Busstrejk i Oslo för bättre löner och rimliga arbetstider

av Ammar Khorshed

På söndagsmorgonen gick 3 800 bussförare ut i strejk i Norge. Fackföreningarna kräver att lönerna höjs och rimliga arbetstider. Nu förbereds en upptrappning av strejken som kan bli långvarig.

På Jernbanetorget i centrala Oslo er det tomt på busshållplatserna, där bussar och resenärer normalt trängs.
Intill sitter strejkvakter i sina gula västar och mottar uppmuntrande ord från förbipasserande. När Offensiv träffar dem kommer några ungdomar från Rød ungdom förbi med bullar, kaffe och solidaritetshälsningar.
– Detta är helt unikt. För första gången på 22 år står fackförbunden enade bakom strejken, berättar en entusiastisk Marit Sauge, bussförare som sitter i ledningen för strejken. Hon är ordförande för bussarbetarklubben i Oslo sporveiers arbeiderforening, en del av Fagforbundet.

Marit Sauge och hennes kollegor hör till de 3 800 förare i Oslo och Viken som Fellesforbundet och Fagforbundet har tagit ut i strejk. Striden handlar både om att bussförarna har halkat efter lönemässigt och att arbetstiderna i realiteten är längre än timmarna som de får betalt för.
Bussförarna slöt en historisk uppgörelse med arbetsgivarna för tretton år sedan om att deras löner gradvis ska närma sig lönerna i industrin. Istället har lönerna halkat efter och gapet har ökat ytterligare. Avtalsrörelsen 2018 blev droppen då bussförarna fick ynka 0,65 procents lönepåslag, mycket lägre än industrins 2,8 procent.
– Nu får de ge det som de är skyldiga oss, det som de har tagit under alla dessa år, säger Marit Sauge bestämt. Hon tillägger att bussbolagen har råd eftersom de har gjort mångmiljonvinster de senaste åren.

För första gången på 22 år står fackförbunden enade bakom strejken.

Sauge berättar vidare att pressade scheman gör att förarna inte har tid till att gå på toaletten och att de tvingas att utföra den rutinmässiga kontrollen av bussen utanför den betalda arbetstiden. Därför är ett av huvudkraven rimliga arbetstider och lön för alla arbetade timmar.
Arbetsgivarsidan som företräds av NHO Transport har försökt misskreditera strejken genom att anklaga bussförarna för att bidra till ökad smittspridning. Men det har inte gått hem bland allmänheten. Marit Sauges känsla är att nästan alla sympatiserar med strejken.
Däremot har arbetsgivarna fått gehör av staten. Statens helsetilsyn meddelade att de undersöker om strejken utgör en ”fara för befolkningens liv och hälsa”, enligt NRK den 21 september

Facken har planerat för en rejäl upptrappning av strejken. På lördag utvidgas strejken till fylkena Vestland, Trøndelag, Rogaland och Finnmark då ytterligare drygt 4 500 förare tas ut i strejk.
Pandemin har visat att bussförare och andra arbetare i välfärdssektorerna är samhällskritiska. Detta borde också avspegla sig i lön och rimliga arbetsvillkor. Det är viktigt att facken står fast vid sina krav, även om pressen från arbetsgivarna och staten ökar.
Nu behövs solidaritetshandlingar från andra fackförbund och allmänheten genom offentliga aktioner, som tar hänsyn till smittorisken.
Marit Sauge menar att det finns en facklig enighet kring politiska krav om att skrota upphandlingarna och ta tillbaka kollektivtrafiken i offentlig drift. Det är viktigt att facken fortsätter att driva dessa krav för att arbetsförhållanden, säkerhet och ett hållbart transportsystem ska stå i centrum, istället för kortsiktiga privata vinster.