av Per Olsson // Artikel i Offensiv
Inför risken att ekonomin skulle rasa ned i ett svart hål och en snabbt fördjupad social kris tvingades S-MP-regeringen ifjol att ge upp de nyliberala budgetreglerna. Åtstramningspolitiken ersattes av en expansiv politik, vilket dämpade krisen och påskyndade återhämtningen. Men stimulanserna blåste också upp nya finansbubblor samt smörjde börskurser, vinster, fastighets- och bopriser, vilket bidrog till att öka klyftorna i en omfattning och takt som saknar motstycke.
De svenska dollarmiljardärernas samlade förmögenhet rusade under pandemin från 20 till nära 30 procent av BNP. ”Sverige utklassar därmed USA, Australien, Storbritannien, Kina och Tyskland. Bara ett enda land lyckas slå oss: oligarkernas Ryssland”, som den fackliga tankesmedjan Katalys skrev i en kommentar. Lägg därtill att storbolag och banker gör stora vinster och delar ut 226 miljarder kronor till sina ägare i år och det står klart att det finns pengar, men i fel fickor – låt rika och storbolag betala!
Omvändningen under galgen dämpade dock inte den politiska krisen och Socialdemokraterna fortsatte att straffas för man regerade med januariavtalet som grund. Till sist kastade Stefan Löfven in handduken och nu pekar det mesta på att finansminister Magdalena Andersson tar över efter Löfven.
Av ren självbevarelsedrift, och med ett år fram till valet, är Socialdemokraterna sannolikt tvungna att låta ledarskiftet följas av en något annorlunda regeringspolitik och retorik, vilket tillsammans med hotet från de blåbruna kan resultera i att S-raset tillfälligt pausas och partiet räddas undan ännu ett katastrofval.
Det kan heller inte uteslutas att det blir ännu mer än de 74 miljarder kronor som regeringen har utlovat i budgetsatsningar och ”konjunkturstimulanser”.
I förra veckan presenterades den första av budgetsatsningar. Under rubriken ”Mer pengar i plånboken för vanligt folk” lovade finansministern skattesänkningar på 10,5 miljarder kronor, inkluderat en skattereduktion för personer med sjuk- och aktivitetsersättning, sänkt skatt för pensionärer samt sänkt skatt på a-kasseavgiften.
Skattesänkningen ger drygt en hundralapp mer i månaden till lågavlönade. Inte mycket, och ännu har inte S-MP-regeringen tagit tillbaka en enda av de skattegåvor som tidigare regeringar har gett till välbärgade och börsbolag, och som inneburit att arbetsinkomster beskattas mycket hårdare än de kapitalinkomster som utgör 80 procent av den rikaste procentens inkomster.
En verklig politisk kursändring kan bara komma till stånd genom organisering och massiv kamp.
När detta skrivs, den 7 september, har regeringen bara redovisat en mindre del av sitt 74-miljardersprogram. Det återstår att se hur mycket nya pengar satsningarna faktiskt innehåller och på vilka områden, samt inte minst hur de ska betalas, av vem och vilka? Efter att de krisande Liberalerna kraschlandat in i det blåbruna blocket, som heller inte är starkt eller åtnjuter något förtroende, är regeringen helt beroende av det stöd man kan få från Centern och Vänsterpartiet.
Efter att äntligen ha satt ned foten fick V både ökat stöd och nya medlemmar. Men det momentum partiet vann har V-ledningen inte lyckats förvalta. Istället har de nöjt sig med att resa fyra budgetkrav, som i pengar begränsas till 25 miljarder kronor och som inte sätter regeringen under press. I V-ledningens budgetkrav finns inget om den framtida bostadspolitiken, välfärd utan vinst, beskattning av rika och storbolag, flyktingpolitiken och den fortsatta militära upprustningen. Sammantaget blir V-kraven inte ens till ett litet steg mot de hundratals miljarder kronor i offentliga satsningar som behövs för skapa jobb, möta nödvändiga behov och ställa om för klimatet.
Behoven ska styra, inte vad kapitalismen anser sig ha ”råd med” eller vad topparna anser utgöra ”reformutrymmet”. Vad som är möjligt bestäms genom kamp. RS/Offensiv kämpar för och välkomnar varje krav och åtgärd som kan förbättra villkoren för lågavlönade och arbetare, men varje framsteg eller delseger som nås tenderar idag att snabbt urholkas av kapitalismens kris och neddragningar. Varaktiga sociala förbättringar och klimatet kräver ett socialistiskt systemskifte.
En verklig politisk kursändring kan bara komma till stånd genom organisering och massiv kamp. Gräsrotsrörelsen och motståndet mot marknadshyror gav ett prov på den potential som kampen har och visade de möjligheter som finns i att forma en kämpande vänsteropposition. Kom med i kampen – demonstrera mot marknadshyror i Stockholm den 18 september.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.