Blågröna höjer priserna på SL-kort mitt i klimatkrisen

av Vilgot Karlsson // Artikel i Offensiv

Den 4 januari 2022 höjer Storstockholms Lokaltrafik (SL) priset på 30-dagarskortet igen, från 950 kronor till 970 kronor. För de som reser med reducerat pris, studenter och pensionärer till exempel, kommer priset för samma biljett ligga på 650 kronor. Att det blågröna styret i Stockholm fortsätter med planerna att höja priserna varje år är inte förvånande, men det gör det inte mindre vedervärdigt.

Argumentet från trafikregionrådet Kristofer Tamsons (M) och kollektivtrafikregionrådet Tomas Eriksson (MP) är att resenärerna ska finansiera utbyggnaden av tunnelbanesystemet, och hjälpa till att täcka inkomstbortfallet från förra året då färre åkte kollektivt som ett resultat av pandemin och Folkhälsomyndighetens (FHM) rekommendationer.
Det är sant att färre reste kollektivt; många studerade exempelvis på distans och de som hade möjlighet att jobba hemifrån tog den chansen. Men det finns också ett stort antal resenärer som inte har kunnat jobba hemifrån, som är helt beroende av kollektivtrafiken för att ta sig till jobbet, plugget eller sjukhuset. 

En studie från KTH som publicerades i maj 2021 visar klart och tydligt vilken klassfråga kollektivtrafiken är, och vilka det är som inte kan jobba hemifrån eller undvika att resa med SL. Studien utgick ifrån 1,8 miljoner ”blippade” kort, och kartlade i vilka områden som resandet minskade, och till vilken grad. 
Den konstaterar att de som bor i resurssvaga områden med låg utbildningsnivå och hög andel utrikesfödda fortsatte att resa, medan högutbildade höginkomsttagare som bor i villaförorter var de som i störst utsträckning undvek att resa med SL.
Samtidigt fortsatte antalet turer som vanligt, vilket ledde till trängsel och ökad smittorisk på de tunnelbane- och pendeltågsturer som gick från arbetarförorterna där folk var tvungna att resa, istället för att sätta in fler turer i de utsatta områdena och dra in på turerna i rikare områden. 

All kollektivtrafik borde vara skattefinansierad och avgiftsfri.

Att priset på SL-kortet nu snabbt närmar sig en tusenlapp i månaden är ett hårt slag mot alla de som är beroende av kollektivtrafiken för att ta sig till jobbet, skolan, universitetet eller sjukhuset, och som redan nu har det svårt att få ekonomin att gå runt. Pandemin har lett till en ekonomisk kris, arbetslöshet, och inkomstbortfall för många, och en tusenlapp i månaden är ett högt pris för att kunna ta sig runt.
Istället för att vanligt folk ska behöva punga ut för att tunnelbanan, pendeltåg, bussar och annan kollektivtrafik ska gå runt borde all kollektivtrafik vara skattefinansierad och avgiftsfri.
Samhället och klimatet har inte råd med något annat, och alla beräkningar visar att det är fullt möjligt till och med inom kapitalismens snäva budgetramar. Problemet är att den politiska viljan helt saknas.
En kollektivtrafik som är värd namnet ska inte ha några spärrar, biljettkontrollanter eller priser som tvingar folk att planka eller ruinera sig. Det behövs storskaliga offentliga satsningar på att bygga ut och tillgängliggöra kollektivtrafiken, och den behöver vara offentligt ägd, utan privata företag som bryr sig mer om vinsten än om det samhälleliga uppdraget och ansvaret att transportera folk.

Men kollektivtrafiken är inte bara en rättvisefråga, utan också en klimatfråga. Medan forskare varnar för en oroväckande samhällsutveckling och vädjar till politiker att göra livsnödvändiga samhällsomställningar fortsätter härskarklassen att gå kapitalets ärenden.
Att ständigt höja priset på biljetterna, privatisera, sälja ut och göra misslyckade upphandlingar för miljardbelopp som bara leder till försenade projekt och skattepengar i sjön är totala motsatsen till den klimatsatsning som faktiskt behövs. 
Att kunna resa med buss, pendeltåg och tunnelbana som går i tid, som är utbyggd för att täcka alla områden som behövs, och som inte kostar skjortan är helt livsnödvändigt för att tvinga bort bilberoendet. 
Energin och råmaterialet som behövs för utbyggnaden måste såklart också vara klimatsmarta, men så länge privata aktörer och kapitalistiska politiker fattar besluten kommer vinsterna alltid att gå före en klimatomställning och ett rättvist samhälle.