Brasilianska massprotester: Bolsonaro på fallrepet?

av Marcus Kollbrunner // Artikel i Offensiv

Hundratusentals brasilianare gick ut på gatorna den 29 maj mot Bolsonaros vanstyre i cirka 200 demonstrationståg runt om i landet. Ännu fler skulle ha deltagit om det inte vore för pandemin, som ännu skördar drygt 1,600 liv i snitt varje dag.

Många upprepade frasen från protesterna i Colombia: ”Om folket är ute på gatorna mitt under en pandemi är det för att regeringen är farligare än viruset”.
Det var de största protesterna under pandemin, och den första stora protestdagen sedan maj ifjol. Det fanns en uppdämd vilja att protestera – inte bara mot regeringens dödliga politik vad gäller pandemin, utan också mot den ökade arbetslösheten, höjda matpriser, förstörelse av miljön och statliga rasismen.
Protesterna den 29 maj föregicks av protester i tiotals städer den 8 och 13 maj efter den dödligaste polisoperationen i Rio de Janeiros historia i favelan Jacarezinho den 6 maj, där 28 boende och en polisman dödades. Många dödades i rena avrättningar. I ett fall dödades en misstänkt som sökt skydd i ett hus, framför ett nioårigt barn och hennes far, i barnets sovrum, som lämnades full av blod på sängen och golvet. Bara tre av de dödade var bland de 21 som hade arresteringsorder mot sig, vilket rättfärdigade polisoperationen. 
Bolsonaros regering gav snabbt sitt stöd för aktionen. ”De var alla banditer”, sa vice-presidenten Mourão, innan ens alla offer var identifierade. Det var ytterligare ett bevis på den statliga rasismen, där polisen genomför dödliga aktioner i slummen där majoriteten är svarta och fattiga.

Bolsonaro tappade stöd i opinionsmätningarna redan i början av året, då den andra, dödligare vågen av pandemin började skörda tusentals offer dagligen. En parlamentarisk undersökningskommission har tillsatts i senaten för att undersöka regeringens skötsel av pandemin. Den har kunnat visa hur regeringen har saboterat åtgärderna mot covid genom att försena köpen av vaccin och propagera användningen av verkningslösa mediciner som klorokin. 
Pfizers direktör för Latinamerika vittnade om hur deras erbjudanden om vaccin förblev utan svar i flera månader. Bolsonaro talade öppet mot vaccinet Coronavac från kinesiska Sinovac, då det förordades av hans rival, São Paulos guvernör João Doria. Det var först i början av året som Bolsonaro tvingades svänga i frågan om vaccinen inför andra vågen. Enligt kommissionens beräkningar skulle landet ha haft ytterligare 100 miljoner tillgängliga doser nu, dubbelt så många än som varit fallet, vilket skulle ha räddat tiotusentals liv.
Bolsonaro har dock ännu en majoritet av kongressen bakom sig, som kan stoppa försöken på riksrätt. Han har betalat bra för det genom att dela ut viktiga poster och miljarder i stöd för parlamentsledamöternas egna projekt genom en ”parallell budget”.

Trots allt detta var det inte givet att protesterna skulle vara stora. Flera protester hade redan kallats under de senaste månaderna, men dessa var mest symboliska, under vardagar. Det speglade delvis en oro bland en del för att kalla till stora demonstrationer mitt under pandemin, men också en politisk strategi från bland annat Lula, som försöker återknyta band med partier från ”centern” och företagare, och vill visa att han inte är ute efter äventyr.
Det är talande att Lula förblev helt tyst innan, under och efter protesterna om demonstrationsdagen. På flera ställen försökte PT begränsa mobiliseringen eller helt ställa in. Men trycket var stort från basen och på de flesta hållen mobiliserade PT-anhängarna till protesterna. I São Paulo, där den största demonstrationen genomfördes, talade PT:s ordförande, Gleisi Hoffmann, men den mest populäre talaren var Guilherme Boulos, ledare för de taklösas rörelse MTST och förgrundsfigur för det breda vänsterpartiet PSOL.
En ny protestdag har utlysts till den 19 juni. Den har potential till att vara ännu större, men kan begränsas av en hotande tredje våg av pandemin, som redan har lett till ökad belastning på akutvården, även om dödsfallen fortsatt att sjunka från höjdpunkten på drygt 3,000 dödsfall dagligen i snitt.

