På fredag är det 4 oktober. På den dagen för precis 30 år sedan tågade högern och direktörerna på Stockholms gator mot det man kallade ”fondsocialismen”. ”Det var riktiga företagare som demonstrerade i en tid som präglats av politisering och radikalisering”, menade Johnsonkoncernen chef Antonia Ax:son Johnson i Svenska Dagbladet 25 år senare. ”Riktiga företagare” ska förstås som att det inte handlade om några vanliga människor. Bakom ”Electroluxare mot löntagarfonder” gick två personer: Electrolux styrelseordförande Hans Werthén och koncernchefen Anders Sharp.
Själva hävdade kapitalisterna att det var 100 000 som gick med i marschen, men det var en överdrift. Det var betydligt färre än så, trots direktörer från hela landet forslats till Stockholm och eleverna i huvudstadens överklassområden fått ledigt för att delta.
4 oktober-marschen var en kuslig påminnelse om hur långt kapitalisterna är beredda att gå för att försvara sin makt och sitt ägande av bolag samt banker. Det var inte så att kapitalisterna fruktade de utopiska löntagarfonderna som LO föreslagit i mitten av 1970-talet, utan man gick ut på gatorna för att sätta den politiska dagordningen och visa vem som bestämmer. Arbetsgivarföreningen SAF, idag Svenskt Näringsliv, tog på sig ”systemförsvarens roll” när ingen annan vågade det, slog en skrift från SAF fast när minnet av 4-oktober skulle hyllas några år senare.
4 oktober-marschen 1983 hade föregåtts av en antisocialistisk kampanj som involverade alla arbetsgivar- och företagarorganisationer. Enbart under år 1982 spenderades det 155 miljoner kronor (dagens penningvärde) på en propagandakampanj för kapitalism.
4 oktober-marschen var samma sorts kontrarevolutionära mobilisering som det så kallade bondetåget 1914, som var en del av kungens och överklassens kuppartade avsättning av den dåvarande regeringen.
Dagarna efter bondetåget och kungens kupp svarade Stockholms arbetarrörelse med att organisera ett arbetartåg som var tre-fyra gånger större än kungamarschen. Men 1983 gjorde arbetarrörelsens toppar inget för att besvara direktörerna. Istället la man sig platt på marken och försökte stryka reaktionen medhårs. Direktörerna och högern fick allt och lite till. Några år senare inleddes det borgerliga systemskiftet och dess facit förskräcker. 4 oktober blev början till ett långt svart kapitel, som det nu gäller att en gång för alla sätta punkt för.
