Den tre månader långa protesten i Thailands huvudstad Bangkok har den senaste veckan stått på randen till att sluta i ett blodbad. På fem dagar dödades 37 personer av militärens upptrappade våld. Men vad lig- ger bakom protesterna? Finns det någon väg framåt?Måndagen den 17 maj ställde regeringen och militären ett ultimatum till de cirka 5 000 rödskjortorna som ockuperat ett område i Bangkoks affärsdistrikt. Demonstranterna hotades med två år fängelse eller i värsta fall med att dödas när militären skulle gå till aktion.
Sedan massprotesten, som inleddes i februari, för två månader sedan övergick i en ockupation mitt bland banker och lyxhotell har närmare 70 personer dödats och över 1 200 skadats. När detta skrivs, tisdagen den 18 maj, har dock militären ännu inte inlett någon upprensningsaktion, medan intervjuade rödskjortor deklarerat att de är beredda att kämpa till slutet.
Våldet och antalet offer överstiger till och med situationen våren 1992, då en massrörelse störtade en ovald regering. Thailand har en historia av 18 militärkupper sedan landet blev en konstitutionell monarki år 1932. Den senaste kuppen, som ägde rum år 2006, fällde miljardären Thaksin Shinawatras regering, men de konkurrenter till Thaksin som först gav stöd till militärregimen insåg snabbt att militären var ett hinder för ekonomisk tillväxt och därmed deras vinster. De civila regeringarna sedan dess har alla mötts av massdemonstrationer. I december 2008 var det gulskjortornas massprotester som fällde en regering – våren 2009 – och denna vår har rödskjortorna samlat som mest upp 150 000 demonstranter på Bangkoks gator.
Rödskjortornas ockupation domineras av fattiga bönder från landsbygden i norra och nordöstra delarna av landet, men den politiska kraften bakom och finansiär av rörelsen är Thaksin Shinawatra i exil och hans affärsvänner inom landet. Det enskilt viktigaste kravet har också varit att regeringen måste avgå och nyval hållas. Den nuvarande regeringen under premiärminister Abhisit å sin sida har fullt stöd från kungahuset, militären och de dominerande kapitalisterna. Deras iver att sätta stoppa för protesterna som betytt ett stort ekonomiskt avbräck har bara hållits tillbaka av oron för reaktionerna på en fullskalig massaker.
Roten till motsättningarna i Thailand är landets extrema och växande klyftor. Snabb ekonomisk tillväxt och en växande industrisektor för export har betytt stora vinster för multinationella och inhemska kapitalister, trots den djupa krisen 1997 och återigen 2009. Vid sidan av den hårt exploaterade arbetarklassen arbetar en majoritet av befolkningen inom jordbruket i till stora delar fattiga delar av landet. Bland arbetare och bönder finns basen för det explosiva missnöjet.
Thaksin Shinawatra, som blev premiärminister 2001, företrädde en falang inom kapitalistklassen. Under den ekonomiska uppgången genomförde han vissa reformer på landsbygden för att stärka sin politiska bas. Hans politik gav också stort stöd inom polismakten. Detta lade grunden till Thaksins inflytande bland rödskjortorna idag.
Thaksin erbjuder dock ingen väg framåt. Även protesterna denna vår har letts in i en återvändsgränd, där rödskjortornas ledning de senaste dagarna vädjat om medling från FN och västregeringar.
Socialister och arbetare i Sverige och andra länder måste stödja kampen för att störta regeringen. Det innebär att försvara demokratiska rät- tigheter i Thailand och protestera mot alla försök att krossa protesterna med militärt våld. För att bekämpa landets klyftor och kämpa för demokrati krävs att arbetare, fattiga bönder och ungdomar organiserar sig i en kamprörelse oberoende av alla dagens politiker. Ingen av de två konkurrerande kapitalistiska eliterna har nå- got att erbjuda massorna. Att bekämpa klassklyftorna är också att bekämpa kapitalismen, global såväl som inhemsk.
