BRASILIEN: ”Högern vill tvinga kvinnokampen på defensiven”

Av Jonas Brännberg // Artikel i Offensiv

I Brasilien är aborträtten nästan icke-existerande. Ändå tvingas kvinnor gång på gång att gå ut i kamp för att försvara de få rättigheter som finns. Offensiv har pratat med Barbara Fleury från LSR (Frihet Socialism Revolution, ISA Brasilien) om de protester som stoppade nya attacker tidigare i år.

Aborträtten är en superviktig fråga. De hårda inskränkningarna drabbar framför allt fattiga och svarta, säger Barbara Fleury.

Vilka aborträttigheter finns det idag?
– Det finns bara rätt till abort i tre fall: Straffrättslagen från 1940 ger rätt till abort vid våldtäkt eller vid risk för kvinnans liv. Efter en dom i högsta domstolen från 2012 ges nu också möjlighet till abort om fostret inte är livsdugligt.

Vad var det som utlöste protesterna den här gången?
– Det var efter ett lagförslag från parlamentsledamöter från extremhögern till underhuset. Enligt förslaget skulle all abort efter 22:a veckan likställas med mord, även alltså vid fall av våldtäkt. Idag kan detta ge max tre års fängelse, men det skulle nu gå upp till 30 års fängelse! Det är alltså ett hårdare straff än vad våldtäktsmannen skulle få!

Fanns det risk för att lagförslaget skulle gå igenom?
– Normalt måste lagförslaget gå igenom massa kommissioner, för att se om de är i enlighet med konstitutionen och så vidare. Men talmannen lade fram förslaget som en ”akutlag” för snabb behandling. Då bröt protesterna ut.
– Det är inte första gången som det kommer förslag om att begränsa den lilla aborträtt som finns idag. Huvudsyftet med förslaget var kanske inte att de trodde att de skulle få igenom det, utan för att högern vill hålla kvinnokampen på defensiven.

Hur utvecklades protesterna?
– Huvudslagordet i protesterna blev: ”Barn är inte mammor och våldtäktsmän är inte pappor”. Orsaken var att i samband med att lagförslaget lades fram avslöjades ett fall där en 13-årig flicka hade blivit våldtagen. En lokal domare sa att hon inte fick göra abort. Det överklagades förstås, men domslutet drog ut på tiden. Hade lagförslaget varit verklighet hade det stoppat en sen abort för flickan.
– Protesterna var inte så stora, men de ägde rum i de flesta större städerna i landet. De fick också stor uppmärksamhet i media på grund av att det var innan valet och att en del kandidater tog upp frågan.

Lyckades protesterna stoppa lagförslaget?
– Ja, men lagen bara pausades. Det här hände samtidigt som en slags statsåklagare (motsvarigheten till JO i Sverige) ingrep i fallet med den 13-åriga flickan och garanterade hennes rätt till abort. Skandalen kring detta och protesterna fick högern att pressas tillbaka, så förslaget lades aldrig fram till omröstning.
– Det är rätt vanligt i Brasilien – men lagförslaget kan tas upp igen när det passar dem.

Hur deltog LSR i protesterna och med vilket program?
– I de städer där vi är aktiva så deltog vi, till exempel i Natal, där jag bor. I staden där den 13-åriga flickan bodde har vi en medlem som var kandidat i valet – och hennes tema i valet var socialistisk feminism och krav på verklig aborträtt.
– I protesterna tog vi upp om behovet av att bygga motståndets styrka utifrån kampen, att inte förlita sig på att domstolar och institutioner ska rädda aborträtten. Vi säger också att rörelsen måste gå från att vara defensiv till att vara offensiv och kräva utbyggd aborträtt.

Hur ser framtiden ut när det gäller aborträtten i synnerhet samt kvinnors och hbtq+-personer rättigheter i allmänhet?
– Det finns både styrkor och svagheter i kampen. Till exempel var protesterna på aborträttsdagen den 28 september små. Och under valkampanjen var det många kvinnliga kandidater som valde att inte ta upp krav om utökad aborträtt.
– Dessutom har Lulas regering fryst och skurit ned på sjukvård och utbildning. Det gör att vi i det korta tidsperspektivet tvingas kämpa för att få tillgång till vård som ska finnas enligt lag, men som begränsas för att det inte finns resurser.
– Samtidigt kommer extremhögern att fortsätta med sina attacker – Bolsonarohögern är fortfarande ett hot.
– Men mobiliseringarna visar på potentialen till kamp. Vi fortsätter att trycka på nödvändigheten av att gå på offensiven.■