Boom av ”grön” industri i norr?

av Raymond Stokki // Artikel i Offensiv

Förra veckan kom nyheten om att ett nytt företag för grön stålförädling ska etableras i Boden. Men hur grönt är det egentligen?

Företaget H2 Green Steel, som ska bedriva fossilfri ståltillverkning, blir en konkurrent till bland annat projektet HYBRIT i Luleå som är en pilotanläggning för fossilfri stålindustri. Satsningen i Boden blir en i raden av nya satsningar på grön industri i Norr- och Västerbotten de senaste åren. 
Hållbar utveckling inom industrin är välkommet och ett måste för planetens överlevnad. Men en omställning av industrin under kapitalismens vinstjakt kan aldrig lösa krisen för klimatet. 

Första steget för etableringen i Boden är taget. Företaget vägde mellan Boden och Luleå i fråga om markareal som projektet kräver. Efter att det stod klart att Boden skulle få tillskottet av ett nytt företag med utlovade arbetstillfällen jublade Bodens kommunalråd och menade att det var det största som hänt sedan Bodens fästning byggdes under början av 1900-talet. 
Det är dock viktigt att poängtera en viss försiktighet i jublet. Dels har företaget endast skrivit under en avsiktsförklaring om att köpa markområdet och det är svårt att sia om framtiden för ett företag som konkurrerar med LKAB och SSAB i den nya processen för ståltillverkning. 
Dels innebär såväl HYBRIT-projektet, ett samarbete mellan LKAB, SSAB och Vattenfall, som H2 Green Steel ett krav på ökad elproduktion, något som det i dagsläget inte finns någon klar plan för.
Flera nya stora industrisatsningar för klimatomställning görs nu i norr och gemensamt för de flesta av dessa är just att det kommer att krävas ett enormt tillskott av elproduktion, som dessutom behöver vara grön el. Tillsammans kommer de nya projekten att kräva en ökning med 85 TWh – en 60-procentig ökning av Sveriges totala elkonsumtion. En av dessa stora satsningar är den nya batterifabriken Northvolt i Skellefteå. Andra är bioraffinaderi i Piteå, Vindkraftparken i Markbygden i Piteå samt gruvprojekt som kopplas till batteritillverkning.

H2 Green Steel räknar med en årlig produktion på 5 miljoner ton stål till 2030 – en ökning av produktion, konsumtion och dessutom av energikonsumtion när forskning visar att vi måste göra tvärtom.

Grundarna och investerarna i North­volt, investmentbolaget Vargas Holding, är desamma som står bakom H2 Green Steel. Det är inte konstigt att samma bolag går in i dessa två projekt; den nya marknaden är den gröna. Att projekten även ligger nära varandra geografiskt handlar till viss del om logistik, men även ekonomi. Det finns ett produktionsöverskott av el i norra Sverige, och Luleå ger möjlighet till hamn för utskeppning av stålprodukter samt inhämtning av skrot – för att inte tala om närheten till gruvorna. 
Men det handlar även om något annat: vi ser en förändring i den globala ekonomin. Med det nya kalla kriget mellan USA och Kina började de globala produktionskedjorna brytas upp redan innan covid satte in nödbromsen. Detta har börjat synas i att kapitalet skapar sig nya styrkefästen för att säkra vinster och intressen. Det är en ny era av protektionism, med satsningar inom regionen (i detta fall EU) eller till och med inom landet på ”strategisk autonomi” som EU-ledarna kallar det.
Att stålindustrin som står för sju procent av de globala CO2-utsläppen behöver utvecklas är utan tvekan. En omställning av samhället för en hållbar framtid måste omfatta industrin, men där gäller inte bara frågan om vad eller hur produktionen ska se ut, utan även varför. Producerar vi för att fylla fickorna hos ett fåtal eller för att det finns ett verkligt behov? 

Under kapitalismen produceras varor och tjänster för att skapa vinster. Det handlar inte om vad klimatet eller människor behöver. För att rädda planeten måste vi se över vad som egentligen behövs och vad som inte behövs. Ett socialistiskt samhälle med en industri som vi gemensamt äger, kontrollerar och planerar skulle inte kunna ha en överproduktion bara för att hålla liv i ekonomin.
En boom av ny grön industri under kapitalismens vinstjakt riskerar att bli luftslott eller gröna bubblor. Det handlar om konkurrens, inte klimat, när H2 Green Steel räknar med en årlig produktion på 5 miljoner ton stål till 2030, vilket kan jämföras med SSAB:s produktion som i Sverige idag ligger på 3,8 miljoner ton. En ökning av produktion, konsumtion och dessutom av energikonsumtion när forskning visar att vi måste göra tvärtom. 
Det som behövs för framtiden är inte ett nytt grönt herravälde över marknaden, utan en planering av samhället. Dock behöver vi ställa om produktion och energi till klimatsäkra lösningar – för att lyckas med det måste vi byta ut systemet för hela samhället.