Brasilien: Ruttet maktspel

Av Marcus Kollbrunner // Artikel i Offensiv

Makten över statsapparaten talade högt i årets kommunalval i Brasilien och en stor majoritet av de borgmästarkandidater som ställde upp till omval lyckades säkra en ny mandatperiod. Högern kontrollerar 86 procent av alla kommuner i Brasilien.

Valen i landet handlar om makt över offentliga pengar, som används för att säkra tillräckligt med inflytande för att kunna vinna nästa val. Trots att den politiska kampen på ytan mest handlar om en polarisering mellan president Lula och socialdemokratiska PT på ”vänstern” och Bolsonaro på yttersta högern, med sikte på nästa presidentval 2026, sitter en stor del av makten hos fem högerpartier som kommer att vara regeringsunderlag oavsett vem som vinner.

Istället för att säkra sitt oberoende från detta ruttna politiska spel, har vänsterpartiet PSOL förstärkt en linje av att liera sig med PT, i namn av att “stoppa hotet från Bolsonarohögern”. Detta har dock försvagat partiets profil och lett till en kampanj med urvattnat program, som inte bara ledde till ett sämre resultat, utan också försvagar bygget av ett politiskt alternativ som krävs för att ta sig an högern.

Trots Lulas valseger 2022 var PT:s återhämtning från bottennoteringen i kommunalvalet 2020 svag. Partiet vann bara en mindre delstatshuvudstad och den främsta framgången var att stödja den segrande högerkandidaten i Rio de Janeiro. Den största satsningen i valet var dock att stödja PSOL:s kandidat i São Paulo, Guilherme Boulos, som dock förlorade i den andra valomgången mot en högerkandidat, som stöddes av Bolsonaro. Brasiliens politiska system är väldigt fragmenterat och korrupt, även om korruptionen nu mest sker med ”lagliga medel”. Antalet partier har svällt till 29 och det största partiet fick mindre än 14 procent av rösterna i detta val. Företag är förbjudna att bidra, men istället fanns det en gigantisk valfond på 9,3 miljarder kronor som partierna delar på efter tyngd.

Men ännu viktigare är den allt större andelen av den federala budgeten som går till lokala projekt som beslutas av enskilda parlamentsledamöter eller partigrupper. På så vis kan de stora partierna bekosta byggen av sjukhus, skolor eller andra projekt där det gynnar den egna väljarbasen. Fram till för 10 år sedan handlade det om mindre summor. Men efter kuppen mot Dilma 2016 och under Bolsonaros regering 2019-2022 har utbetalningarna blivit mer automatiska och vuxit enormt. Det har lett till en maktförskjutning där underhusets talman blivit mäktigare, då han fördelar maktpositioner i kongressen och sätter dagordningen.

När Lula kom till makten, med bara en femtedel av kongressledamöterna bakom sig, var han ”tvungen” (då han väljer att spela efter de korrupta spelreglerna) att förhandla med talmannen och högerpartierna om stöd, vilket inkluderar att behålla reglerna för fördelningen av pengarna. En viktig fråga i valet var kampen om positioner inom extremhögern inför presidentvalet 2026, då Bolsonaro inte får ställa upp, efter beslut från högsta valdomstolen.

Bolsonaro misslyckades dock med att få de flesta av sina kandidater valda. Ett viktigt undantag var i São Paulo, där Bolsonaro stödde den sittande borgmästaren, Ricardo Nunes, från det traditionella högerpartiet MDB. Bolsonaro syntes dock till mycket lite i valet, då han inte är en större valmagnet i staden. Istället lyftes en annan av Nunes nära allierade fram, São Paulos guvernör, Tarcísio de Freitas, som räknas som favoriterna till att vara Bolsonaros efterträdare.

Men i valet fanns också en annan kandidat från Bolsonarohögern, Pablo Marçal. Han är en företagare och youtuber med stor följarskara på nätet. Från ingenstans växte han snabbt under kampanjen, med stöd från Bolsonaroanhängare som såg honom som mer trogen extremhögern. Bolsonaro och hans familj försökte prata ner och kritisera Marçal, men det väckte kritik från väljarbasen och de backade, medan Marçal öppet kritiserade Bolsonaro. Marçal lyckades nästan gå till andra valomgången och förlorade mot Guilherme Boulos från PSOL med mindre än en procent.

Tillbaka till PSOL. Partiet grundades som ett vänsteralternativ till Lulas PT, men har nu gått till höger och skillnaden har blivit allt suddigare. Valkampanjen i São Paulo var helt i PT:s linje. Programmet var långt mer urvattnat än när Boulos ställde upp 2020. Borta var kritiken mot privatiseringen av sjukvård och utbildning, tillsammans med förslag om att höja skatter för rika och storföretag. En av Boulos huvudfrågor var att fördubbla antalet kommunala poliser, vilket överträffade Nunes förslag. Nunes gjorde inte heller en ideologisk högerkampanj, utan framställde sig som en som “får något gjort”. Den -tvända valpropagandan var en tävling om vem som lovade att bygga flest sjukhus och skolor, och det var omöjligt att urskilja vem som skulle vara ”vänster” och ”höger”.

I andra valomgången gick Boulos ännu mer åt höger i ett försök att vinna över Marçals väljare, med tal om “företagsamhet”. Trots att Boulos kampanj hade en tio gånger större budget än 2020 och mycket mer tv-tid, så lyckades han bara öka sin röstandel med 0,03 procent jämfört med förra valet!

Totalt sett minskade PSOL:s röster i valet och antalet fullmäktigeledamöter minskade från 93 till 80 i hela landet. Partiet tappade också alla de fem borgmästare som man hade.

Tyvärr har vi sett den filmen förr. Nya vänsteralternativ som anpassas till systemet, som en mindre och lite radikalare variant av traditionella socialdemokratiska partier och som på så sätt tappar förmågan att spela en positiv roll i en återuppbyggnad av en kämpande och socialistisk vänster.

Det politiska läget i Brasilien är komplicerat, med lite kamp underifrån och en starkare höger, så ett sämre valresultat var väntat. Men en valkampanj med ett tydligt socialistiskt alternativ som sticker ut, skulle säkerligen ha stimulerat till ett starkare engagemang. Även om det inte skulle ha lett till stora valsegrar i detta läge, skulle de bidra till att beväpna kommande kamp med ett politiskt alternativ.

Risken är nu att vi ser en repris av USA:s valkampanj utspelas i Brasilien 2026. Lula ses som ”det enda som står mellan oss och fascismen” enligt ledande figurer i PSOL, därför är det enda hoppet att ”Lulas regering lyckas”. Men det är ett omöjligt uppdrag, då Lulas hela strategi går ut på att bygga sin regering på vad som är möjligt att förhandla om med högern. Och just nu förbereds ett nytt stort nedskärningspaket.

Det enda som kan rädda oss från extremhögern är att bygga ett kampalternativ, som enar kampen för rättigheter, jobb, bostäder, sjukvård, utbildning och mot rasism, våld mot kvinnor och allt förtryck, oberoende av regeringar, och som tar strid mot de korrupta maktstrukturerna beväpnat med ett socialistiskt alternativ.