foto: Creative Commons
Problemen hopar sig för den globala kapitalismen.
I början av februari i år rasade världens börser nedåt. Ett drygt halvår senare rasade börserna nedåt igen och denna gång blev raset betydligt kraftigare.
Börsfallen i oktober var de kraftigaste sedan krisen 2008-2009 och uppemot 5 000 miljarder dollar raderades ut på världens aktie- och obligationsmarknader. ”Oktoberfrossan på börsen bland det värsta vi sett”, rubricerade Dagens Industri den 24 oktober.
När oktober närmade sig sitt slut ”präglas stämningarna på marknaderna ännu av en osäkerhet”, skriver Swedbank den 29 oktober.
Kapitalismen är kroniskt instabil. Aktieraset är en följd av handelskriget USA-Kina, svagare konjunktursignaler i flera länder, den starka dollarn, skuldberget och att kapitalisterna inte kan räkna med fortsatta rekordvinster.
Även om börserna på nytt vänder uppåt, som en rekyl på rasen i oktober, hopar sig problem för den globala kapitalismen. Den kinesiska kapitalismen, världsekonomins starkaste tillväxtmotor hittills, förlorar fart och konjunkturtoppen tycks ha nåtts i USA.
Handels- och valutakrigen tillsammans med stagnationen och krisen i de så kallade tillväxtländerna skapar nya hinder för fortsatt expansion av produktion och handel. Världshandelns tillväxt halveras i år och prognoser pekar mot att världshandelns tillväxt inte blir högre än 1,3 procent 2019, vilket är den svagaste tillväxten sedan världshandelns kollaps 2009.
Den höga dollarkursen och USA:s räntehöjningar sätter punkt för en tid som har präglats av ett överflöd på billiga pengar och ett väldigt kapitalinflöde till tillväxtländerna. Idag sker det motsatta. Kapital strömmar ut ur tillväxtländerna och värdet på ländernas valuta är i fritt fall, vilket får inflationen (priserna) att snabbt stiga.
Turkiet och Argentina har kastats ned i ett svart hål. ”Men även andra länder som Indonesien, Sydafrika och Indien känner av en ökad skepsis från utländska investerare. Förutom ökade handelshinder i världen ligger utvecklingen i USA tillväxtländerna i fatet. När räntan i världens största ekonomi var nära noll sökte sig investerare till tillväxtländer där de kunde få avkastning på sitt kapital” (DN den 23 september).
Den lånefinansierade tillväxten, det växande skuldberget och de många bubblor som har blåsts upp riskerar att ge upphov till en rad nya finansiella kriser.
Till detta ska läggas en fördjupad politisk kris, ökade geopolitiska motsättningar samt det allt högre pris som miljö- och klimatkrisen betingar.
Aldrig någonsin har vanligt folk fått en så liten del av tillväxtens frukter som under den senaste konjunkturuppgången. Lönerna har ökat i en rekordlåg takt, samtidigt som nedmonteringen av välfärden har fortsatt och de osäkra, otrygga jobben har blivit allt fler. Det har såväl försvagat det kapitalistiska systemets motståndskraft mot nya kriser som systemets legitimitet.
Mot den bakgrunden kan redan de första krissignalerna och regeringarnas svar bli droppen som får missnöjet att övergå i masskamp och revolter.
