaserad skogsproduktion måste minska om vi ska ha en chans att rädda klimatet (skogsbruket ansvarar för en fjärdedel av utsläppen av växthusgaser). Det kan vi också; det finns idag redan mer hållbara alternativ till hela skogsbruksproduktionskedjan från plantering till avverkning, till de slutprodukter som tillverkas av trä. Många av de engångsartiklar som tillverkas av skogsråvaror skulle kunna bytas ut mot andra mer långlivade alternativ. 

Rättvisepartiet Socialisterna anser att en demokratisk planering utifrån hela samhällets behov är en grundförutsättning för att skydda naturen och samtidigt behålla jobb och samhällsutveckling. 
Den långsiktiga tillväxten av skogsnäringen skulle öka om vi satsade på mer skogsvård (alltså fler jobb) i alla de skogar som har planterats på kalhyggen och idag är för unga för att avverkas samt om konstgödslingen avskaffades helt. Gödslingen utrotar de mykorrhizasvampar som behövs för att transportera näring genom trädens rötter, vilket försämrar trädens tillväxt. 
Med en satsning på produktion av rörflen och hampa – med tre till fyra gånger mer pappersmassa per hektar än från skog och som kan skördas efter några månader respektive år istället för en gång på 100 år – skulle industrins behov av massaproduktion kunna bibehållas, samtidigt som behovet av avverkning av skog kraftigt skulle minska. 
En socialistisk politik skulle möjliggöra att alla återstående skyddsvärda skogar kunde skyddas samtidigt som jobben och varubehoven tryggas.