Bolivia: ”Vi är miljoner”

av Johannes Lundberg // Artikel i Offensiv

”Somos millones” (vi är miljoner”) har allt sedan högerkuppen för ett år sedan varit en av de bolivianska massornas paroller.

De imponerande och heroiska mobiliseringarna samt valresultatet ljuger inte. Firandena har avlöst varandra, Luis Arce har svurits in som president och den tidigare presidenten Evo Morales har återvänt till Bolivia. Massornas fortsatta mobiliseringar ger möjlighet till fortsatt förändring i landet. 
De dryga 55 procenten i valet är inte nog för att befästa högerns och kuppmakarnas svidande nederlag, utan styrkeuppvisningen från arbetare, fattiga, ursprungsfolk och sociala rörelser fortsätter. Den nya massrörelsen har förlamat den härskande klassen. Och visst är parollen mer än en paroll, det är fakta. De dryga 55 procenten av rösterna motsvarar 3,4 miljoner röster.

Allt sedan valsegern (läs mer här) har firandena och mobiliseringarna avlöst varandra. Dessa är inte bara imponerande, utan helt nödvändiga som markering mot högern, kuppmakarna, fascisterna i landet och de imperialistiska krafter som har fortsatta intressen i landet.
Den extremaste delen av högeroppositionen, med fäste och huvudsakligt stöd i Santa Cruz, har sedan nederlaget inte bara tydligt underkänt valet, utan uppmanade kuppregeringen att behålla makten eller överlämna till militären. De har även försökt sig på att få till stånd ”landsomfattande” protester och upprättat mindre vägspärrar i Santa Cruz och i övre medelklassområden i Cochabamba, men har misslyckats helt med att bygga vägspärrar i huvudstaden La Paz. De har fortsatt att trakassera och attackera ursprungsfolk.

Den 28 oktober, 10 dagar efter valet, avled fackföreningsledaren Orlando Gutierrez av skadorna efter att han attackerades vid ett firande av MAS valseger, men högern påstår att han dog av andra orsaker.
Den 6 november rapporterade TeleSur att en dynamitladdning hade exploderat i anslutning till ett möte med den valda men då ännu ej tillträdda presidenten Luis Arce. Samma dag påbörjade extremhögern i Santa Cruz vad de kallade strejk mot det av dem kallade valfusket.
Även efter att Arce har svurits in som president kvarstår hotet från kontrarevolutionen. Den ekonomiska eliten och det stöd som den har från USA finns kvar och detsamma gäller de hot som stora delar av millitären utgör.
Även om Arce tillsatt en ny överbefälhavare, Jaime Alberto Zabala Saldía, kan ingen regering som på allvar förespråkar en verklig samhällsförändring lita på den gamla statsmaktens institutioner. Det räcker inte att några personer i uniform byts ut. Behovet av egna folkvalda försvarskommittéer, en folkets armé, kan inte nog understrykas i det läge som råder.

Massornas fortsatta mobiliseringar ger möjlighet till fortsatt förändring i landet. 

Bolivia är ett delat land, ett land i kris och ingen ska inbilla sig att det handlar om de goda mot de onda eller två kandidater mot varandra med en grupp människor vilka som helst bakom sig. Det är inget annat än ett inrotat klasskrig som idag utspelar sig i Bolivia. Detta efter år av utsugning och förtryck innan MAS-eran tog fart. Rörelsen, som på samma sätt förde Evo Morales och MAS till makten, fick ett återuppvaknande efter statskuppen och reste sig på nytt innan bojorna på allvar kedjats fast till en ny period av etniskt och ekonomiskt förtryck.
Den 8 november svors Luis Arce in som president – en tillställning få kunnat drömma om efter kuppen 10 november 2019, massakrerna i Sacaba, Cochabamba och Senkata, El Alto, 15 respektive 20 november 2019.
Bolivias majoritet har på ett år fått makten ryckt ifrån dem, sett kamrater och familjemedlemmar mördas, fängslats och misshandlats av såväl ordningsmakten som fascistiska gatustyrkor, men rest sig, mobiliserat sig och tagit makten tillbaka mitt under pågående pandemi som likt militären tagit liv och drabbat landet hårt.
Arce har redan annullerat flera av kuppregeringens repressiva lagar mot vänstern och mot Evo Morales, vilket möjliggjorde Morales återkomst, något som har retat gallfeber på oppositionen.
Evo Morales stöd visades vid den stora välkomsten i Cochabamba den 11 november. En imponerande folkmassa på hundratusentals människor, mer än en miljon enligt arrangörerna, tog emot honom.

Luis Arce och MAS har stora utmaningar framför sig. Bolivia befinner sig inte bara i en politisk kris i och med det allvarliga läget sedan kuppen, valsegern och den aggressiva delen av oppositionen. Landet lider precis som andra av en social kris under pandemin, men också en ekonomisk kris där kuppregeringen lämnar efter sig 4,9 miljarder dollar i skulder.
Borgarklassens hat mot MAS kommer inte heller bli mindre om den ekonomiska eliten börjar beskattas, vilket den nye finansministern Marcelo Montenegro har aviserat. Enligt Marcelo ska en ny skatt på de allra mest välbärgade införas från 2021 som kommer att inbringa dryga 120 miljoner kronor till statskassan.
Arce har också lanserat ett program kallat ”Bonus mot hunger”, ett program som kommer hjälpa 4 miljoner människor i landet.
Programmet är tänkt att minska effekterna av pandemin och hjälpa landets mest sårbara.

Ovan nämnda åtgärder måste välkomnas, men samtidigt finns behovet av massornas fortsatta organisering och kamp för förbättringar samt bygget av ett försvar mot kontrarevolutionära hot. Massornas styrka och antal har visats. Organiseringen och potentialen finns för att gå vidare mot en socialistisk revolution. Reformer inom ramarna för systemet är inget annat än tillfälliga och kan även under en folkvald regering, som förra året visade, snabbt ryckas undan.