En ny protestdag har utlysts till den 19 juni, som har potential till att vara ännu större.

Det är dock ett misstag att räkna ut Bolsonaro än. I takt med att han tappat stöd och blivit trängd har han höjt tonen och försökt gå på offensiven. Högern har dock inte lyckats genomföra stora mobiliseringar. I São Paulo lyckades de mobilisera ett par tusen på sin höjd den 1 maj. En aktionsdag kallades ”den kristna familjens marsch för frihet” på flera ställen, men blev ett fiasko. Istället har Bolsonaro satsat på veckovisa symboliska aktioner, som häst- och motorcykeldemonstrationer. 
Den 12 juni kommer en sådan motorcykeldemonstration genomföras i São Paulo istället för den årliga högersamlingen ”Kristusmarschen” (som ses som ett alternativ till Pride), som brukar vara stor.
Lulas strategi – att försvaga Bolsonaro gradvis för att öppna vägen för en valseger – är en riskfylld väg. Vi såg hur detta kan slå fel inför förra valet, då fackföreningarna höll tillbaka proteserna efter den stora generalstrejken 2017, istället för att fälla den försvagade presidenten Temer. Istället för en storseger i valet för Lula röjdes han ur vägen genom ett politiskt motiverat domslut.
Även om det är mindre troligt att Lula stoppas igen genom domstolarna har Bolsonaro en starkare bas än Temer. Han hoppas också att en återhämtning av ekonomin och faktumet att en stor del av befolkningen troligtvis kommer att vara vaccinerad mot slutet av året kommer att dämpa oppositionen.
Hittills har den ekonomiska återhämtningen, även om den varit starkare än väntat, haft en liten effekt för den stora majoriteten av befolkningen. Arbetslösheten har fortsatt att stiga och är den högsta sedan kriserna började i slutet av 2014. Den officiella arbetslösheten ligger på 14,7 procent, men räknar man in de som har gett upp att söka jobb samt deltidsarbetslösa hamnar siffran på 29,7 procent.

PSOL har med rätta betonat att vi inte kan vänta till 2022 för att få bort Bolsonaro, kampen måste börja nu. De viktigaste kraven just nu är vaccin åt alla och att krisstödet för arbetslösa och de i den informella sektorn som tappat stora delar av sin inkomst återställs minst till den nivå som var ifjol (ett långt mer begränsat och otillräckligt stöd har återinförts). 
Men andra frågor är också brännande: de höga priserna på mat, spisgas och motorbränsle, hoten om privatiseringar av den statliga eljätten Eletrobras och posten, attacker mot offentliganställda och rasismen. Alla dessa kampfrågor måste enas i en stor rörelse mot Bolsonaro och den nyliberala politiken.
Kampen kommer att vara viktig också för att säkerställa att valresultaten överhuvudtaget kommer att gälla. Bolsonaro har redan gjort klart att han inte kommer att acceptera ett resultat där han förlorar. Till skillnad från Trump är det troligt att han försöker sätta in mer kraft bakom orden. Trots ökade motsättningar med ledningen av arméstyrkorna har Bolsonaro en viktig bas inom de delstatliga militärpoliserna.
Militärpolisens attack mot demonstranterna den 29 maj i miljonstaden Recife i nordöstra Brasilien är en varningssignal. Det är ännu inte klart varifrån ordern om att attackera en relativt liten och fredlig demonstration kom ifrån. Två personer, som inte ens deltog i protesterna, miste synen på ena ögat då polisen sköt gummikulor i huvudhöjd mot folk.

Det finns dock en viktig debatt om strategin inför valet 2022 inom PSOL. Den nuvarande majoriteten förordar att PSOL måste förespråka en bred valallians, med Lula i spetsen, redan i första valomgången. LSR (ISA i Brasilien, som deltar i PSOL) menar att PSOL måste förespråka enighet i kamp och att det vore rätt att rösta på Lula mot Bolsonaro i en andra valomgång, som vi gjorde 2018. 
Men vi måste varna för att Lula kommer att upprepa samma misstag, att försöka styra med stöd från högerpartier med ett begränsat program, vilket var vad som öppnade för kuppen mot Dilma och Bolsonaros seger i första hand. PSOL kan därför inte avstå från att lägga fram ett socialistiskt alternativ, som verkligen kan visa en väg ut ur krisen.