Av Shahar Ben Horin och Yasha Marmer (Socialistiska kamprörelsen, ISA i Palestina) // Artikel i Offensiv
Det israeliska ”krigskabinettet” har inlett invasionen av Rafah, där majoriteten av den palestinska befolkningen som har överlevt i Gazaremsan befinner sig.
Natten mellan måndag och tisdag den 5-6 maj genomförde israeliska militärstyrkor en räd på den palestinska sidan av gränsövergången i Rafah. Dagen innan hade ockupationsarmén beskjutit och bombat hem i östra Rafah och dödat 22 palestinier, däribland 8 barn och spädbarn. Dödandet av familjerna passade in i det budskap som militären nästa morgon förmedlade till dem som bor i stadsdelar i östra Rafah som en del av en process för att fördriva 100 000 invånare; De som inte flyr riskerar sina liv.
Massor av palestinska familjer, däribland många som har fördrivits och sökt skydd i Rafah, har nu återigen fördrivits och börjat röra sig mot den förstörda staden Khan Yunis och al-Mawasi-området nära kusten. I inget av områdena finns det grundläggande infrastruktur för att ta emot massor av fördrivna personer, inte ens rinnande vatten. En del av barnen och de äldre ”är så utsvultna att de knappt kan gå”, enligt rapporter från hjälporganisationer, och de flyende familjerna fruktar att de inte kommer att kunna hitta ens en minimal tältplats i dessa områden. Ändå kallar den israeliska högerregimen, med en verkligt orwellsk terminologi, al-Mawasi för en ”humanitär zon”. Detta är en zon med en extrem ”humanitär” katastrof, där stängningen av gränsövergången i Rafah återigen förvärrar den kvävande belägringen och svälten i alla delar av Gazaremsan.
I förhandlingarna om vapenvila meddelade Netanyahus kansli, trots påtryckningarna för ett eldupphör på både internationell och regional nivå samt inom Israel, att ”Hamas förslag ligger mycket långt från det som Israel anser vara nödvändigt”.
På det militära planet betecknas hela invasionsplanen för Rafah som ett strategiskt drag för att besegra det ”sista fästet” för Hamas väpnade gren, Izz ad-Din al-Qassam-brigaderna, som har cirka fyra bataljoner med omkring 3 000 soldater. På det politiska planet är syftet att visa vem som dikterar händelseutvecklingen. Symboliskt tjänar det till att bygga upp en falsk bild av ”seger” för ockupationsmakten och för Netanyahu och hans regering i synnerhet.
Trots detta är den israeliska högerregeringen under stark press att avstå från att genomföra hela planen för invasionen av Rafah. Netanyahu vill säkerställa sin politiska överlevnad, när ledarna för de högerextrema partierna hotar med att upplösa hans koalition. Netanyahu säger därför att en israelisk invasion av Rafah kommer att genomföras även utan Washingtons stöd. Men denna arrogans motsvaras av en djupgående svaghet: den mordiska israeliska regeringen har att hantera splittringar i toppen, allmänhetens ilska på hemmaplan och ökande påtryckningar på internationell nivå, som alla är en följd av massornas vrede och proteströrelsen runt om i världen.
För två veckor sedan upptäcktes fasansfulla massgravar på Nassersjukhusets område i Khan Yunis, där mer än 300 kroppar, inklusive kvinnor och barn, hittades. En del kroppar hittades bundna, utan kläder och med tecken på tortyr, och en del av offren kan ha avrättats på plats. Men de fasansfulla nyheterna från sjukhusområdet fördröjde inte ens en förnyad upptrappning av de israeliska bombningarna i Rafah.
På global nivå ger vågen av demonstrationer, ockupationer av campus och protestläger av studenter en förnyad skjuts åt den internationella rörelsen för att stoppa blodbadet. Företrädare för de palestinska fackföreningarna i Gaza, som hittills har överlevt helvetet, uppmanar till protest- och strejkinitiativ från fackföreningar och fackförbund runt om i världen, särskilt runt den 1 maj, Internationella arbetardagen, och den 15 maj, Nakbadagen till minne av den etniska massfördrivning som genomfördes av israeliska styrkor under kriget 1948. Det anordnades en annan proteststrejk på Västbanken den 21 april, där lärarfacket deltog, efter att ockupationsstyrkorna genomförde en räd mot flyktinglägret Nur Shams i Tulkarm.
Bidenadministrationen är villig att acceptera en ”begränsad” invasion av Rafah, men har klargjort sitt motstånd mot en storskalig invasion och till och med stoppat en specifik vapenleverans till Israel som ett begränsat påtryckningsmedel. Men generellt sett har den israeliska kapitalismen ett tydligt stöd från Washington. Detta förstärks av rivaliteten mellan den amerikanska imperialismens läger och den ryska och kinesiska imperialismens läger. Bidenadministrationen visade hur fientligt inställd USA-imperialismen är till nationellt självbestämmande för palestinierna, även på en symbolisk nivå, genom att lägga in sitt veto mot en resolution i FN:s säkerhetsråd den 18 april. al-Sisis regim i Egypten har hotat med att frysa fredsavtalet med Israel i händelse av en fullskalig invasion av Rafah. Den blodiga krisen i Gaza intensifierar den egyptiska allmänhetens motstånd mot den strategiska allians mellan Sisis diktatur och den israeliska diktatur som har påtvingats palestinierna.
Utvidga studenternas, skolelevernas och arbetarnas protester överallt för att stoppa blodbadet.
Stoppa Rafahinvasionen, avsluta blodbadet i Gaza – inklusive tillbakadragandet av alla israeliska militära styrkor från Gaza. Ja till återlämnande av gisslan och fångar, alla för alla. Ett slut på offensiven från militära styrkor och bosättare på Västbanken, ett slut på politiken med lönnmord, nej till regionalt krig.
Fäll den blodiga regeringen Netanyahu-Gantz-Ben Gvir, som en del av en kamp mot hela dess agenda. Bara en kamp mot nationellt förtryck, belägring, ockupation, fattigdom och kapitalets styre kan ge fred, jämlikhet och personlig säkerhet i regionen.
Ett slut på ockupationen och det koloniala bosättningsprojektet. Ja till kampen för upprättandet av en oberoende, demokratisk, socialistisk och jämlik palestinsk stat, och till kampen för demokrati och socialistisk förändring i Israel och regionen, samtidigt som lika rättigheter för alla nationer och alla minoriteter säkerställs.
Kamp för en socialistisk förändring i regionen, inklusive inrättandet av en regional socialistisk konfederation, som skulle främja demokrati och personlig säkerhet och utnyttja de viktigaste resurserna, under demokratiskt offentligt ägande, till förmån för alla.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.